Gnäll och gnöl

Jag kunde definitivt leva med att må illa hela dagar, tar hellre igen det än att genomgå detta. Jag tror att det är jobbrelaterat, det handlar nog om att jag har lite för höga krav på mig själv...känner mig så misslyckad som inte orkar allt jag brukar orka, bara en skogspromenad häromdagen tog nästan knäcken på mig, och en arbetsdag känns helt oöverkomlig! Nu har jag sjukskrivit mig själv ett par dagar, får se om jag orkar jobba i helgen, men jag BORDE ju! Så stressigt är det faktiskt inte, men det räcker tydligen till.. När jag gått på havandeskapspenning (snälla, kan tiden gå fortare!) kommer jag aldrig mer tillbaka på heltid inom det här yrket.
Ska träffa en läkare på måndag, får se vad hon säger. Jag vill helst inte bli sjukskriven, fast egentligen vill jag det. Det skulle kännas så mycket lättare om någon som "vet" kan tala om för mig vad jag ska göra och inte. Då behöver jag inte känna att jag gör det på eget bevåg, och därmed inte heller behöva må dåligt över det.

Det här låter ju helt galet. Nu när jag läser det...jag måste lära mig att mitt jobb inte är mitt liv. Ett par tusenlappar hit eller dit i månaden är inte hela världen. Jag måste försöka sätta min hälsa i första rummet, nu har jag ju dessutom en till att tänka på. Kanske bättre att jag är hemma lite mer (måste ju ändå vänja mig vid det) och känna att jag ser fram emot (eller åtminstone inte gruvar mig) för att åka till jobbet. Än att vara där tamejfan varje dag och bara vilja hem....

Hoppas att proverna Anna tog igår visar på någonting konkret. Järnvärdet var 126, blodtrycker var bra och sockret låg på 4,3...så jag tror dock inte det, men jag har min egen förklaring. Vaknade imorse och hade rätt ont i halsen och allmän hängig. Kan förkylningen legat latent i typ en vecka? Sen tror jag att stressen på jobbet gör sitt till. Jag måste försöka se det jag gör. Vad kan jag sålla bort? Kanske jag bara ska vara hos vårdtagarna och göra det jag ska? Jag ska då försöka. Men först ska jag vara hemma tills förkylningen eller vad det nu är, börjar ge med sig.

*redan less*

Tankar i november...

För min del får det mer än gärna komma lite snö nu! Var ut häromveckan och satte upp de obligatoriska ljusslingorna i syrenen och på altanräcket, och upptäckte till min stora fasa att det knoppar (!) i syrenen! Gillar inte riktigt det här med barfrost...det enda positiva är väl att man kanske kan se om julrosen kommer med knopp..lite svårt under 1,5 meters snötäcke :-P

Min fina, goa svärfar kom förbi häromdagen helt oförhappandes med en grillring åt oss! Kan inte minnas att vi nämnt saken det senaste halvåret, men han har tydligen inte bara järnmage, han har minne som en elefant också :-)
Så nu fick sambon eld i baken, ut och mäta och börja om att planera för grillplatsen...planerna kom liksom av sig tidigare i höstas när det dök upp annat, men till våren ska det grillas! Har hittat fina bänkar på Blocket, är visst ett företag som tillverkar rejäla träbänkar för ca 500 kr styck, de är lagom stora och skulle passa perfekt! Vindskydd ska byggas och markduk och grus ska läggas, men vi får väl se vad som hinns med... ;-)

Så. Än är det gröna gräsmattor, kanske vintern kommer kännas lite kortare den här gången? Bara en månad kvar tills det vänder och blir ljusare igen, en stor tröst i den mörka bedrövelsen, tur att julen är fylld av ljus, glädje och samvaro med de man älskar och att längtan efter våren är större än den någonsin varit... <3