Jag avskyr minusgrader. Än värre när de börjar närma sig en tjugofem-tretti stycken. Just nu är båda våra bilar försedda med isproppar och står i var sitt garage, så pappa är jourhavande taxi, som tur är. Lämpligt under min jobbarhelg och allt. Känner mig en aning uppgiven, less och ledsen. Sömnen lär lysa med sin frånvaro inatt, trots att jag vet att det ordnar sig imorgon afton. Skitvinter.
Nu vill jag ha sol, värme och fungerande bilar. Låg elräkning (ska dock inte klaga, har låst vindkraft i 10 år), torra fötter och framför allt; inga minusgrader!
Nu ska jag sova bort lite ångest. Tjarå.
