Vansinne.

Kom till jobbet grinandes idag. Magkatarr troligast orsakad av stress och vaken sedan 03. Kunde inte sjukskriva mig då det inte fanns personal att tillgå. Vi har ett vak vi inte kan genomföra av samma orsak. Det här är fullständigt vansinne. Jag vill bort från vården snarast möjligt, för min egen skull. Det blir bara värre och värre.

Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och välja att jobba 80%. Eller ännu längre tillbaka och utbilda mig till hudterapeut eller ingenjör. Det är inte för sent än, jag vet, men det är inte aktuellt just nu.

I övrigt har jag mens och precis upptäckt att jag missfärgat tvätten med bland annat Alles favorittröja och lillans nya kalasklänning. Sätter min tilltro till klorin och ättika.

Det går bra nu. Godnatt.

Sjukt härlig helg!

När de lediga dagarna är få, uppskattar man att fylla dem med trevligheter.
I fredags var jag så slut när jag kom hem, att jag inte kände för att göra någonting. Jag bara grinade.
Men det blev ju en toppenhelg på alla sätt! Unnade mig gott, hembakt fika hos Mikaelssons och ett par öl hos Marklunds på kvällen, vilken kanonfest, förresten, med härliga människor och fullt ös på dansgolvet :-) Söndagen bjöd på en lugn förmiddag, följt av morsdagsfirande hos mor och Benchwarmers på kvällen :-)

Idag har jag påbörjat helvetesveckan, långdag varje dag, endast ledig fredag, sen jobb lördag-tisdag. Fy. Fan.
Men jag älskar att komma hem till mina finaste ♥

Nu ska jag försöka slita mig och lägga isäng hon som somnat i min famn och bege mig ut för att måla i uterummet :-)

So little time...

Att börja jobba heltid direkt efter mammaledigheten är kanske den sämsta idé jag någonsin haft och genomfört. Ser alla härliga bilder på Instagram av folk som njuter av vädret med långa promenader/cykelturer, luncher på stan, mysmiddagar på restaurang med barn och allt och jag känner att jag varken har tid eller ork för något annat än att vara hemma med familjen.

Kvällarna spenderas i soffan framför tv:n (eller i uterummet där det målas friskt) och jag försöker ha lust och ork och inspiration att gå ut i trädgården och klippa bort fjolårets blomställningar och vattna äppelträden eller måla lite småmöbler. Men det känns just nu övermäktigt.

Det ska bli så skönt med semester, och nästa ställe jag placeras på ska inte få ha mig 100%. Om jag inte får jobbet jag sökte i förrgår. Det är ett dagtidsjobb. Så skönt det vore. Måndag-fredag, kvällarna lediga. Fantastiskt.

Nu ska jag ta hand om min febriga lilltjej ♥

Peppar, peppar...

Egentligen ska jag inte ens yttra det högt, än mindre sätta det på pränt. Men Alice har faktiskt sovit fyra hela nätter på raken. FYRA! Det känns helt fantastiskt att få sova igen, det går inte att beskriva.
Nu hoppas vi att det håller i sig. Eller åtminstone att hon gör några sådana här nätter i sträck då och då, så man får återhämta sig. Här har vi inte höga krav, inte :-P

Idag har det varit stora frossardagen, kalorierna har flödat på Bolidengatan, så mycket gott våra fina vänner bjuder på ♥ Jag känner att det inte blev så bra start på den här veckan, matmässigt, men jag tar nya tag imorgon. Hoppas på något hektos viktnedgång på fredag iallafall, då nästa vecka är mensvecka, vilket innebär att jag samlar vätska och därmed ofta får upp. Plus choklad- och saltbegäret, då.
Jag behöver hitta tillbaka till motivationen igen. Jag ska skriva en lista och memorera den.

Minus 6,8 kg till. Jag SKA klara det!

Invägning imorgon

Jag har inte en jättebra magkänsla. Tror inte det försvunnit mer än max 3-4 hekto. Jag har slarvat en del i veckan. Eller snarare vräkt i mig mängder av 0-ProPointslivsmedel. Typ bär och frukt. Blir lätt att man glömmer att det också innehåller kalorier. Sen har det nog blivit lite för stora portioner.
Men jag hoppas på -0,7. Då har jag nått en vikt jag inte haft sedan sommaren 2011. Det vore ju fantastiskt, och en sporre att fortsätta, att inte ge upp.

Jag mår ju bra av den här maten, att ha kontroll över vad jag stoppar i mig. Jag får unna mig gott på helgerna, men med måtta, precis som det ska vara. Visst finns suget att trycka en hel chipspåse eller åka på Hemmakväll och köpa obscena mängder godis. Men jag vet ju hur jag mår sen. Både psykiskt och fysiskt.

Ikväll unnar jag mig faktiskt lite jordgubbar, hallonsorbet och en bit mörk choklad ;-)

Dagarna rullar på

Och jag ser fram emot varje ledig dag, varje kortdag. Aldrig har jag då haft sån ångest inför mitt arbete. Jag måste försöka tänka positivt, annars kommer jag aldrig orka jobba de 5 veckorna som är kvar till semestern. Jag försöker ta vara på varje minut hemma med min familj. Det ger mig energi att stå ut de längsta dagarna.

Usch, så nedstämd jag låter. Så illa är det nog inte. Men det är klart, det vore lättare om jag visste var jag ska jobba i höst. Och om det var varmt och solen sken varje dag :-)

Vi hoppas kunna börja måla uterummet snart. Jag är lite i valet och kvalet hur det ska inredas sen. Har ju haft lite gammaldags stil därute, men nu känner jag att det mest praktiska nu då man har barn, är att hellre ha det färgglatt och lättsamt. Jag har en liten tanke om hur jag vill ha det, men behöver brainstorma, mäta och fundera lite till.

Sen ska vi ju gräva en damm i sommar, är det tänkt. Dammduk och pump har vi, men det återstår grus, sten, torvblock, jord och växter. Ja, vi får se vad vi hinner, orkar och har råd med. Vi har ju en resa att se fram emot också :-)

Nu tittar solen fram, Alice sover så gott i vagnen ute på altanen. Funderar om jag ska lägga mig i en baden-baden och lapa lite sol. När hon vaknar ska det intagas glass utomhus till mellis :-)

Usch.

Vissa dagar önskar man bara att de flög förbi obemärkta. Idag var en sån dag. Efter klockan 11:30, iallafall. Räknade timmarna tills arbetsdagen skulle ta slut. Sitter nu här i soffan hemma och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill inte vara borta från Alice såhär mycket. Fy fan för heltid.

Jag vet inte om jag vill jobba inom det här längre. Eller jobba alls. Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna lämna henne på förskolan. Jag har sån ångest ibland, över att vara ifrån henne så mycket. I höst blir det inte en minut mer än 80% i vilket fall som helst.

Imorgon är det invägning. Det känns som om jag är på rätt väg nu. Jag köpte en ny jacka igår, i strl medium :-) Och har jag lyckats gå ner 1 kilo till imorgon från förra veckan, får jag unna mig något fint. I så fall blir nästa delmål -2,5 kilo till. Och då ska jag hitta på något riktigt fint att ge mig själv! Men jag räknar med att det är minst 3 veckor bort.

Nä, nu ska jag sova. Natti natti!

En vanlig dag

Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb. Men just nu väldigt lite om att jobba. Fast känslan kommer inte förrän jag kommit hem och får gokramar, leenden och pussar av mina finaste. Då först inser jag hur mycket jag saknat dem under dagen.

Tåskrället ömmar än, men imorgon ska jag prova ta på mig mina springskor.

Nu ska jag nanna, hoppas Alice sover hela natten, så mamman orkar jobba imorgon ;-)

Underbar och älskad ♥

Det är inte utan att jag är beredd att erkänna att jag faktiskt uppskattar tiden med henne mer nu. Hur mycket jag än älskar henne, fanns det dagar under min mammaledighet då jag önskade att jag fick byta plats med Alexander, om så bara för en dag.

Jag inser ju nu att jag varit vansinnigt dålig på att be om egentid. Och jag har väl inte känt behovet heller. Precis som det var med sömnen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle sätta mig själv åsido så mycket.

Å andra sidan är det först nu jag känner att jag kan slappna av. Svår balansgång, det där. Men nu känns det som om jag har hittat den. Och nu när jag äntligen får några tuaenlappar till in på kontot varje månad, kanske jag kan bli bättre på att unna mig små guldkorn i vardagen.

Men den största belöningen, det viktigaste guldkornet i min vardag, är Alice's leende, hennes armar som klamrar sig runt min hals, och att hon pekar och säger "mamma" när jag kommer hem.

Det är värt allt ♥