Jaa, här sitter jag, 3 dagar in på det nya året, utan snusen under läppen, motionerad i drygt 3 timmar, och känner mig så förbaskat nöjd! (Nåja, snusen har jag bara varit utan i få se...4 timmar, på prov för att se om jag vill döda någon, alternativt äta upp hela lådan med wienernougat som står i frysen och det vill jag inte än, men vi får väl se hur länge det håller.)
Ja, jag har ju i ett svagt ögonblick lovat mig själv att jag ska springa 10-kilometersrundan i Tjejloppet på Nordanå den 27:e maj. Och min kära vän Inger var inte sen att haka på, så nu har jag inte direkt något val, hon är våldsamt brutal i sin peppning, så det är bara att gilla läget och pallra sig ut.
Men jag fattar INTE hur jag ska fixa detta. Fattar ni hur långt och asjobbigt det är att springa 1 mil?! Eller, springa överhuvudtaget en längre sträcka än till postlådan? Jag gick 8 kilometer idag och trodde seriöst att jag skulle svimma i backen upp från Konsum. Nä, vältränad kan man ju inte skryta med att man är.
Men jag tänker banne mig vara det den 27:e maj!
(...om jag inte hunnit döda någon så jag sitter i fängelse, eller ätit upp all wienernougat och blivit smällfet)
