Gott Nytt År!

Det här året har passerat i en rasande fart, och det här är vad jag kommer minnas av året 2011:

* Jag fick en fast anställning på Norrböle hemtjänst efter 6 år som springvikarie

* Vi köpte ett underbart hus, med stora ytor, trädgård och trevliga grannar

* Jag gjorde min första, men absolut inte sista blomrabatt

* Håkan Juholt. Aldrig förr har väl en människa blivit så utsatt av journalisternas mediedrev? Skämmes, medierna!

* Anders Behring Breivik. Där och då måste väl ändå alla fördomar om att det bara är muslimer som utför terrordåd gått i graven? Eller? Tyvärr, idioter finns i alla religioner, färger och former.

* Fukushima. Och kärnkraften? Ska vi avveckla den nu då kanske? Va? VA?!

...och detta förväntar jag mig av 2012:

* Att få tid att göra trädgården ännu vackrare, jag vill se min Alpklematis blomma!

* Att få äran att äntligen träffa Mini som just nu bor i Isabelle's mage

* Att fortsätta trivas på min arbetsplats och att regeringen inser att äldreomsorgen är viktig!

* Att jag ska komma igång med motionen, beach 2012 väntar :-)

* Att umgås mer med mina härliga familj!

Inga stora krav, men jag hoppas att jag kommer att känna mig tillfredställd när jag skriver detta igen om ett år :-)

GOTT NYTT ÅR!

Jag vill förklara mig...

Igår chockade jag mina arbetskamrater med att redan klockan nollsju nollnoll skrika ut min förbannelse över allt levande så till den milda grad att tårarna nästintill sprutade. Ibland tappar man bara besinningen. Ibland rinner bägaren bara över. Anledningen till detta bestialiska utbrott var under hela förmiddagen ett mysterium, tills en av mina fantastiska arbetkamrater utbrast: "ja, imorgon vänder det, då börjar det bli ljusare igen!"

Of course.

Årets mörkaste dag. Nu var det visserligen en dag för tidigt men jag hajar. Att jag aldrig minns det från år till år. Cirka en vecka före jul, blir jag fullkomligt och obönhörligt hysterisk. Jag är förbannad, jag flännar, jag tycker att PRECIS ALLT är asjobbigt och alla hatar mig och jag är värdelös må fan ta allt här på jorden.

Nu måste jag dock till mitt försvar säga att det är lindrigt i år om jag erinrar mig tillbaka till föregående jular. Inte för att jag har mycket att göra till jul, stress och allt det där. Jag tror bara att jag inte är gjord för att leva under dessa omständigheter. Mörker.

Så, idag har jag tagit en lång promenad i dagsljuset (det lilla som nu behagade visa sig), kokat en till sats knäck (då jag och sambon ätit upp alla 150 stycken jag gjorde sist) och fortsätter att bara njuta av att jag är ledig till kl. 15.00 på fredag och att det snart är julafton och att det den tjugoandra december klockan nollfem trettio vänder och blir ljusare.

Finally.

Up to date...

3:e december och fortfarande ingen snö. Mörker, mörker och mörker, och folk som inte har hovet att använda reflexer ens en gång. Inte utan att man funderar om de är rädd om livet?

Mitt i denna mörka bedrövelse finns ändå ljusglimtar att se fram emot.

I dag ska vi iväg på Boda Borg (där jag inte varit sedan i mars) och fira svärfar som fyller pensionär, är taggad till tusen och ska kicka allas ass!

Och på måndag väntar min och Smarrans årliga Umeå-tripp; Mias Lustgård, Lagerhaus, Panduro, here we come! Men framförallt; Skokanonen och nya SNOWJOGGOR!

Nästa lördag bär det dessutom av norrut med gubbens jobb; mat, julshow och umgänge med bästa Therese och Markus :-)

Sen är det ju alla mysiga julbak, granen ska kläs, julmarknader överallt, julkonserter jag aldrig kommer att gå på, men det känns mysigt ändå. Och rätt vad det är, så är det julafton och man får äta hur mycket onyttigheter som helst i typ en vecka.

Jag njuter av alla ljus i hus och på gårdar, måste säga att folk i allmänhet är riktigt duktiga på att lysa upp tillvaron! Själv har jag insett att jag nog måste införskaffa en transformator till nästa år, lite jobbigt att ha sladdar och uttag överallt, grenuttag på grenuttagen och snart klappar väl hela elsystemet ihop...

December är ändå en underbar månad...även utan snö.

Var tog vintern vägen?

Snön lyser med sin frånvaro, därmed också ljuset. Till nästa höst önskar jag mig grenuttag, skarvsladdar och en sjujäkla massa ljusslingor! Jag har fått upp en slinga i en av syrenerna och en i gruset vid gaveln som vetter mot vägen. Har även införskaffat fönsterlampor (äntligen!) till vardagsrum och kök, så hemmet känns lite...ljusare.

Det är konstigt hur man påverkas av ljuset. Så fort jag vaknar på morgonen och ser solen, blir jag full av energi och kan inte fort nog komma mig ut genom dörren. Spelar ingen roll om det är 25 grader kallt, ut vill jag! Nu hoppas jag dock på att det blir en lite snöfattigare vinter i år, jag är inte supersugen på att skotta undan en halvmeter blötsnö klockan 6 på morgonen bara för att få ut lilla Pelle på gatan. Men snö vill jag ha!

På fredag drar jag och sambon iallafall till Stockholm över helgen för att se världens bästa band, In Flames, och få en liten paus i vardagen utan jobb, disk, tvätt, städ och matlagning. Jag ska lura med min sambo på Zetas och hoppas på att de startat adventspyntet, det är så vackert!

Och nästa helg är det ÄNTLIGEN advent! Jag har införskaffat mig en julkyrka och en julkrubba, som ska få pryda byrån i vardagsrummet tillsammans med resten av Tomteland. Adventsstjärnorna och julgardinerna ska upp, adventsljusstaken ska fram och mina fina mossiga juldekorationer får flytta in från garaget. LÄNGTAR!

Ha en härlig helg!

Så skönt...

...nu är trädgården höststädad, så när som på att ta in alla redskap och klippa gräsmattan en sista gång (förhoppningsvis). Det är snyggt och prydligt runt vinbärs-och hallonbuskarna, snöbärsbusken är urklippt och tillsnofsad och jag har påbörjat en trädgårdskompost i den stora pallkragen. Till nästa vår ska det bli jordgubbar där, men just nu får den tjäna sitt syfte som kompost.

Någon dag här framöver ska jag bege mig ut på en skogspromenad och plocka gran-en- och tallris, samt mossa och annat tjusigt man kan hitta runt husknuten. Sedan införskaffa ljung och någon prydnadskål för att snygga upp i lådorna utanför köksfönstren. Granriset ska få skydda mina nedgrävda lökar, tall- och enriset ska få pryda diverse ställen ute på tomten.

Vi har haft första frostnätterna nu, och vintern är inget jag direkt ser fram emot, men någonstans känns det ändå lite mysigt med halsduk, mössa och vantar, och i år ska jag faktiskt försöka vara ute lite mer, njuta av vintersolen när den behagar visa sig.

Annars är det bara att se framåt...mot våren :-)

Tämligen händelselöst...

Just nu händer det inte jättemycket i trädgården. Jag går bara här och längtar till våren. Under körsbärsträdet har jag satt lökar av Sommarsnöklocka, i rabatten bakom ekonomidelen ligger just nu ett antal lökar av tulpanen "Blue Diamond", Kejsartulpan och Allium. Och ögonstenarna, Frittilaria, fick äran att bo i rabatten, mellan Rosenmalvan och Gentianan.

Jag har idag insett att det straffar sig att strunta i att klippa gräsmattan bara för att man inte kan göra det i bikini längre. Kommer att kännas i kroppen imorgon. Det värsta med vår gräsmatta är att den är så ojämn. På vissa ställen är det vackert gräs, andra ställen bara Röllika eller min skräck; mossa. Eller, mossliknande gräs iallafall. Ingen höjdare att plöja sig igenom med en handjagare.

Buskarna med röda vinbär är urgallrade och klara, och aspen har jag förberett för vårens fällning. Vår asp skickar iväg en babiljard rotskott, så mamma tipsade mig om att kambiumbeskära den. Det vill säga, såga en ring runt trädet, ända in till bara stammen. Annars kommer den att bli helt vansinnig och skicka ännu mer skott då den fälls. Inte okej.

I månadens exemplar av Allt om Trädgård och i senaste avsnittet av "Trädgårdsfredag" fick jag massor av inspiration till komposten jag tänkt göra i vår. Tyckte det var supersnyggt med svarta pallkragar staplade på varandra! Högen med skräp jag nu kallar kompost ser för bedrövlig ut och kommer mest troligt att användas som bottenmaterial till nya rabatten ut mot vägen.

Som sagt, det är knappt höst, och jag längtar redan till vår. Ska sätta lite trevliga höstväxter i blomlådorna utanför köksfönstret och i ett par krukor, så man får njuta av det sista sommaren har att ge innan snön kommer.

Hösten nalkas...

...och jag bara njuter. Må låta konstigt, men jag fullkomligt ÄLSKAR att tända levande ljus och smålampor mot kvällskvisten, se hur växtligheten ändrar karaktär och känna den klara, småkalla luften i näsborrarna.

Varje årstid har sin charm. Man måste bara öppna ögonen och se från en annan synvinkel ibland. Jag tycker mycket om växter som ändrar färgskiftningar under året. Jag ska till veckan införskaffa mig och gräva ner en vingad Benved på norrsidan. Den har en alldeles bedårande rödfärg som kommer att matchas snyggt av en Bronsrodgersia som skiftar i färg från vår till höst.

Än är inte planteringssäsongen över. Framför allt ska alla lökar sättas ner. Jag ser framför mig då våren börjar kännas, hur vitsippan tittar fram under äppelträdet, kurilerkörset visar sina sköra, ljust rosa blommor på bar kvist, och krokusarna växer upp ur snötäcket.

Det är underbart att ha detta att se fram emot. En fantastisk tanke om att det jag sätter ner i höst, kanske glömmer bort för ett slag under de mörkaste vintermånaderna, kommer upp och fullkomligt överraskar mig med sin skönhet i vår.

Det är det som är charmen med trädgård. Att den finns till, växer och frodas, även då jag inte kan njuta av den. I mitt minne finns den alltid, tills jag får njuta av den nästa år.

Jag har nu med hjälp av min fantastiskt givmilda mor skaffat mig en gedigen samling plantor i nya rabatten. Min sambo har länge och väl trånat efter en Alpmartorn, och nu pryder den så vackert en av kullarna. Hoppas på blomning nästa år, men hoppas inte för mycket.

Utöver denna fantastiska växt har jag nu i rabatten:

1. Vit Gentiana

2. Vintergröna

3. Fjällkåpa

4. Rosa Pion (förmodligen bondsortensch)

5. Vit Klätterhortensia

6. Vit Trebladsspira (Gillenium Trifoliata)

7. Lila Bollviva (Primula Denticulata)

8. Vit Drakört

9. Lilja (liten söt sak)

10. Rosa liten Näva

11. Hönsbär (Cornus Canadensis)

12. Liten Astilbe

Ska bli så spännande nästa vår, att se dem komma upp och visa sina gröna små nyllen!

För den som är intresserad av hur jag anlade denna rabatt på 10x3 meter, kommer lite bilder och beskrivning här:

1. Jag mätte ut med vattenslangen (!) hur stor rabatten skulle vara och vilken form, så man får lite perspektiv på det hela.

2. Sedan lade jag ut grus och sand rakt uppochner på gräsmattan, för att få lite höjd på rabatten. Man kan även använda gammalt trädgårdsavfall, stenar, eller vad som nu finns till hands.

3. Jag täckte kanterna och de ställen där det stack upp gräs under gruset med genomblöta tidningar för att mota bort ogräset.

4. För att ge ogräset ännu en chock, lade jag ut Mypexmatta (den svarta med gröna ränder i) över hela ytan, och klippte efter rabattens form, + 40 cm extra för diket.

5. Jag grävde ett dike, ca 4-5 cm djupt och 30 cm brett runt hela framkanten och sidorna av rabatten, lade ner Mypexmattan i diket och fixerade med stenar

tills vidare.

6. Sen var det bara att lasta på med jord över hela mattan. Vi köpte ett ton (!) matjord, räckte INTE. Köpte 250 liter plantjord till. Räckte jussåpass.

Jag gjorde två "kullar" en i

vardera änden av rabatten, och lade lite

extra i bakkant, för de högre växterna. Man får forma lite eftersom.

7. Stenarna i diket åkte bort, och ersattes med vanlig hederlig täckbark, 150 liter för 100 spänn på

Blomsterlandet, räckte inte heller. Köpte 3 säckar till.

Färdigt!

Arbetsvecka väntar...

...i trädgården, alltså. Har nu haft semester i en vecka, och faktiskt hunnit med en del. Ni minns den gedigna semesterlistan...det mesta är faktiskt gjort redan, men nu börjar det stora projektet: lägga grus runt husgrunden.

Under vindstrappan stod ett stort Rosenhallon som nu är uppryckt med rötter och allt, där blir det en grusläggning. Blöta tidningar, markduk och grus, vill undvika alla eventuella uppkomster av grönt just där. Runt grusläggningen blir det kantsten, så vi slipper grus i gräsmattan.

Vi ska även lägga marksten där vi idag har soptunnorna och jämna till kanten mot uppfarten, där gräset växt in i grusgången. Lägger in lite bilder under projektens gång, och när det är klart.

Så imorgon drar vi in till stan med släp och hämtar ribbor till staketet, grus, matjord, kantsten, marksten och markduk. Sen är det bara att arbeta!

Energin har kommit åter!

Måste erkänna att hur roligt det än är med trädgård, så är det både tids-och energikrävande. Men efter ett par veckor med lite mer ledighet, känner jag mig riktigt inspirerad igen! Känns som ett bra beslut att gå ner till att jobba 80%, jag behöver verkligen tid till mitt intresse, där jag mår som bäst.

Så i morse (trots att jag jobbar 12-21 idag) begav jag mig ut i trädgården vid 9-tiden och rensade upp i en av Rosenhallonbuskarna, de fläker ut sig så vansinnigt över gräsmattan, och de ska ju lika bort så småningom. 2 timmar höll jag på, svettig och varm var jag, men framförallt lycklig över denna återfunna energi!

Nu inväntar jag semestern, så vi kan börja rensa upp på allvar och köra bort allt skräp som samlats under 2 månaders tid. Hur tänkte vi när vi köpte inte en, utan TVÅ bilar utan dragkrok???

Projekt "Pil" färdigt!

Tänk att man kan bli så nöjd och att det kan gå så smidigt! Åkte till Granngården i morse och inhandlade 2 säckar á 80 liter toppbark (man kan säkert använda vanlig täckbark också) och satte igång.

Det första jag gjorde var att gräva upp tuvorna med Silverarv ur rabatterna, la dem i en skottkärra med vatten och rensade ur allt ogräs. Geggigt och urtråkigt, men det måste göras.

Sedan lade jag ut markduken som jag klippt till runt trädet och gjorde snitt i den där jag tänkte ha växterna.

Jag fyllde snitten med vanlig plantjord och satte ner Silverarven och Alpklematisen. Sedan var det bara att täcka allt med bark. Och det här blev slutresultatet!

Var tvungen att lägga in en bild på den vackra nejlikrosen och vad jag tror är en Malva av något slag...någon som vet? Vacker är den iallafall :-)

Projektstart!

Egentligen borde jag vänta till semestern, men jag räknar med att det här

inte ska ta alltför lång tid, och att jag kan genomföra det själv.
Vi har ett jättestort pilträd

på gården. Den står i det

sydvästra hörnet, ut mot vägen, och är typ det första man ser när man kommer mot vårt hus. Under trädet går det inte att klippa gräset, eftersom trädrötterna kommer upp ur gräsmattan, därmed är inte gräset så snyggt just där heller.

Så min mor kom med en strålande idé. Planen är att lägga grå markduk (supertät så inte ogräset kommer upp) runt trädet, i en cirkel ca 1,5 meter bred. På denna markduk lägger man bark. Först tänkte vi grus, men då ska man ha grus i gräsmattan jämt och ständigt, och gräsklipparen blir förstörd. Bark är lite snällare mot gräsklipparen. Dessutom ett snyggt och naturligt material. Grus blir ganska fult med tiden, då pilen skräpar en hel del.

På den östra delen av trädet, mot huset till, ska en Alpklematis få klättra. En tålig och mycket vacker växt, även då den blommat ut, då den blålila lilla blomman förvandlas till en söt, grå tofs.

Runt resten av stammen är tanken att tuvor av Silverarv ska få bre ut sig. Också en tålig och vacker växt, som lyser upp det annars mörka trädet.

Jag hoppas vara klar med projektet på måndagkväll, men med min tidsuppfattning lär det ta minst en dag till :-)

Trädgårdsplanering!

När jag nu är en sånhäringa människa som föddes utan tålamod och helst ska se att tiden mellan idé och färdigställande är lika med noll, är det tur att man har sådana fantastiskt tålmodiga föräldrar. Som vänligt men bestämt så småningom efter lite övertalning får mig att inse att dygnet inte har etthundratjugoåtta timmar.

Jag tar hjälp av min mor för att planera vår trädgård. Mycket klokt av mig, för hon kan typ allt. Och hon har lärt sig att allt tar tid. Och det är bra, för det har inte jag. Årets "att-göra-lista" är gedigen. Jag inser nog själv att vi inte kommer att hinna med allt (har inte visat listan för Alle än, och jag räknar med att vi kanske prioriterar lite olika...) Men såhär ser den ut:

Olja altanen.
Snygga upp altanräcket.
Klippa häcken mot öster.
Flytta fjäderkaraganen.
Anlägga rabatt mot öster med till exempel Diablobuskar, Astilbe, vit Pion, vit Riddarsporre, Hosta och ljusrosa nävor.
Plantera i pallkragarna, jordgubbar och annat gott.
Lägga markduk och bark runt pilen, samt plantera Silverarv och Alpklematis.
Lägga markduk och grus runt hela husgrunden.
Döda Rosenhallon. Sorry, humlorna, ni får ha konsert någon annanstans.

Hinner jag med hälften får jag väl vara nöjd. Går Alle med på en tredjedel får jag väl vara supernöjd. Han är bättre på att beräkna tidsåtgång och hur hur mycket arbete som egentligen krävs. Fast jag är bättre på att veta hur mycket jag behöver en rabatt typ pronto.

14 dagar till semester, tjohoo!

En mycket trevlig kväll!

Så har vi då firat första midsommaraftonen i huset, helt kravlöst med grillat, gott i glasen och fantastiska vänner! Jag insåg dock att inglasningen kommer att behöva sig en rejäl omgång mot sommarens slut. Satte i paniken upp några gamla linnepaneler för att det skulle kännas mer ombonat, och bannade mig själv för att jag inte köpte de där skira, fina längderna på IKEA när vi var där. De skulle ju sitta som ett smäck där ute!

Så sista semesterveckan blir det nog att lägga in heltäckande matta, köpa terassvärmare och införskaffa fina gardiner samt gärna göra några loppisfynd i möbelväg. Så kanske man kan förlänga sommaren med en månad eller två.

Jag känner verkligen att semestern börjar vara efterlängtad. Mindre än 3 veckor kvar nu. Så mycket man vill göra, men så lite tid man har. Samtidigt ska ju semestern vara kravlös, så vi har bestämt oss för att altanen och uterummet blir projekt 2011. Måla huset och allt annat som måste göras, får snällt vänta till nästa år. Eller ett annat år.

Varannan dag jobb, varannan dag slapp. Är det semester så är det. 20 dagar kvar nu.

Jo'råsåattehhh...

Jo, jag hade tänkt skriva här. Varje dag. men det kom annat emellan. Typ ett hus. :-)

Jag hade ju planerat trädgården in i minsta detalj i huvudet. Problemet jag inte hade räknat med var...ATT DET REDAN FANNS SAKER PLANTERADE!!! Förstörde hela min perfekta trädgård. Nåja.

Jag insåg så småningom att...nä, det kommer inte bli som jag tänkt mig, men bra ändå. Mycket bra. Har fått ner ett Kurilerkörs och ett äppelträd. Sen har det norpats växter hos mor och far, vissa tog jag ihjäl direkt, andra har blommat vackert och blommat över, eller så ser jag förväntansfullt fram emot hur de ser ut när de väl blommar.

Till min stora förtjusning fanns det redan två syrenbuskar, stora som hus, en Nejlikros med miljarder skott och en Kaprifol som behövde lite kärlek och omtanke. Och kobajs. Dessutom både röda och svarta vinbär! (Behöver INTE kobajs.)

Jag som alltid hyst ett visst agg mot Spirea, tog hjälp av min sambo, en häcksax och mammas japansåg och mejade ner hela häcken som vetter mot söder. Jajjemän, den får växa upp snyggt till nästa år, men sen ryker den nog för att ge plats åt annan sorts häck.

Läste någonstans att en trädgård måste få växa fram. Ganska logiskt. Medan den växer rensar jag ogräs.

Det drar ihop sig...

Jag har planerat trädgården. Eller vi har. Eller jag har och han godtog det. Eller...han tyckte att min idé var bra. Så. Det lät bättre. Trädgården ska utgå från ett stort körsbärsträd. Med stenläggning runt om, eventuellt en japansk plymspirea runt stammen. Sedan blir det "öar" av torv-och stenpartier med gångar emellan. Är planen iallafall.

Nu är det 9 dagar kvar tills vi får börja flytta lite lådor och annat. Och 14 dagar tills jag styr kosan söderut, Barcelona, närmare bestämt. Allting känns en aning tajt just nu, hur fasen fixar folk att flytta när de jobbar heltid och dessutom har barn och grejjer? Vi har fullt upp att få det att gå ihop utan barn! Käre Gud, ge mig lite mer tid tack. Har förvisso haft ett antal månader på oss. Men det är säkert bara jag som har paniaken. Alle är kolugn. Skönt med en sådan karl.

I veckan börjar vi packa på riktigt. Bara en fråga: Hur packar man böcker? De väger ju flera ton, och vad pallar en flyttlåda, typ 30 kilo! Sen ska ju någon stackare bära skiten också! Får väl packa böckerna mellan kläder eller något i den stilen.

Jag tror jag sover på saken.

28 dagar...

...kvar. Egentligen. Fick ett mail av husägarna och vi kan börja köra prylar redan den 29:e april. Känns fortfarande overkligt, och det tror jag det kommer att göra ända tills vi fått in alla möbler och vi sätter oss ner i soffan och bara...njuter av att ha ett eget hus.

Men jag ska tala om att det är dyrt som attan att flytta till hus! Månadskostnaden blir ju självklart lite högre med lån, ränta, amortering och sådant. Men då tänker man inte på lagfarten (1,5%) av köpesumman, eventuell hyra av flyttransport, kostnad för eftersändning av post (430 spänn!), eventuellt flyttstäd 2500 spänn,(ja, jag vet att vi kunde gjort det själva, men det är riktigt skönt att leja bort det) och andra diverse omkostnader.

FÖR ATT INTE TALA OM ALLA PRYLAR MAN VILL HA!!! Jag vill just nu ha:

1. En handjagare.
2. En matsalsmöbel. Bord och 6 stolar, tack. Gärna i vitt. Eller ek.
3. En till uppsättning utemöbler. Också gärna i vitt.
4. En grill.
5. Cirka EN MILJARD inredningsprylar från 5 Rum, Mias lustgård och Kallholmen, alternativt fina loppisfynd att måla själv.
6. En trädgård. Det innefattar en massa torv, sten, grus, träd, buskar, perenner, och jord. Framförallt jord.
7. Gardiner.

En sak i taget var det. Börjar med att flytta in.

Tjing!

52. Och jag borde nog börja röja lite här hemma. Apotekardisken är full med diverse skrot, för att inte tala om alla gamla Amelia och Plaza Interiör som jag aldrig kommer att glutta i någonsin mer. Någon som vill göra anspråk på dem? Trodde knappast det. De åker i återvinningen ögonaböj.

Jag tycker att jag borde vara mer ambitiös och vid det här laget ha packat ner typ halva lägenheten och bo i flyttkartonger i 52 dagar. Men som alla vet, är jag tidsoptimist och kommer att få paniaken ungefär två veckor före flytten då jag inser att jag inte ens bokat flyttstädning.

Nej, jag lever livet som vanligt, tror dock att jag hinner lika mycket hemma nu när jag jobbar heltid som när jag jobbade 80%. Flytten finns alltid i tankarna, men ingen idé att stressa ihjäl sig över det.

Jag vill gärna leva de närmsta 51 dagarna.

Födelsedagspresent?

För första gången på många år den här årstiden, är det inte min födelsedag jag ser fram emot. Tycker förvisso att det är mycket trevligt med tårta och presenter, men när man fyller 27 känns det som om...ja, jag har ju gjort det här 26 gånger...plus att jag har annat att längta efter. Typ huset.

Tänkte ändå för sakens skull önska mig en del saker i fådskliadpresent, även om det är en månad bort, och alla kommer att ha glömt bort vad det var jag önskade mig om sisådär en vecka.

- En cykelhjälm. Ja, jag måste ju börja ta mitt ansvar och bli en bra förebild. Men den ska helst vara rosa och svart. Helst bara rosa. Men inte i frigolit. De går sönder.

- Högblank vit snickerifärg. Lots of it. Det kommer att gå åt, det ska målas sängbord, köksbord, stolar, klädhängare, apotekardisk och lite annat smått och gott.

- Presentkort på IKEA. Guess why?

- Ett körsbärsträd. Inte så smart att önska sig i april, men vill ändå ha med det. Ett som blommar. Mycket och i rosa.

-En vit kökssoffa. Gärna modell äldre och lite skavd. Stod mellan köksö och kökssoffa, och vi insåg ganska fort att våra närmsta familjer består av typ 40 pers. Sittplater, ja tack!

Hoppas någon fick lite inspiration. Det är ju trots allt ett tag kvar. :-P

Ledig...

En hel ledig helg. Alla mina vänner med barn kommer att kräkas över detta inlägg. Jag har ärligt talat inte gjort ett skit. Målat lite. Gått en promenad med grannens hund. Handlat. Men annars har jag spenderat hela helgen i soffan iförd mjukisbyxor och en urtvättad tröja.

Fast jag behövde nog den här helgen. Det är mycket nytt att ta in på jobbet. Nya människor att lära känna, nya adresser att hitta till, nya rutiner att lära sig. Och så så detta hus. Har redan packat allt. I huvudet. Och tapetserat om i hallen. Och tagit bussen från Ursviken till jobbet. Jag skulle vilja vara mer som Åsa. Som glömmer att betala parkeringen i Brinken och verkligen lever i nuet.

Nåja, är på god väg iallafall. Jag här ju lyckats glömma nycklar på lokalen och glömt ta med mig en telefon, osv.

Nä, ska nog ta och måla färdigt den där hyllan. Och kanske ta en promenad. Om jag ids. Lär ju ha springturen på jobbet ikväll, så motion blir jag inte utan;-)

Husägare helt plötsligt

Så hände det. Vi blev med hus. Vi som förvisso hade planer på det om sisådär 3 år eller så, men inte alls hade planerat att skrapa ihop typ 10 vuxenpoäng inom loppet av 2 veckor.

Frågan är nu: VAR I FRIDENS LILJOR SKA VI BÖRJA??? Inte för att något är superakut, huset är i tokfint skick men vi vill liksom slå ut en vägg, bryta upp ett golv, måla om i hallen, renovera ett badrum och typ 10000 andra saker. Besiktningskvinnan sa typ såhär: " Nu ska jag leka Arga Snickaren, jag vill inte komma tillbaka om ett år. Vi kallar det för ettåringssyndromet, där paret köper ett hus, skaffar barn och tokrenoverar alla rum samtidigt och blir kräkless på varandra och om ett år vill man separera och huset ska säljas igen."

Vi ba' "vaddå det händer ju aldrig oss" liksom. Och det tror jag stenhårt på. Tur att min älskade sambo har båda fötterna på jorden och är mitt ankare när jag är uppe och fladdrar. För det är typ precis det jag skulle göra om jag inte hade honom. Vi tänker väl typ börja med att installera en avfuktare till krypgrunden och måla om i hallen. Resten får vi ta när vi bott in oss. Känt in stället. Och insett att hälften av det vi tänkt oss, aldrig kommer att bli av ändå :-)

Slänga eller inte slänga?

Katching! Insåg just hur enormt mycket cash jag kommer att inbringa när jag börjar gå heltid igen! Nästan en hel industrilön...eller så har jag aldrig varit ett mattegeni. Återstår att se.

Well, är ju dags att börja spara nu, både för det ena och det andra, Barcelonaresan är faktiskt bara 3 månader bort och vi har en hel del andra planer som kommer att kräva sina slantar.

Har för övrigt införskaffat en ny säng. En Continentalsäng. Jag höll på att ramla ur den första morgonen, det är ju typ minst 2 meter ner till backen! Men skön är den. Har nog aldrig somnat så fort och sovit så bra.

Jag hade tänkt göra en insats i förrådet nere i källaren idag. Men insåg ganska fort att det kräver en släp. Och helst lite assistans av en sambo, som råkar befinna sig på jobbet. Så, det lämnar jag åt sitt öde.

Det är banne mig inte lätt att städa förråd. 90% av prylarna lär man aldrig använda igen, men det finns något som kallas affektionsvärde, och sådant som har affektionsvärde slänger man bara inte. Typ mina hästböcker. De är en del av min uppväxt och även om jag aldrig kommer att läsa dem igen och förmodligen aldrig kommer att få barn som är hästintresserade, så måste de få ha sin plats någonstans.

Eller typ alla prylar man fått av far-och morföräldrar som kanske var inne på 80-talet men inte nu, måste ju sparas för man vill ju ha det kvar nu när de är borta.

Nä, tar itu med förrådet när det vankas hus. Allt lär ju hamna på vindan och jag lär inte slänga nått ändå.

Hejdå Höken, Hej Norrböle

Jag är inte alls nervös. Inte det minsta. Iallafall inte för att börja på det nya jobbet. Jag är väldigt bekväm med att säga hej. Inte alls lika bekväm med hejdå.

Jag kommer att gråta (det är jag också bra på). Särskilt när jag ska säga hejdå till min finaste farbror. Arbetskamraterna är en sak, de vet man att de finns kvar. Men farbror. Han är ju trots allt till åren kommen och ja jag vet jag vet jag vet att jag inte ska involvera mig personligen i mina vårdtagare och bla bla bla. Men hur lätt är det?

Det ska iallafall bli enormt spännande och roligt att få jobba i hemtjänsten. Det var ju min stora skräck för ett antal år sedan, var livrädd för ensamjobb, men sedan året på Mobila har jag mer och mer blivit vän med tanken och dessutom insett att jag hade fel. Och nu är jag snart där.

Tack kära Höken, det har varit roligt och lärorikt och jag kommer att sakna alla fina människor fast inte tvättstugan.

Norrböle nästa...

Tack, farbror Gud

Jag tror att farbror Gud hade en tanke bakom att förra året var ett av de värsta i mitt liv. Han utsatte mig för nästintill omänskliga prövningar och jag hade inte alls mycket till övers för Honom just då.

Det sägs ju att motgångar gör oss starkare, och jag har verkligen växt som människa. Jag förstår mig själv och min omgivning på ett annat sätt, och kan acceptera motgångarna som något som inte nödvändigtvis måste innebära vare sig min eller jordens undergång.

Jag möter det här nya året som en ny person. Det var nog Hans tanke bakom förra årets vedermödor. Och det här året kunde inte ha börjat bättre. Bekräftelsen jag fick i och med tjänsten på Norrböle var obetalbar. Jag fixade det alldeles själv! Och jag väntar med tillförsikt på vad det här året mer har att erbjuda.

Så, tack, farbror Gud, för att Du gav mig den här möjligheten.

Gruvarnas gruvare.

Jag har just i detta nu ett par saker att bekymra mig över, oroa mig för, gruva mig för och samtidigt längta efter så jag nästan dör.

Resan till Barca är nu bokad. Innebär:

5 dagar utan Älskling. Vi som under snart 7 års tid aldrig varit ifrån varandra längre än max 2 dagar.

Flygresa - Inbillar mig att jag ska få så ont i öronen att jag kräks. Har aldrig hänt hittills, men säkrast att oroa sig ändå.

Ett främmande land - Tror också att jag ska bli rånad, alternativt bli kvar där på grund av yttre omständigheter.

Innebär också: Nästan en hel vecka med bara mamma, Mia, Dätte och Anna - trädgårdar, gamla byggnader, god mat och sol och bad. Kan det bli bättre?

Jag har varit på arbetsintervju. Innebär:

Att jag i princip delat mitt livs historia med 4 helt okända människor. Som dessutom bedömer mig!

Minst 5 dagars ångest över allt korkat jag sagt, typ: "Nä, jag tappar inte tålamodet så lätt." De måtte ju tro att jag antingen är en utomjording eller ljuger så det sjunger om det. Eller uttalandet: "Det svåraste med jobbet är att arbeta med dementa. Jag förstår dem inte." HALLÅ!!?? Många gamla BLIR dementa! *pucko* Har dock till mitt försvar att jag inte gått demensutbildningen. Det var jag smart nog att tala om.

Innebär också: Att jag kan få ett nytt jobb. En egen tjänst. Nya möjligheter. Och en chans att utmana mig själv och utvecklas som undersköterska.

I vaijt att he int lönsch. Men i jiör he ändå.

Många tankar och funderingar...

Dagen D börjar närma sig. Vet inte om jag ska vara nervös eller glad eller något annat odefinierbart. Det är ju inte så att jag står utan jobb om det här inte skulle gå vägen. Men nu har jag taggat för det här så länge och jag hoppas hoppas hoppas verkligen att jag får den här chansen. Det skulle ge mig helt nya möjligheter.

Igår var en sån där jobbig dag med första mensdagen, efter alldeles för kaloririk helg, magsjukan åter på jobbet, trött efter alldeles för få timmars sömn och så vidare. Tur att man har arbetskamrater som lyfter humöret och som man kan lasta av lite dynga på så man släpper åtminstone de värsta katastroftankarna. Sen när man så småningom får komma hem till sin underbara sambo, ljusnar tillvaron.

Måste bara säga att jag har underbara arbetstider. Jobbar 16-21 idag, så här sitter jag, mitt på blanka da'n framför datorn i morgonrock och rosa duntossor. En helt vanlig tisdag. Har nog lärt mig att ta vara på den ledig tid jag har. Disken är förvisso bortdiskad, men inte så mycket annat.

Skönt.

Projektstartaren

Jag älskar att dra igång nya projekt. Inte lika upphetsad när jag så småningom inser att det var ett hyfsat krävande projekt som tog mer tid och ork än jag har lust med. På dialogutbildningen kom jag ganska snabbt på att jag är en typisk "pådrivare". Drar igång saker med full entusiasm så jag nästan går i väggen av upphetsning innan jag startat projektet, men ser gärna till att någon annan avslutar det. Schysst va'?

Projekt "måla köksbord och stolar" är något jag haft i tankarna i cirka 2 år, och därför kändes det extra kul när jag fick några lediga dagar över och tummen ur arslet. Men som alltid, känns det inte lika kul nu när jag är inne på att slipa den 3.e stolen som har en sjuhelskottas massa vinklar, skrymslen och vrår som jag självklart inte tänkte på när jag köpte en något väl tilltagen pensel. Och att promenera till Beijer endast för att inhandla en 2 cm pensel kändes inte särdeles upphetsande.

Så, jag tar några pauser emellanåt för att inte dö av oupphetsning över detta projekt, och till eftermiddagen ska jag nog vara klar. Ingen lär ju göra det åt mig ändå. Liks.

Välkommen 2011!

Jag är inte en sån som avlägger nyårslöften, av den enkla anledningen att jag vet att jag aldrig kommer att hålla dem. Jag planerar hellre en bra tid i förväg, och börjar när jag känner mig redo. Förra året kände jag mig redo att tappa de sista 10 kilona typ i oktober, och sagt och gjort, 5 kilo är nu borta från min i överkant tilltagna kroppshydda.

Känns underbart. Tyvärr har den senaste månaden kantats av förkylning, magsjuka och förkylning igen, så motionen har fått ligga på is, och har det inte också blivit en och annan godispåse till filmen och lite för mycket julegott? Nåja, förutom en något snorig näsa, är jag åter på banan. Kan dock erkänna att energin tryter en aning, och lat har man blivit, men lite Rosenrot ska nog råda bot på detta.

Så, från och med måndag blir det dagliga promenader, inskrivning varje dag på ViktVäktarna och så småningom ett gymkort på Friskvårdskompaniet. Bara 5 kilo kvar nu!

-Ta inte i för mycket nu, Nena!

-Skulle jag? NÄÄÄÄÄ!

Jo, det skulle jag.

Nu har jag nedräkning, dels till min efterlängtade 6-dagarsledighet med start måndag kl. 15.00, dels till arbetsintervjun den 13/1. Jag längtar faktiskt.

Nu ropar sängen på mig, jobbar 7-17 imorgon, och jag är inte peppad på att försova mig...