Gott Nytt År!

Det här året har passerat i en rasande fart, och det här är vad jag kommer minnas av året 2011:

* Jag fick en fast anställning på Norrböle hemtjänst efter 6 år som springvikarie

* Vi köpte ett underbart hus, med stora ytor, trädgård och trevliga grannar

* Jag gjorde min första, men absolut inte sista blomrabatt

* Håkan Juholt. Aldrig förr har väl en människa blivit så utsatt av journalisternas mediedrev? Skämmes, medierna!

* Anders Behring Breivik. Där och då måste väl ändå alla fördomar om att det bara är muslimer som utför terrordåd gått i graven? Eller? Tyvärr, idioter finns i alla religioner, färger och former.

* Fukushima. Och kärnkraften? Ska vi avveckla den nu då kanske? Va? VA?!

...och detta förväntar jag mig av 2012:

* Att få tid att göra trädgården ännu vackrare, jag vill se min Alpklematis blomma!

* Att få äran att äntligen träffa Mini som just nu bor i Isabelle's mage

* Att fortsätta trivas på min arbetsplats och att regeringen inser att äldreomsorgen är viktig!

* Att jag ska komma igång med motionen, beach 2012 väntar :-)

* Att umgås mer med mina härliga familj!

Inga stora krav, men jag hoppas att jag kommer att känna mig tillfredställd när jag skriver detta igen om ett år :-)

GOTT NYTT ÅR!

Jag vill förklara mig...

Igår chockade jag mina arbetskamrater med att redan klockan nollsju nollnoll skrika ut min förbannelse över allt levande så till den milda grad att tårarna nästintill sprutade. Ibland tappar man bara besinningen. Ibland rinner bägaren bara över. Anledningen till detta bestialiska utbrott var under hela förmiddagen ett mysterium, tills en av mina fantastiska arbetkamrater utbrast: "ja, imorgon vänder det, då börjar det bli ljusare igen!"

Of course.

Årets mörkaste dag. Nu var det visserligen en dag för tidigt men jag hajar. Att jag aldrig minns det från år till år. Cirka en vecka före jul, blir jag fullkomligt och obönhörligt hysterisk. Jag är förbannad, jag flännar, jag tycker att PRECIS ALLT är asjobbigt och alla hatar mig och jag är värdelös må fan ta allt här på jorden.

Nu måste jag dock till mitt försvar säga att det är lindrigt i år om jag erinrar mig tillbaka till föregående jular. Inte för att jag har mycket att göra till jul, stress och allt det där. Jag tror bara att jag inte är gjord för att leva under dessa omständigheter. Mörker.

Så, idag har jag tagit en lång promenad i dagsljuset (det lilla som nu behagade visa sig), kokat en till sats knäck (då jag och sambon ätit upp alla 150 stycken jag gjorde sist) och fortsätter att bara njuta av att jag är ledig till kl. 15.00 på fredag och att det snart är julafton och att det den tjugoandra december klockan nollfem trettio vänder och blir ljusare.

Finally.

Up to date...

3:e december och fortfarande ingen snö. Mörker, mörker och mörker, och folk som inte har hovet att använda reflexer ens en gång. Inte utan att man funderar om de är rädd om livet?

Mitt i denna mörka bedrövelse finns ändå ljusglimtar att se fram emot.

I dag ska vi iväg på Boda Borg (där jag inte varit sedan i mars) och fira svärfar som fyller pensionär, är taggad till tusen och ska kicka allas ass!

Och på måndag väntar min och Smarrans årliga Umeå-tripp; Mias Lustgård, Lagerhaus, Panduro, here we come! Men framförallt; Skokanonen och nya SNOWJOGGOR!

Nästa lördag bär det dessutom av norrut med gubbens jobb; mat, julshow och umgänge med bästa Therese och Markus :-)

Sen är det ju alla mysiga julbak, granen ska kläs, julmarknader överallt, julkonserter jag aldrig kommer att gå på, men det känns mysigt ändå. Och rätt vad det är, så är det julafton och man får äta hur mycket onyttigheter som helst i typ en vecka.

Jag njuter av alla ljus i hus och på gårdar, måste säga att folk i allmänhet är riktigt duktiga på att lysa upp tillvaron! Själv har jag insett att jag nog måste införskaffa en transformator till nästa år, lite jobbigt att ha sladdar och uttag överallt, grenuttag på grenuttagen och snart klappar väl hela elsystemet ihop...

December är ändå en underbar månad...även utan snö.