Rullar på

Jag har egentligen inte så mycket att skriva om, men känner att jag ändå vill upprätthålla bloggen lite.

Just nu har jag en svacka i träningen igen. Jag känner mig otymplig och plufsig, och jag längtar så mycket efter att börja styrketräna. Är tämligen less på att motionscykla inomhus, det där med variation, det känns som min grej. Jag skulle behöva planera och lägga upp träningen på ett hållbart sätt, så jag inte tappar motivationen direkt.

3 dagar i veckan; en dag armar och axlar, en dag ben och rumpa och en dag mage och rygg. Mäta mig istället för att väga. Inte målvikt - målkänsla. Drömmen vore att komma under 80 cm i midjan. Och känna mig stark!
Jag har önskat mig Olgas bok "Styrka för kvinnor " i julklapp, och fram tills dess kanske jag motiverat mig själv nog att köra igång.

På jobbet flyter det på, har fått lite mer utmaningar, vilket jag känner både stimulerar och utvecklar mig. Jag borde börja plugga till högskoleprovet snart. Men den motivationen finns inte riktigt heller där. We'll see.

Alice hon pratar och pratar, vi fattar inte en tredjedel, men hon verkar nöjd ändå ;-) Hon lär sig något nytt varje dag, det senaste är att slänga sig på golvet när hon inte får som hon vill :-) Älskar att få vara hemma med henne då jag jobbat flera dagar i sträck. Hon är verkligen det mest fantastiska vi gjort <3

Nu är det nog läggdags, imorgon har vi en hel dag att fördriva ihop, jag och lillhjärtat :-) Får se vad vi hittar på för bus ;-)

En sån där dag.

Går omkring med en sån där klump i magen idag. Saknar mitt lilla hjärta så vansinnigt ibland när hon är på förskolan. Hatar att jobba kväll. Jag får katastroftankar för minsta lilla idag. Det är jobbigt då jag har sådana dagar då jag inte ens kan se nyheterna utan att det känns som om att jag bara vill gråta hysteriskt över allt elände, alla barn som far illa i världen.
Skyller på ägglossning, då är jag känsligare än vanligt.

Men det är skönt att tillåta mig själv att känns såhär. Att jag vet att det är helt okej, att det går över. Första gången trodde jag att jag tappat förståndet. Men jag behövde bara få prata, känna och gråta. Så det gör jag nu. Och vet att det känns bättre snart.

Har iallafall en hel del att se fram emot; imorgon ska Alle få åka och hämta en ny åkpåse åt Alice. Och inte vilken som helst, utan en Elodie Details Apple of My Eye 😍
Fyndade på Facebook för 600 spänn :-) Kan tyvärr inte lägga upp någon bild, för Blogger laggar.
Fredagkväll vankas det afterwork med jobbet, och på lördag ska jag och Alle på tu man hand åka och få köksinspiration :-)
Hoppas bara att Peugeoten går igenom besiktningen imorgon, då är helgen fulländad ;-)

Jag hoppas

Att någon talar om för mig när jag uppför mig som ett miffo. När jag inte är mig själv eller av någon anledning är elak, orättvis eller yttrar mig om personer och deras förehavanden jag inte har att göra med.
Jag kan i ärlighetens namn säga att jag bryr mig för mycket om vad folk tycker om mig. Men bara om det är befogat.

Pratas det om mig för min personlighet, så fine, prata på.
Jag är jag och inte mycket jag kan göra åt det. Tyck att jag är korkad, socialt inkompetent och tar mitt jobb på för stort allvar. Gör det. Men gäller det hur jag sköter mitt jobb, att jag inte kan stå emot att haka på ibland, att jag slarvar ibland och tar för lång tid på mig. Så säg det till mig då. Så jag kan ändra det.

Det finns allt för många som pratar och som det pratas om. Hur vore det om vi istället pratar MED varandra? Respekterar, accepterar och tar vara på varandras olikheter och egenskaper.

Jag tycker att det är något alla skulle ta sig en funderare på. Även jag.