Inte igen...

Köpte hårfärg på Willys häromdagen, Swartzkopf, helt vanlig hårfärg. Ikväll tänkte jag färga håret och känna mig lite lyxig då jag är hockeyänka. När jag fått i all färg i håret, känner jag att jag får lite tryck över bröstet och det blir tyngre att andas. Så jag kastar mig över duschslangen och sköljer ur skiten direkt! Huvva. Fick ju en kraftig allergisk reaktion för 15 år sedan då jag blekte håret, jag har fortfarande lite besvär efter det i form av eksem runt ögonen och på halsen. Utöver de andra eksemen jag har.

Det här är första gången jag använder riktig färg sedan dess, har kört först henna och sedan intensivtoning i några år. Men aldrig riktig färg. Så jag återgår nog till Wellas intensivtoning igen . Måste ändå på stan igen och lämna igen skorna jag köpte som inte riktigt blev bra i slutändan.

Tänk om man lärde sig nån gång, att inte överge ett fungerande koncept.

Ärlighet varar längst.

Under min sockerfria månad har jag ätit följande: En semla, ett antal matskedar drottningsylt, en 100-grams chokladkaka, ett halvt pepparkakshus, två kokosbollar, tre kardemummaskorpor och ungefär ett halvkilo lösviktsgodis.
Det som gör mig mest besviken är inte att jag inte klarade en månad utan socker. Det som känns absolut värst, är att jag tänkt att det här är LITE fusk. Jag vill inte ens föreställa mig hur mycket socker jag vräker i mig under en månad i vanliga fall.  Det här känns ganska skrämmande. Jag vill skylla på förkylningen. Men jag vet ju innerst inne att det knappast hade funkat ändå.

Jag skulle nog behöva skriva kostdagbok ett tag. Bara för att se hur mycket som slinker ner under en månad. Jag borde kunna göra smartare val. Kunna tacka nej, avstå, tänka om, tänka rätt.

Jag behöver lägga upp en strategi, ha en plan B, plan C och en plan D. Få in rätt tankemönster och se fördelarna med att välja bort socker. För det är ett gift. Det är min drog. Det är orsaken till mitt ibland svajiga humör och min övervikt. Jag vill kunna njuta av något gott ibland. Men inte ett halvkilo. Inte våldäta för att suget funnits där i flera timmar. Inte automatiskt sammankoppla helg med godis. Eller tycka synd om mig själv/belöna mig själv med en massa socker.

Detta tål att tänkas på.

Sockerfri dag 22

Eller ja...jag har faktiskt fuskat lite i helgen. Det var ju så förjordat synd om mig, så lite lösviktsgodis har jag faktiskt ätit. Men bara lite. Och bara en dag. Och inget socker i övrigt.
Till helgen kan det bli både det ena och det andra, då jag ska ut med tjejerna imorgon. Men det bjuder jag på. Jag har ändå uppnått målet med den här utmaningen. Att få ett sundare förhållande till socker. Jag har inte samma sug, och framför allt kan jag stå emot och göra smartare val i vardagen.
För mig var det syftet med utmaningen.

Dygnsvänderi.

De här senaste nätternas brist på sömn, och därmed tupplurar under dagen för att orka stå ut med mig själv och lillan, har gjort allt annat än gott. Nu är det stört omöjligt att somna före tolvslaget. Förkylningen har börjat lämna min arma lekamen, lite tät än och torr i halsen, men jag känner mig hoppfull. På torsdag ska jag jobba. Men just nu vill jag bara somna.

Jag har faktiskt sockerfuskat lite i helgen. Fast i efterhand var njutningen inte så stor. Egentligen fanns inte suget där så farligt heller,  men det är som om det hör till att äta snask på helgen. Och det tänker jag göra i fortsättningen. Men bara en dag. Inte tre. Eller fem.

Nu laddar jag för att 360 ska öppna gym här i Ursviken i mars. Fram tills dess blir det hantlar och gymboll 3 ggr/vecka här hemma och 1 pass cardio. Samt att försöka gå mer på jobbet då det passar.
Jag älskar ju att styrketräna, och nu finns det verkligen inga ursäkter längre.

Snart har hela januari sprungit iväg, jag räknar med vår den 8/4, så snart är det bara två månader till våren! Det har redan blivit ljusare dagar och jag köper tulpaner i minut och parti :-)

På fredag vankas det utgång med härliga brudar, är supertaggad och hoppas att jag är pigg och fit for fight då!

Men alltså.

Natten var lika gräslig som tidigare nätter. Vaknat flera gånger, mardrömmar, frossa, svettningar. Fast i natt tillkom smärtor mot öronen. Liksom inifrån. Och öronsus. 37,8 grader trots Ipren och Alvedon en timma tidigare. Försökte sova vidare på morgonen, men det var stört omöjligt. Tänkte göra ett nytt försök efter lunch.

Vi gick ut en stund nu på förmiddagen, vi behövde nog frisk luft alla tre. Speciellt Alice, den stackaren som har världens tristaste mamma just nu.

Nu kom de in igen, så snart blir det lunch :-)

Gräsliga förkylning.

Drattade dit med buller och bång på torsdagkväll med 39 graders feber och värk i varenda led, nerv och muskel. Fy sjutton. Sedan dess har det varit Ipren/Alvedoncocktail var 5:e timma för att överhuvudtaget kunna stå på benen altenativt sova ett par timmar. I skrivande stund börjar det ändå kännas som om livet återvänder, så jag hoppas att jag får sova i natt. Sjukskriven imorgon också och ledig på måndag, så jag hoppas jag är fit for fight på tisdag.

Har sett "Järnets Änglar "ikväll, underbar film! Så nu ska jag mysa lite med gubben innan det är dags att förhoppningsvis få några timmars sömn :-)

Framsteg!

Imorgon kommer rörmokaren, änteligen! Nya bänkskivan, diskhon och blandaren ska förhoppningsvis på plats, sen är det bara att sätta upp kaklet och måla färdigt taklisterna :-) Så skönt det ska bli när det är klart! Är lite i valet och kvalet om att byta beslag på skåp och lådor, har hittat snygga, men de passar liksom inte riktigt till utseendet på skåparna, och egentligen skulle de behöva bytas ut också och det finns det inte ekonomiskt utrymme för just nu. Så vi får se. Vi ska ju bo i huset några år till, är tanken ;-)

Peugeoten står i garaget med isärplockad vevhusventil, ska byta olja och filter då jag ändå håller på. Så skönt det är att kunna göra saker själv ibland, men skitig blir man. Särskilt då man har en bil som läcker olja lite här och var :-P Hoppas jag hinner klart innan måndag.

14 dagar utan socker. Det börjar faktiskt bli en vana att välja andra alternativ. Och vågen visar -2 kilo sedan 1/1. Längtar allra mest efter Hemmakvälls lösviktsgodis. Allt annat kan jag vara utan, men just det är verkligen min stora last. Jag kanske skulle ta fasta på det i fortsättningen. Att endast få äta Hemmakvälls godis, eftersom det är det jag uppskattar mest. Och bara få äta det en gång i veckan. Troligen kommer jag inte idas köra in till stan bara för det, så då blir det kanske mer sällan? Haha, trodde jag, ja. :-P

Nu ropar sängen på mig, blir fullt ös medvetslös imorgon på min lediga dag :-)