Helgen ♥

Var egentligen träningsdag igår,  men vem vill ligga inne och pressa när man kan vara ute i trädgården? Alice sov ca en kvart ute i vagnen medan jag hann tvärslänga ut lite ny jord i rabatten. Inte lätt att hinna med det man tänkt alla gånger! Promenaden uteblev också, så jag ser gårdagen som veckans vilodag.

Svärmor och svärfar bjöd på grillat till middag igår, med tillhörande supersmarrig efterrätt, så någon kalori extra blev det. Jag har dock bestämt mig för att fokusera på att komma igång med träningen först, sen kan jag börja  tänka på maten. Annars tappar jag bara motivationen om det blir för många förändringar på en gång.

Imorse blev det däremot en längre promenad nere vid vattnet i solen. Körde några övningar ur boken i kväll också, men fick en märklig huvudvärk (spänningshuvudvärk, högt blodtryck, vätskebrist?) så jag vilar resten av kvällen.

Både mina och lillans rutiner var åt skogen igår, sov på tok för länge, och nej, det var inte värt det när allt kom omkring. Skönt att Alle är hemma, men vi måste försöka hålla oss till de få rutiner vi har ändå. Idag var vi åter till ordningen, och det känns mycket bättre!

Har fått fira min första mors dag, den har varit underbar såhär långt. Fått ett äppelträd och Dan Browns nya bok, och imorse fick jag sovmorgon :-) Gofika hos mamma och pappa och chips och film ikväll avslutar denna härliga helg!

Underbar dag!

Sådana här dagar är det omöjligt att känna något annat än lycka och tacksamhet.
Världens finaste dotter har ett underbart morgonhumör, är strålande glad varje morgon ♥  Hon sover nu gott i vagnen på altanen efter att vi fått en skön promenad, medan jag har hunnit pyssla lite i trädgården och ätit god lunch. Nu sitter jag med en trädgårdstidning och njuter i solen.
Sambon är redan på väg hem från jobbet, det vankas tacos med tillhörande kall folkis till middag och fredagmys ikväll ♥ Livet är bra underbart!

Halvdant bättre än inget?

Ja, nu på förmiddagen lyckades jag medan lillan sov genomföra andra halvan av träningsprogrammet jag påbörjade i måndags. Tänker att ett halvt träningspass ändå är bättre än inget alls? Övningarna är lätta att lära sig, men tyngre att utföra än jag väntat mig. Jag kånkar trots allt på ca 15 extrakilon (och det är INTE muskler...).

Igår blev det en långpromenad, 45 minuter, boken rekommenderar att börja med 20 minuter, men jag har ju promenerat nästan varje dag i tre veckors tid redan. Och jag erkänner; jag ville kompensera för det halvt uteblivna passet i måndags (trots att jag även då gick en 25 min. promenad). Och idag blir det nog en liten också. Bara för att det är så fint väder. Men jag ska FÖRSÖKA att inte ta mig vatten över huvudet, jag vill inte tappa motivationen.

Alice verkar vara inne i en fas nu (är visst typiskt vid 5 veckor som hon fyller idag, hemska tider vad det går fort!), sover oroligt, kortare stunder, äter på konstiga tider med för mamman helt opassande mellanrum och är svårsövd på kvällen. Nåja, det är trots allt hon som styr och jag som följer. Än så länge...(moahaha!)

Blir en tur till Solbacken idag, lilla damen äter som en hel karl och det börjar sina i mammans kaffeburk, och ja, det kliar lite i planteringsfingrarna och jag skulle VERKLIGEN behöva jord och blommor till blomlådorna...

Och solen skiner idag också!

Misslyckat träningspass.

Ja, det gick ju sådär att träna igår. Lillan är lite gnällig på kvällarna, och pappa duger visst inte längre lika bra som mamma. Jag hann göra de tre första övningarna, glömde dock uppvärmningen och fick kramp i låret nästan direkt. Det är inte lätt att koncentrera sig på övningarna när jag hör Alice hela tiden.
Så jag får nog tänka om. På dagarna sover hon ju oftast i tretimmarspass, ska försöka lägga in träningen då istället. Nytt försök imorgon.

Idag är det promenad som gäller, funderar om jag ska gå nu eller i eftermiddag. Jag ska släpa med mig Therese ut på Burmans någon dag i veckan också, får kanske bli imorgon.

Nu blommar mitt prydnadskörs, Prunus Nipponica 'Ruby', vårens höjdpunkt! Jag älskar de rosa, skira blommorna ♥♡♥ Njuter i fulla drag!

Starting it up!

Det var riktigt jobbigt att ta före-bilder. Jag är verkligen inte bekväm med hur jag låtit min kropp förfalla, inte bara under graviditeten, utan under ett par års tid. Startvikten är ca 15 kilo över min trivselvikt, jag kan väl i viss mån skylla på graviditeten men måste vara ärlig mot mig själv; chips, godis och för mycket stillasittande har gjort sitt till.

Jag inser att det inte kommer att bli lika lätt att gå ner i vikt den här gången som sist, för nästan 10 år sedan, då jag gick från 95 kg till 71 kg på 8 månader. Jag är inställd på att kanske gå ner 7-10 kg på ett år. Men framförallt rikta in mig på att bli en starkare och piggare mamma och sambo!

Jag hade tänkt lägga upp före-bilderna här i bloggen, men jag vet inte riktigt vilka som läser den, samt att jag lägger upp en del inlägg på Facebook, så jag avvaktar tills jag känner mig mogen eller tills jag har efter-bilder att jämföra med. (Lägger upp en bild på det finaste jag har istället ♥)

Nu hoppas jag att jag får (läs: tar mig) tid att utföra detta träningsprogram tre gånger i veckan. Att promenera är ju inga bekymmer, bara att stoppa Alice i vagnen, hon är ju så nöjd där!

Nu är jag tokmotiverad, ikväll får Alle mysa med vårt lillhjärta medan jag kör igång första träningspasset!

Trädgårdsarbete!

Lillan har haft en riktig sovardag, vilket inneburit trädgårdsbestyr för mamman. Började dagen med en promenad som sig bör, nu ska jag ju börja mitt nya, hälsosamma liv.
Hälsosam innebär väl även att vila och återhämtning ska få tid i min nya livsstil. Det är nog min största akilleshäl. Nu när jag dessutom har max en tredjedel av den tid till trädgårdsarbete jag hade innan Alice äntrade vårt liv, så måste jag sänka kraven. Idag tog jag mig ingen tid att vila, vilket känns ikväll.

Började som sagt med en promenad på 25 min, satte sedan igång att piffa upp jordgubbslandet, tömma blomlådorna på gammal jord, samplantera i 2 stora krukor och vända komposten. Åt lunch och började kratta norrsidan. Skönt att ha det halvgjort iallfall! Hämtade sedan upp sambon på jobbet och åkte och handlade. Kom hem, åt middag, hängde tvätt, tog en dusch och nu är lillan nattad och jag och Alle får lite egentid till hockeyn. Kommer att sova gott inatt!

Imorgon ska jag promenera igen. Och sen softa i solen på altanen i en badenbaden :-)

Motiverad!

Nu har jag beställt Olga Rönnbergs bok "Träning för nyblivna mammor". Jag fick lite lätt skrämselhicka när jag såg bilderna från Elsas dop, jag tycker inte att jag känner igen mig själv. Utgångsvikten (innan jag blev gravid) var inte ultimat heller, så nu känns det viktigare än någonsin att börja ändra livsstil. Jag vill ju vara en pigg och stark mamma!

Tyvärr lever jag med en sambo som kan äta i princip vad som helst utan att lägga på sig märkvärt, då han har ett fysiskt krävande jobb (och tydligen en förbränning inte av denna värld), så jag måste vara lite hård mot mig själv vad gäller både träning och mat. Jag hoppas att jag nu kan hålla mig till träningsprogrammet och behålla motivationen hela vägen.
På fredag blir lillan en månad (redan, vad hände?!) och då tänkte jag börja så smått. Jag ska ta en startvikt och sätta upp mål och delmål, börja promenera och använda Runkeeper varje dag tills jag får boken och kan köra igång med träningen.

Känner mig tokmotiverad, nu ska kilona väck!

Lillan och trädgården

Nu väger lillan 4160 gram, ganska precis ett kilo upp från födelsevikten ♥ På längden har hon växt 1/2 cm sedan förra fredagen, så nu är hon uppe i 52,5 cm.

Nu börjar vi känna hennes rutiner lite mer, och förstå hennes signaler (nja, någotsånär iallafall), och ett och annat leende får vi nu varje dag ♥ Jag älskar att vara mamma!

I trädgården är det inte stiltje,  även om det kan tyckas så nu när vi har en liten. Vi har planterat daggkåpa i slänten, och igår inhandlade jag stäppsalvia 'Caradonna' som ska ner i jorden imorgon.
Vi måste bredda rabatten lite, var nog lite snålt med 70 cm, så vi adderar ca 30 cm. Som kant har vi återanvänt lite impregnerat virke tills vidare. Kan bli en låg mur senare, när ekonomin tillåter. Jag är inne på att även sätta näva 'Rozanne', men den kostade 80 spänn plantan på Blomsterlandet, INTE försvarbart med föräldrapenning då vi behöver typ 7 stycken. Vi avvaktar så länge.

Så här rullar livet på, snart är sommaren här!

Amning till varje pris?

Jag kan inte förstå att samhället tillåter nyblivna mammor att känna sig så hjälplösa och så utelämnade. Hur det kan läggas så stor fokus vid att få det att fungera till varje pris, och mer eller mindre utesluta information om vilken hjälp som finns att tillgå när det faktiskt inte fungerar. Jag talar förstås om varje mammas dröm eller mardröm. Amning.

När jag födde min dotter för tre veckor sedan, fanns inget alternativ för mig. Självklart skulle jag amma! Och det gjorde jag. Gråtandes, ångestfylld och med enorma känslor av otillräcklighet satt jag i sängen på BB och tyckte att "nu kanske hon fick ett bra grepp ändå" trots smärta och blödande bröstvårtor. Barnmorskorna kom in med jämna mellanrum och kollade greppet. Tyckte att "det såg bra ut" och vi åkte hem efter två dygn.

Väl hemma fortsatte jag amma Alice, dygnet runt, fortfarande gråtandes och med blödande bröstvårtor och trodde i min enfald att "det är såhär det måste vara, det ska ju vara jobbigt i början". När jag fullkomligt bröt samman några nätter senare av sömnbrist, smärta, ångest och känsla av otillräcklighet för att Alice bara skrek och jag hade för ont för att kunna ge henne mat, fanns fortfarande ingen tanke på att sluta amma, bara att kontakta BB Hemvård för att få hjälp med greppet.

Vi kom dit klockan elva på förmiddagen, totalt slutkörda alla tre, och tio minuter senare kände jag en sådan enorm lättnad över att någon tog beslutet åt mig. Syster Anita ifrågasatte direkt om jag verkligen skulle amma. För mig var det aldrig en tanke jag tänkt själv. För ingen hade talat om för mig hur jobbigt det kunde bli. Och att det fanns alternativ till amning. Och att det var helt okej att välja bort amning. Anita gav mig inga skuldkänslor, utan framhöll att det ju faktiskt är viktigare att vi mår bra alla tre.

Jag vill med detta inlägg inte på något sätt förespråka flaskmatning före amning. Det finns belägg för att framhålla att amning är det bästa alternativet för både mor och barn. Men inte till vilket pris som helst. Och det finns ingen skam i att inte kunna/vilja amma. Och det måste alla blivande mammor få veta!

Jag är ledsen över att den första veckan med vårt älskade barn blev en så jobbig upplevelse. Men otroligt tacksam för att vi fick så bra hjälp till slut.

Nu är vi en lycklig liten familj ♥

Mammaledig!

Om den här dagen får representera mammaledighetens alla dagar, måste jag säga att jag utan tvekan kan leva med att ha halva min inkomst i några år framöver. Lillan har skött sig exemplariskt; imorse sov vi till klockan åtta, steg upp, klädde oss och åt frukost. Sen sov hon från klockan nio till klockan tolv, vilket gav mamman möjlighet att dammsuga, torka golven, tvätta och hänga en maskin, samt plocka undan i största allmänhet.  Och det viktigaste; dricka kaffe!

När hon vaknade åt vi lunch, sen gav vi oss ut på en härlig promenad i ca 40 min, för att sen spendera ett par härliga timmar i solen i trädgården. Mamman hann vattna, kratta alla rabatter och klippa ner ett par buskar innan det var matdags för donnan igen.

Nu sover hon gott i vagnen igen, medan mamman och pappan har lagat och ätit middag, och nu vankas det kladdkaka och kaffe!

Nytt trädgårdsprojekt!

Då lillans faster och kusiner tyvärr fortfarande är förkylda, och jag inte känner något behov av en förkyld treveckorsbebis, så roar vi oss på egen hand idag. Alle ska byta däck på lilla Pelle, bättre sent än aldrig, men först ska vi påbörja ett efterlängtat trädgårdsprojekt medan lillan har sin långsovning.

Slänten ut mot vägen har varit en pinne i ögat på mig sedan vi flyttade hit.  De andra grannarna har fina uppvuxna häckar, medan vår är helt tom. Torrt, magert och i halvskugga. Häckplantor är inte tokbilliga och som mammaledig är man inte tokrik, så vi har hittat en billigare lösning för att få slänten att se trevligare ut.

Vi ska plantera jättedaggkåpa, och eventuellt några kantnepeta eller stäppsalvia i slänten. Perenner som vissnar ner på hösten så de riskerar inte att skadas av enorma snömängder eller den våldsamma plogbilens framfart. Som tål lite halvtaskiga förhållanden, som breder ut sig snyggt och dessutom är superfina ihop! Än så länge har vi bara inhandlat jättedaggkåpan, 9 plantor för 300 spänn, dessutom delbara så vi får nog ut minst 25 plantor. Markduk hade vi hemma nästan en hel rulle och i vanlig ordning använder vi blöta tidningar under markduken för att mota bort ogräset.

Nu är våren här!

Lägger upp lite bilder sen :-)

Växer så det knakar!

Vi var och besiktade lillan idag, det värmer mammahjärtat att hon gått upp nästan 400 (!) gram på en vecka :-) Nu väger hon 3630g och är 52,2 cm lång.

Det var mycket ångest och oro när jag ammade, jag var rädd att hon inte fick i sig det hon behövde. Och jag är så glad att vi i förväg hade köpt hem ersättning, när jag inte orkade mer. Jag känner också en otrolig tacksamhet till syster Anita på BB hemvård som gav mig insikt och modet att besluta mig för att sluta amma. Det ligger en hel del skuldkänslor i det här med amning och beslutet satt långt inne...

Man blir visst expert på att oroa sig när man blir mamma, jag var ängslig av mig tidigare också, men nu har man ju dessutom en till att oroa sig för. Det känns skönt att vi har en superfin distriktssköterska som man kan komma med de mest märkliga funderingar till. Att BB hemvård finns tillgängliga dygnet runt känns också betryggande. Det är inte så jäkla enkelt att vara nybliven förälder alla gånger, och hittills har vi fått otroligt fin hjälp från alla håll när vi haft funderingar.

Nu känns allt lite lättare, då man vet att hon växer som hon ska, så nu kan vi fokusera på att få in lite rutiner.

Hennes rutiner, alltså. Lillbestämmarn. ♥