En riktig jävla skitdag.

Ja, den här dagen går till historien som en av de absolut jävligaste någonsin.

Alice och jag sov på soffan inatt=helt värdelös nattsömn. Vi vaknade 05:20. Morgonen var förvisso mysig, efter att jag hinkat 4 koppar kaffe. Tänkte att hon skulle få sova lite på förmiddagen för att inte vara supertrött vid lämning 10:30. Resulterade i att hon sov från 09:30-10:20 och var trött och nyvaken vid lämnandet. Jag stod inte ut med hennes panikslagna gråtande, så jag slet henne ur famnen på fröken Kajsa och bara grät och kramade och höll om min gråtande lilla bebis i säkert 10 minuter.

När jag så lugnat ner mig såpass att jag kunde lämna över en hysterisk Alice till Kajsa och gå ut genom dörren, så bara grät jag. Helt okontrollerat hela vägen hem och väl hemma ringde jag till Skogsbrynet och Erika sa att Alice var så nöjd och glad, en halv minut efter jag gått. Och jag fortsätter gråta. Klumpen i bröstet vill inte ge med sig, den följer med på macken och Solbacken och hela vägen till jobbet.

Där brister det igen. Jag vill bara kräkas. Ångesten är så stark att bara tanken på att gå ut och jobba hos vårdtagarna får mitt hjärta att slå 360 slag per minut. Ringer chefen och sjukanmäler mig, sätter mig i bilen, ringer Alle och mamma och kör hem. Hemma inser jag att jag inte kommer att fixa att hämta Alice utan att bryta ihop, så jag tar mitt förnuft till fånga och tar en ångestdämpande tablett.

Lite lättare i bröstet möter jag en superglad Alice full av energi. Pratar lite med fröken Kajsa om situationen och vi kommer överens om att höras imorgon. Jag hoppas att det här var en engångsföreteelse, att det inte kommer att vara såhär jobbigt varje gång. Till en början är det väl superjobbigt, men det känns kanske lättare om några veckor. Det är hjärtslitande att se sitt barn så panikslaget. Men man vänjer sig kanske? Känns som om jag aldrig kommer göra det. 

Nu ska jag försöka få lite sömn, tröttheten efter en dag fylld av ångest är förlamande.

Vilken jäkla plåga.

Alice är helt hysteriskt ledsen när jag lämnar henne på föris på morgonen. Det gör så ont i hjärtat när jag går därifrån att det känns som det ska explodera. Idag kunde jag inte hålla tårarna borta, jag grät hela vägen därifrån till jobbet. Ändå vet jag att hon är så nöjd ett par minuter efter att jag gått, hon tycker om fröknarna och trivs hur bra som helst, de säger att hon är som en solstråle :-) Men det där lämnandet är en jävla plåga, rent ut sagt. Och jag känner mig bara stressad och har dåligt samvete för att jag utsätter henne för det.

Sen är ju Alice så sjukt trött på morgonen, inte kul att stiga upp 05:40 jämfört med ca 07...dessutom blir hon säkert extra trött av att vara på föris, idag var de tvungna att lägga henne en stund före lunch för att hon var så galet trött. Så vi får försöka hitta lite nya sovrutiner som funkar för henne. Nu har hon precis somnat, kl. 18:45. Har inte hänt på flera månader!

Hoppas att det blir bättre snart, det är ju trots allt bara andra dagen. Imorgon ska jag lämna henne kl. 10:30, eftersom jag börjar kl. 13. Vi får då se hur morgondagen blir, hoppas hon kan sova lite längre imorgon bitti så jag inte behöver lämna henne sovandes på föris...

Nu ska jag ta en cykeltur i snålblåsten, blir nog både extratröja och vindbyxor på, inte varmt!

Tiden går så sakta men så fort.

Sen jag fick veta var jag skulle hamna, har tiden verkligen sniiiiglat sig fram. Just nu känns det bara plågsamt för både oss och pensionärerna att dra ut på det, helst ville jag springa ut från en av mina tanter för att slippa säga hejdå idag. Och jag vet att jag har en tant och en gubbe till som jag kommer att gråta floder med när jag gör min sista dag på Norrböle. Vill bara sjukskriva mig sista veckan och slippa skiten.

Och nu har jag så sjukt mycket separationsångest. Ibland dyker det upp hemska tankar om att jag ska förlora Alice på ett eller annat sätt, och ångesten kommer över mig som en tsunamivåg. Jag försöker intala mig själv att jag vet att det bara är en fullständigt naturlig reaktion på att hon börjar på förskolan och att jag tycker att det är pissjobbigt fast jag vet, jag ser och förstår att hon trivs jättebra där. Men det är inte utan att jag får lite panikkänslor ibland över att lämna min lilla bäbis med än så länge ganska främmande människor.

Nu kommer tröttheten över mig och det kryper i kroppen, så nu tror jag att det blir sängen.

Hon som pratar och pratar ;-)

Alice förstår och pratar så otroligt mycket nu! Det känns som om hon vuxit flera månader på bara två veckor!
De ord hon nog använder mest är "titta dä!" och "botta dä". (Dvs "titta där" och att något är borta :-))
Skor är "goketigoke" och flicka är "kikka". Hon kan även fröken Kajsas namn; "tata". Bubbleguppies, hennes favoritprogram, heter "ptopte" och proppen är "popo".
Ibland har hon långa utläggningar och skrynklar ihop hela ansiktet, skulle lätt ge några tusen för att få förstå vad hon säger alla gånger :-)

Jag är så glad att hon verkar trivas på Skogsbrynet; hon tar verkligen för sig och är framåt. Idag var det nästan så hon skulle ge Kajsa en puss, men hon ångrade sig i sista stund ;-)

Imorgon är Kajsa ledig, så det blir en annan fröken, Jenny, som tar emot Alice när jag lämnar henne ett par timmar imorgon. Hoppas det går lika bra imorgon som det gjorde idag.

Nu ska jag krypa isäng, morgonen började 05:30 imorse, hoppas jag får sova lite längre imorgon...

Härlig dag!

Idag gick det hur bra som helst på förskolan. Alice var sitt vanliga jag; gick omkring och pratade, lekte för sig själv och med de andra barnen, busade med fröken och var allmänt nöjd :-)
Det känns bra i mammahjärtat att hon börjar känna sig trygg där. Imorgon ska jag lämna henne där kl. 9:30 och hon ska vara där till 11. Jag är övertygad om att det blir a piece of cake ;-)

Själv ska jag passa på att klippa till och nåla gardinerna till uterummet. Jag hade ju tänkt sy kappor först, men ångrade mig i sista stund och klippte mig ett par längder istället. Kan bli fyra längder i slutändan, tänkte varva dem och de gardiner i typ tyll som hängt där innan. Åh, jag hoppas att jag inte ångrar mig...

Ikväll var jag, mamma och Mia iväg till Söderbodan och Georg och Ainos fina trädgård. Jag fick mig äntligen en bronsrhodgersia och tråna efter deras fantastiska hostor och häftiga barrväxter! Jag måste nog inhandla några hostor till ;-) Sen är jag vansinnigt sugen på en violruta, skulle passa bra att ersätta malvan i stora rabatten med.

Nä, nu tror jag det blir sängen, är så sjukt trött och har lite småont i halsen, hoppas det inte blir värre, jag ska ju orka jobba hela helgen...

Äntligen lite besked!

Har fått veta att jag, Mariann pch Liselott ska börja jobba i Norrbackas arbetslag, alltså typ Torsgatan, Kågevägen och mot E4:an till. Vi börjar officiellt den 8/9, ett par inskolningsdagar ska vi få veckan före, då har vi ändå inga vårdtagare kvar. Sista gänget flyttas över till Erikslid den 1/9.
Det ska bli skönt att äntligen få lite stabilitet i arbetslivet och gå ner till 90%, men jag gruvar mig för att säga hejdå till vissa tanter och farbröder. Försöker intala mig att "det är ju bara ett jobb".

Nu sover mitt lilla hjärta, lyckligt ovetandes om att de närmaste dagarna kommer bli ganska tuffa. Imorgon ska jag lämna henne på föris då hon sover, torsdag och fredag ska hon vara där mellan 9-11. Själv. Fast jag tror att det känns lite bättre för mig nu iallafall. Och då blir det såklart lättare för lillhjärtat också. Mamma och Kajsa-Karin var förbi en sväng i afton, och när "mommo" skulle åka blev Alice superledsen! Så en släng av separationsångest har hon nog utvecklat...

Nu ska jag bota lite huvudvärk och se lite Idol :-)

Hur behåller man motivationen?

Jag var jätteduktig från 1:a april till någon gång i juli. Skrev in minsta lilla grej på VV och räknade points ordentligt. Nu räknar jag också points. Men skiter fullständigt i att det är på tok för många per dag! Njuter av glass, godis, gott bröd och god mat utan att ens reflektera över hur det påverkar mig. När jag är stressad och trött blir det extra många kalorier. Och jag hinner/orkar inte träna som jag vill heller. Jag vill hitta en början igen, kanske inte starta om, men starta upp igen. Kanske nya arbetsplatsen kan bidra till ett annat lugn i kropp och själ.

Fick idag veta att en av mina tanter på jobbet avlidit under natten, och i ärlighetens namn har jag vänt ut och in på mig själv och gått på knäna både fysiskt och mentalt för att hon och hennes make ska ha det så drägligt som möjligt trots att det varit riktigt jobbigt. Nästan så jag inte orkat med min egen familj. Så jag känner en lättnad för hennes skull, men även för min egen. Känner mig hemsk, men så är det faktiskt.

Nu ska jag klä om och ta en promenad till loppisen på Tjärnvägen.

Känner jag efter för mycket?

Just nu känns hela den här förskolegrejen helt oöverkomlig. Igår började Alice gråta så fort vi kom in på föris, och jag fick stålsätta mig för att inte börja storböla jag med. Jag förstår inte hur jag ska orka lämna Alice på föris kl 06:15-06:30 och veta att hon inte ska vara med sin pappa hela dagen. Att hon ska vara där i mer än 9 timmar vissa dagar. Jag förstår inte hur jag ska fixa det.

Jag har begärt att få gå ner till 90%, men det känns ändå som att jag aldrig kommer hinna se min lilla tös, med alla kvällar och helger jag jobbar. Och snart är det höst och mörkt och kallt och egentligen kanske jag bara sitter här och storgrinar för att jag ska ha mens om en vecka och för att jag egentligen både längtar och inte till att byta arbetsplats och det suger att inte veta ett skit än.

Jag måste nog sänka kraven lite också, jag kommer inte att kunna träna som jag vill, vara i trädgården som jag vill (inget problem i vinter iofs) och hemma kommer det att se ut som om någon kastat in en handgranat. Fast det har jag ju som lärt mig att strunta högaktningsfullt i.

I afton kommer våra föräldrar och äter surströmming med oss, hoppas det blir trevligt, vi har nog aldrig på 10 år bjudit hem dem på middag samtidigt! Nästan så man skäms lite. Men de är ganska olika varandra, och skulle aldrig ta initiativet själva att träffas. Det är knappast jättevanligt heller. Att svärisar träffas sådär utan barn och barnbarn.

Och nu drar snart alla klädbytardagar igång, jag vill fara på alla, men inser att jag missar iallafall den bästa, Drängsmark. Men Kåge, Byske, Bureå, Örviken och Skelleftehamn finns ju kvar :-P Märka kläder måste jag också göra.

Mycket att tänka på och lite att tänka med, som pappa brukar säga ;-)

Trädgårdstokig!

Ja, det är man ju hela livet, men i perioder räcker inte tiden och orken till. Ikväll har jag återupplivat trädgårdsavdelningen i hjärnkontoret; växtmarknad och trädgårdsvisning hos Ulrika Bohman, nördsurr med Berit, Georg och Aino, alltså jag älskar't!
Med hem följde en rosenflockel, backsippa, hosta, berberis och annat smått och gott :-)

Så nu har jag inspirationen till att gräva en ny rabatt mot norrväggen, bredvid den blivande uteplatsen. Det blir hostor och bronsrhodgersia bland annat, kanhända något klättrande också :-)

I övrigt ska silverarven under pilen bytas ut mot vintergröna, malvan bytas ut mot vit pion, en vallmo ska få flytta in i stora rabatten, vid soptunnorna ska det grävas ut en mindre rabatt för akleja och rosenflockel...

Åh herregud vad jag har att göra!

Här kommer lite bilder från Ulrikas trädgård :-)

Första inskolningsdagen!

Alice promenerade självsäkert in på förskolan, började leka med alla saker och fröken Kajsa på en gång :-) Hon gick runt och utforskade alla rum och försökte göra sig förstådd med storbarnen, med varierande resultat :-P
Och strax före vi skulle gå hem fick Kajsa en kram och hon fick tillockmed hjälpa Alice med skorna! Bra betyg, med andra ord!

Det blir storshopping på klädbytardagar framöver, Alice behöver både det ena och det andra inför hösten på förskolan. Kan även bli ett besök på KappAhl i veckan, 25% på valfri vara och 3 för 2. Me like :-)

Nu ska jag försöka få lite sömn, sov mellan 12:30-13:30 idag, så det kan dröja innan John Blund behagar dyka upp. Fast det gör inget; kl 16:30 imorgon är jag ledig till måndag morgon igen :-) Ska bli mysigt med några dagar hemma själv med den underbaraste människan i världen :-)

Inskolning imorgon

Imorgon blir Alice officiellt stortjej. Huvvaligen :-(
Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas på förskolan och inte vara så ledsen då vi ska lämna henne själv där om två veckor.
Men det ska säkert gå bra. Bättre för henne än för mig iallfall :-P

Idag blir det en lugn hemmadag, jag och Alice ska åka och handla medan pappa klipper gräset. Sen skulle det visst regna av och till i eftermiddag, så vi får se vad vi då ska hitta på.

Jag har haft en riktig svullarvecka, och knappt cyklat något alls. Övertid två dagar av fyra möjliga tog all min energi, har varken orkat laga bra mat eller röra på mig. Inte har jag antecknat i VV-appen heller. Så imorgon ska jag försöka ta tag i saken igen. Bli mindre engagerad i jobbet och lägga mer energi på mig själv och min fina lilla familj. Men det är fasen inte lätt att inte bli helt uppslukad av jobbet då man arbetar med människor.

Nä, jag hoppas det blir bättre på nya arbetsplatsen. Min nya chef börjar om efter semestern imorgon, så jag får kanske veta något till veckan.

Nu blire frulle :-)

Uppdrag: sövning 8/7

Jaha, då påbörjar vi roliga timmen. Ikväll kör jag gunga-sängen-samtidigt-som-jag-ignorerar-henne-tekniken. Lär ju ta en timma ändå. Det är faktiskt ganska svalt här inne ändå, jämfört med tidigare kvällar. Så nu kan jag sitta här tills hon stökar sig trött. Fast jag blir som less ändå. Mig gör det inget att hon somnar kring 20-tiden, det är att det tar MINST en timma, ibland två, från att vi lagt henne i sängen tills hon somnar. 
Galet frustrerande.

Nu har jag äntligen ledig helg, jobbat övertid två dagar i rad, stress och jäkt och vätskebrist och kanske lågt blodtryck? Höll på att svimma hos en tant igår.
Tanterna är ledsna att vi slutar, så det känns vemodigt att gå till de flesta. Det suger energi. Energi som jag skulle vilja lägga på min familj istället. Att det ska vara så svårt.

Imorgon drar vi på Nolia. Ska bli skönt att komma iväg en dag och vara hemma och softa på söndag. För på måndag börjar ju faktiskt allvaret. Inskolning på förskolan. Jag jobbar bara måndag och tisdag nästa vecka, ska bli skönt att vara ledig en längre sammanhängande period.

Men sov då!

Sitter utanför Alice's rum och hör henne surra och stöka på. Idag vaknade hon kl. 06:45, sov mellan 12:30-14, och nu har hon stökat på i sängen i snart 40 minuter. Jag insåg att hon nog blir mer störd av att jag sitter där inne, så jag gick ut. Hon grinade till tvärt, sen har hon bara surrat. Kanske dags att börja reglera dagsömnen lite. Hon tar ju fasen en timma att söva på kvällen! Särskilt nu då det är varmt. FÖR varmt.
Tänk om vi snart kan ge henne välling, pussa godnatt och gå ut så hon somnar själv. Vore underbart. Istället för att måsta sitta vid hennes säng och lägga ner henne varje gång hon sätter/ställer sig.

....

Ja, en timma tog det, när jag gick in igen så somnade hon nästan direkt. Lite tidigt än för självsomning, kanske. Hon har ju bara somnat i sin egen säng i mindre än två månader. Skynda långsamt, som det heter.

Ikväll har jag en kyl/frys/skafferitömmarkväll. Trötthet heter orsaken. Morgonen började obra, rök ihop med sambon och åkte till Byske sur som en citron. Väl där gick det bättre, syster med make dök upp, tyvärr blåste det och var faktiskt lite kyligt på stranden. Maten på Lanternan var inte riktigt vad jag förväntat mig heller.
Så ikväll hade jag behövt en storjävla godispåse. Fast jag egentligen borde sova istället för att tröttäta.

Så jag tror faktiskt att jag ska gå och betala ett par räkningar, sen marsch i säng.