Stress, övertid och ovetskap. Fy vad det är tungt att jobba just nu. Jag har nog en sundare syn på jobbet nu, jag bryr mig inte lika mycket, och tar inte på mig sånt jag inte behöver. Men det går inte att komma ifrån att man ständigt har en pressad arbetssituation. Och att inte veta var man är om fem månader är jobbigt. För hela arbetslaget.
Det är tur att jag får komma hem till världens bästa dotter och världens bästa sambo ♥
I natt var Alice så tät och snorig, stackarn. Hon sov hos oss större delen av natten, så vi sov inte jättebra heller. Jag hade glömt hur ont det gör i mammahjärtat när hon är sjuk. Feber har hon också. Nu ligger hon i sin säng sedan före klockan 19, hostar ibland men sover ändå ganska bra. Nu får hon ju ta riktig nässpray som är avsvällande, vilken skillnad!
Jag är hur trött som helst, sov mellan 10:10-11:10 idag, men nu håller jag på att krypa ur skinnet av trötthet. Hoppas Alle kommer hem från grannarna snart, för jag är i ärlighetens namn lite mörkrädd...
Efter fyra dagars jobb och sammanlagt nästan två timmars övertid är det skönt att få vara lite ledig.
Igår grät jag floder när jag kom hem, då hade jag inte träffat Alice på över ett dygn. Fy fan, rent ut sagt. Jag trodde inte det skulle bli SÅ jobbigt.
Det känns nästan som om jag aldrig varit ifrån jobbet. En del vårdtagare och personal har bytts ut, men det är samma stress och samma ångest då matlådor inte räcker till och matvaror inte beställts. Jag försöker verkligen säga nej och inte bara vara glad och snäll och hjälpsam tills jag stupar. Men det är så svårt! Gentemot kollegorna går det hyfsat bra, men pensionärerna.
Jag antar att det bara är att försöka ännu mer.
Imorgon drar jag och Mariann till Piteå och shoppar lite :-) Så nu bör jag nog krypa isäng :-)
Och jag vill typ grina floder. Fast jag tycker att mitt jobb är trevligt och det ibland är skönt att komma hemifrån, så känns det just nu som om jag bara vill ringa och sjukskriva mig.
Bara EN dag till.
Men. Jag får ju en mjukstart iallafall. Fyradagarsledig till helgen. Det känns dock som en ganska klen tröst i bedrövelsen. Om inte dagarna i hemtjänsten vore så vanvettigt långa. 9,5 timmar exklusive färdtid börjar jag med imorgon. Huvva. Så länge har jag bara varit ifrån Alice typ 3 gånger. Hoppas hon vaknar till och vill kramas på kvällarna ;-) Och hoppas att jag kan anamma mitt nya tänk på jobbet.
Jag ska vekligen försöka vara mitt nya jag. Som inte tar på mig alla oväntade händelser själv. Som kan säga "nej, jag hinner inte, jag slutar för dagen/har rast/har en vårdtagare". Som inte automatiskt tror att alla problem är mina att lösa. Som lyssnar på mina signaler och säger ifrån innan det går överstyr.
Och jag börjar med att gå och lägga mig i tid. Så jag får sova ordentligt och vakna utvilad.
God natt!
Många är vi i våra familjer, tur att vi har stort hus! Idag var vi inte riktigt full styrka, men ändå 29 personer samtidigt ;-)
Jag fick världens finaste cykel, en ljusrosa Sjösala av Alle och min familj, och pengar till en ny bokhylla till vardagsrummet av Alles familj. Elin kom senare och åt middag och såg hockeyn med oss. Av henne fick jag en fin orkidé :-) Jag är så nöjd!
Alice fick:
En leksaksservis av farmor Birgit
En stoor fulsöt stickad fågel av mamma och pappa
Kläder, en klosslåda och en bok av Lena och Tommy
En klänning med glassar och en Pumpkinservis av Johannah med familj
Ett bolltorn av Andreas och Yvonne som vi ska byta då hon redan har ett
Ett par solglasögon med gummiband av Dätte och Dan
Ett par rosa sneakers av Mia och Peter
Ett Bamsepussel av Putte och Anna
Alice lekte mest med pappret som vanligt, och hade enmansshow med tilltagande mammighet under aftonen :-) Hon somnade fort, trots tandsprickning och lite magont, och nu ska nog föräldrarna krypa i säng också, det tar på att ha kalas!
I afton bjöd vi Mariann, Peter och Elsa på middag och födelsedagstårta :-)
Alice fick en leksakstårta i trä, den var mycket uppskattad och tjejerna leker så bra tillsammans ♥
Veckans invägning landade i slutändan på -0,4 kilo. Med tanke på flera dagars slarv och att inte ha kunnat röra mig som jag velat på grund av onda benhinnor, så är jag ändå ganska nöjd. Jag inser ju att den här helgen är/kommer att bli svår, då det finns många frestelser, så jag räknar med att ta nya tag på måndag.
Måndag, ja. På måndag börjar jag jobba. Det lär bli svårare att hitta tid och ork till att ta långa promenader. Jag får fokusera på att få vardagsmotion på jobbet och framför allt äta rätt. Jag vill ju verkligen lyckas den här gången.
Imorgon fyller jag alltså 30 år. Trettio. Jag tycker ju fortfarande att folk som är 32 är typ 7-8 år äldre än mig. Det känns som om det är en bra ålder. Jag har landat i livet; jag vet vem jag är, jag har ett fast förhållande med världens underbaraste man sedan 10 år tillbaka och den mest fantastiska dottern. Jag bor i ett stort, fint hus med en trädgård med massa potential, jag har fast jobb (även om jag just nu inte riktigt vet var) och fina vänner och en stor, härlig familj.
Vad mer kan jag önska? Mitt liv är perfekt precis som det är, precis just nu :-)
Kärlek ♥
Tänk att det gått ett helt år. Jag var i full färd med vårstök och pelargonodling och hade inte en tanke på att det var dags redan! Trodde att den där ryggvärken i samband med sammandragningarna jag vaknade med, bara var lite överansträngning. Och 24 timmar senare var vi föräldrar!
Vilken magisk stund. Att få upp den där pyttelilla, varma människan på bröstet. Och i samma sekund känna den där fullkomliga, villkorslösa kärleken välla upp inom mig.
Älskade, finaste lillhjärtat. Jag är så tacksam att jag får vara din mamma. ♥
Grattis på 1-årsdagen, älskade Alice!
Åhh, när ska jag lära mig att lyssna på kroppen? Innan klockan 12 hade jag; fixat och ätit frukost, mellis och lunch med Alice, bakat en tårtbotten, skruvat upp magnetlisten till knivarna på väggen, gått en promenad, krattat en rabatt och lite gräsmatta och vikt tvätt.
Benhinnorna kände jag av efter några meter, jag har funderat när det ska komma. Brukar alltid få bekymmer efter ett par veckors dagliga promenader.
Tröttheten kickade in strax efter lunch, gick en kort promenad för att söva Alice vid 13:30 och trodde aldrig jag skulle ta mig runt kvarteret då det kändes som om smalbenen skulle gå av.
När jag kom hem, slocknade jag i soffan och när jag vaknade, kändes det som om jag skulle kunnat tömma en godisbutik! Det slank ner en hel del gotta, och godiset som Alle köpte hem akut åt eventuella tidiga påskkärringar, ja, det mesta ligger i min mage. Fan. Jag har ju invägning på fredag. Jag hoppas att jag kan hålla mig någorlunda i helgen. Bara jag inte blir sådär trött igen.
Så imorgon blir det endast handling och sen vila.
Promenerade 44,3 kilometer förra veckan. I fredags låg vikten på samma som på tisdagen, då jag tjuvvägde mig ;-)
Så i veckan ska jag försöka hålla mig till på fredag. Då börjar ju stora godisfrossarhelgen. Är lite i valet och kvalet om jag ska avstå helt, tillåta mig litegrann eller vräka i mig obscena mängder godis.
Är vansinnigt sugen på det sistnämnda, då jag endast ätit några få bitar choklad och lite popcorn som helgmys sedan jag började med VV. Men samtidigt är det här ju långsiktigt. Jag vill verkligen gå ner till en vikt jag känner mig bekväm med. Och det känns som om jag har lätt att trilla tillbaka. Särskilt när jag börjar om att jobba, då tiden och orken för dagliga långpromenader kanske inte finns där längre.
Jag får kanske försöka stå emot, se till att jag blir mätt på det nyttiga så suget kanske inte blir lika starkt. För någon liten chokladhare måste jag ju få unna mig då det är påsk. Och jag fyller faktiskt 30 på påskafton. Men mina extrakilon bryr sig knappast ett skvatt om den saken. För min egen skull ska jag nog hålla mig till den där måttan. Hur tråkigt det än är. När helgen är över, kommer jag vara desto nöjdare och stoltare över mig själv :-)
Nu sover hon i eget rum, i egen säng sedan tre nätter tillbaka. Första natten hade jag svårt att sova, vaknade och gick in och kikade på henne några gånger. Hon själv vaknade bara till vid 02-snåret och hade tappat bort proppen, så hon fick den och somnade om direkt. De följande två nätterna har hon vaknat vid 01-02 och inte kunnat somna om utan välling.
Men det är en fight vi tar sen. Jag upplever ändå att hon gör av med vansinnigt mycket energi nu när hon går en hel del och är ute och leker nästan varje dag.
Huvudsaken är att hon sover riktigt bra natten igenom, endast ett uppvak per natt hittills. Och sover minst 5 timmar i sträck.
Det är så skönt att få sova.
I trädgården sticker det nu upp både tulpaner, pärlhyacint, allium, krokus och sommarsnöklocka. Längtar efter blomningen! Syrenerna knoppar och pionerna visar också livstecken. I maj blommar mitt kurilerkörs, det vackraste i hela trädgården. Tyvärr är det en mycket kort blomning, men den avlöses snart av både malva och pioner. Fy vad jag längtar!
Nästa vecka är min sista vecka som mammaledig. Det är även veckan då min mamma, Alice och jag fyller år. Och det är påsk. Påsken ger jag faktiskt blanka sjuttsingen i i år, jag har annat att tänka på. Typ planera hur jag ska kunna undvika att vräka i mig påskgodis. Och allt fika som kommer att serveras i dagarna två.
Minus 2,9 kilo hittills, tänker INTE sabba det. Punkt slut.
Efter nattens bravader ("någon" höll sina föräldrar vakna mellan 01-03 av outgrundlig anledning) kändes det som att det var dags. Ibland tror jag att hon faktiskt vaknar av oss. Just nu kan det förvisso vara benvärk också, hon tar upp till tio steg i ett svep nu :-)
Men hursom. Tog in alla gosedjur och filtar och sängkläder till spjälsängen i hennes rum. Hon har inte sovit i den sedan hon var kring 7 månader.
Gav henne välling i famnen och lade ner henne i sängen. Stök och bök i typ 20 minuter, sen slog hon huvudet i spjälorna och blev ledsen, så jag tog upp henne, gav resten av vällingen och lät henne halvsomna i min famn. När jag lade ner henne, lade hon sig bara tillrätta och sen sov hon som en stock :-)
Nu vet jag dock inte hur fasen jag ska kunna sova :-P
Kommer att kännas mycket konstigt. Jag kan ju hoppas att hon vaknar och vill mysa...eller så tar jag med mig madrassen och lägger mig på golvet i hennes rum :-)
Blir en spännande natt, det här :-)
...tjuvvägde mig ju lite imorse, då det idag är en vecka sedan jag började med VV. Vägde mig inte mindre än fem gånger, då reslutatet överträffade min vildaste fantasi.
Minus tre kilo. TRE! På en vecka!
Helt sinnessjukt! Är så nöjd, har gått 3,6 mil under veckan och verkligen försökt äta bra och hålla mig till pointsen, men unnade mig tillockmed choklad och popcorn i helgen.
Heja mig!
Ja, den här skulle ju vara trevlig att skjutsa runt dottern i i Östersund i sommar. Eller på stan här hemma, inte mindre. Galet snygg. Tyvärr klart över budget. Hade tänkt mig något i 5-600-kronorsklassen, inte 2199 spänn. Men snygg är den.
Vi har ju förresten bokat stuga på campingen på Frösön i Östersund i slutet av juli. Vi åker med Jimmy, Linda, Rickard, Emma och alla barn såklart :-)
Zoo, tropikhus och tivoli ska besökas, sen ska det förstås badas och shoppas också! Ser så mycket fram emot det!
Idag har vi hängt på öppna förskolan med Mariann, Elsa, Karro och Emy, skönt att komma hemifrån några timmar. Och Alice älskar att vara där. Hoppas Alle kan fara dit med henne några gånger iallafall, nu när han ska vara ledig :-)
Nä, ska försöka hänga med i hockeyn nu, vi leder med 3-1 så det ser lovande ut ;-)
Igår lämnade vi Alice hos mina föräldrar ett par timmar medan vi tömde vårt förråd på Andreas prylar och fraktade dem till hans nya lägenhet.
Hon sov två timmar medan hon var där, samt 15 minuter till då vi kom hem vid 15-tiden. Hon åt knappt något till mellis. Och i natt sov hon i ett sträck från 23 till 05.
Say what?!
Därav drar jag slutsatsen att det inte har någon som helst betydelse hur hon äter och sover på dagen, det är helt enkelt slumpen som avgör hur hon sover. Och vi kan inte påverka det what so ever.
Mycket engelska idag. Är väl bara en sån dag. Ibland är jag torr, ibland är jag flamsig i mitt sätt att skriva. Idag är jag nog åt det flamsigare hållet ;-)
Nu har jag kört en vecka med VV. Det går över förväntan, särskilt promenaderna. Jag ser fram emot dem och njuter av dem. Kan gärna ta två om dagen. Maten går bra för det mesta, jag är hungrig ibland, men det brukar räcka med ett äpple eller en Husman för att mota hungern mellan målen. Jag är nog lite dålig på att äta "rätt" mat. Äter mest samma som innan, men mindre portioner och mer grönsaker. Ska tjuvväga mig imorgon, så jag får se hur mycket jag gått ner på en vecka :-) Hoppas på -2 kilo, men det är nog optimistiskt ;-)
Nu ska vi se Ullared, tjing!
Efter ett par nätter med multipla uppvak (kommer till det längre ner) och dryga två timmar på klädbytardag bör man inte ställa sig och baka bullar och kakor när man kommer hem. Har man dessutom mens och lågt blodsocker, är det en ännu sämre idé. Jag fick mitt första sammanbrott sedan i slutet på januari. Den här gången gick det dock över ganska snart och direkt efteråt kändes det bättre.
Min psykolog har nog rätt i att jag bygger upp en stenhög inombords, tills det brister. Jag behöver lära mig att pysa ut lite ilska ibland. Och sätta gränser för mig själv, lyssna på mina egna signaler.
De multipla uppvaken hoppas vi beror på att vi för ett par dagar sedan började blanda i 1-årsvälling i hennes nuvarande välling. Sedan dess har hon sovit som en kratta och varit riktigt gasig. Så vi återgår helt till 8-månadersvälling ikväll. Och hoppas på lugnare nätter framöver. Dessutom upptäckte vi i afton att en av hennes hörntänder kommit fram lite, den kan kanske också har ett finger med i spelet.
Hittade en del fint på klädbytardagen, men nu är jag mättad. Man blir alldeles matt i både kropp och knopp. Nu har hon kläder så hon klarar sig ett par månader, och ett par söta skor har jag beställt från H&M. Jag hittade en lite finare jacka idag, som hon kan ha i vår och sommar, sen vet jag att hon får lite kläder nu när hon fyller år också ;-)
Igårkväll tog hon 8 steg utan att sätta sig :-) Och hon ser såå nöjd ut!
Älskade lillhjärta ♥
Hade invägning imorse, trots att jag började med VV i tisdags. Minus 1,4 kilo på 3 dagar känns riktigt bra! Den här gången ska jag verkligen kämpa, jag har ju om inte annat ett bröllop att gå på i början av juli, och om VV håller vad de lovar och jag sköter mig snyggt så kommer jag att väga 75 kilo då. Vilket är mitt slutmål. Jag tror inte att jag kan hålla en lägre vikt än så. Kanske gå ner till, men inte hålla i längden.
Jag är nöjd om jag kommer dit.
Hittills känns det bra; kämparglöden och motivationen finns, 6-kilometerspromenader är inte asjobbiga längre och kylen är fylld med gott och grönt.
Inga ursäkter längre. Det här är för mig, för det är jag värd!
Imorgon är det dags för klädbytardag igen, i Bureå den här gången. Är ute efter galonisar, skor och eventuellt en jacka, badbyxor, pyjamasar och fler byxor. Hoppas på att göra något fynd iallafall :-)
Nu ska jag se avsnitt 3 av säsong 6 av Drop Dead Diva medan Alle halvsover bredvid mig i soffan ♥
Älskar lata fredagkvällar!
Ställde mig på vågen imorse för första gången på ett par månader. Jag har gått upp alla kilon jag gick ner med LCHF.
Jag har ju haft inställningen att jag ska försöka leva sunt men inte fokusera på vikten, utan välmåendet. Och just nu känner jag att jag inte mår väl rent kroppsligt. Känner mig tung och dallrig, klumpig och tjock.
Så nu tog jag tag i saken och skrev att in mig på Viktväktarna igen. Det fungerade för 9 år sedan, då gick jag ner 25 kilo på mindre än ett år. Nu vill jag ner iallafall 12 kilo, gärna inom 6 månader, men jag inser att jag inte kan ha lika höga krav den här gången.
Jag hoppas ändå att jag kan hålla mig till planen och inte ge upp vid minsta stillestånd på vågen. Jag vet dock att jag kommer att vara hungrig de första dagarna. Innan kroppen har vant sig och innan jag lärt mig vad och hur jag ska äta.
Men nu är jag less på att vara tjock. Så det är bara att gilla läget.
