Inte igen...

Köpte hårfärg på Willys häromdagen, Swartzkopf, helt vanlig hårfärg. Ikväll tänkte jag färga håret och känna mig lite lyxig då jag är hockeyänka. När jag fått i all färg i håret, känner jag att jag får lite tryck över bröstet och det blir tyngre att andas. Så jag kastar mig över duschslangen och sköljer ur skiten direkt! Huvva. Fick ju en kraftig allergisk reaktion för 15 år sedan då jag blekte håret, jag har fortfarande lite besvär efter det i form av eksem runt ögonen och på halsen. Utöver de andra eksemen jag har.

Det här är första gången jag använder riktig färg sedan dess, har kört först henna och sedan intensivtoning i några år. Men aldrig riktig färg. Så jag återgår nog till Wellas intensivtoning igen . Måste ändå på stan igen och lämna igen skorna jag köpte som inte riktigt blev bra i slutändan.

Tänk om man lärde sig nån gång, att inte överge ett fungerande koncept.

Ärlighet varar längst.

Under min sockerfria månad har jag ätit följande: En semla, ett antal matskedar drottningsylt, en 100-grams chokladkaka, ett halvt pepparkakshus, två kokosbollar, tre kardemummaskorpor och ungefär ett halvkilo lösviktsgodis.
Det som gör mig mest besviken är inte att jag inte klarade en månad utan socker. Det som känns absolut värst, är att jag tänkt att det här är LITE fusk. Jag vill inte ens föreställa mig hur mycket socker jag vräker i mig under en månad i vanliga fall.  Det här känns ganska skrämmande. Jag vill skylla på förkylningen. Men jag vet ju innerst inne att det knappast hade funkat ändå.

Jag skulle nog behöva skriva kostdagbok ett tag. Bara för att se hur mycket som slinker ner under en månad. Jag borde kunna göra smartare val. Kunna tacka nej, avstå, tänka om, tänka rätt.

Jag behöver lägga upp en strategi, ha en plan B, plan C och en plan D. Få in rätt tankemönster och se fördelarna med att välja bort socker. För det är ett gift. Det är min drog. Det är orsaken till mitt ibland svajiga humör och min övervikt. Jag vill kunna njuta av något gott ibland. Men inte ett halvkilo. Inte våldäta för att suget funnits där i flera timmar. Inte automatiskt sammankoppla helg med godis. Eller tycka synd om mig själv/belöna mig själv med en massa socker.

Detta tål att tänkas på.

Sockerfri dag 22

Eller ja...jag har faktiskt fuskat lite i helgen. Det var ju så förjordat synd om mig, så lite lösviktsgodis har jag faktiskt ätit. Men bara lite. Och bara en dag. Och inget socker i övrigt.
Till helgen kan det bli både det ena och det andra, då jag ska ut med tjejerna imorgon. Men det bjuder jag på. Jag har ändå uppnått målet med den här utmaningen. Att få ett sundare förhållande till socker. Jag har inte samma sug, och framför allt kan jag stå emot och göra smartare val i vardagen.
För mig var det syftet med utmaningen.

Dygnsvänderi.

De här senaste nätternas brist på sömn, och därmed tupplurar under dagen för att orka stå ut med mig själv och lillan, har gjort allt annat än gott. Nu är det stört omöjligt att somna före tolvslaget. Förkylningen har börjat lämna min arma lekamen, lite tät än och torr i halsen, men jag känner mig hoppfull. På torsdag ska jag jobba. Men just nu vill jag bara somna.

Jag har faktiskt sockerfuskat lite i helgen. Fast i efterhand var njutningen inte så stor. Egentligen fanns inte suget där så farligt heller,  men det är som om det hör till att äta snask på helgen. Och det tänker jag göra i fortsättningen. Men bara en dag. Inte tre. Eller fem.

Nu laddar jag för att 360 ska öppna gym här i Ursviken i mars. Fram tills dess blir det hantlar och gymboll 3 ggr/vecka här hemma och 1 pass cardio. Samt att försöka gå mer på jobbet då det passar.
Jag älskar ju att styrketräna, och nu finns det verkligen inga ursäkter längre.

Snart har hela januari sprungit iväg, jag räknar med vår den 8/4, så snart är det bara två månader till våren! Det har redan blivit ljusare dagar och jag köper tulpaner i minut och parti :-)

På fredag vankas det utgång med härliga brudar, är supertaggad och hoppas att jag är pigg och fit for fight då!

Men alltså.

Natten var lika gräslig som tidigare nätter. Vaknat flera gånger, mardrömmar, frossa, svettningar. Fast i natt tillkom smärtor mot öronen. Liksom inifrån. Och öronsus. 37,8 grader trots Ipren och Alvedon en timma tidigare. Försökte sova vidare på morgonen, men det var stört omöjligt. Tänkte göra ett nytt försök efter lunch.

Vi gick ut en stund nu på förmiddagen, vi behövde nog frisk luft alla tre. Speciellt Alice, den stackaren som har världens tristaste mamma just nu.

Nu kom de in igen, så snart blir det lunch :-)

Gräsliga förkylning.

Drattade dit med buller och bång på torsdagkväll med 39 graders feber och värk i varenda led, nerv och muskel. Fy sjutton. Sedan dess har det varit Ipren/Alvedoncocktail var 5:e timma för att överhuvudtaget kunna stå på benen altenativt sova ett par timmar. I skrivande stund börjar det ändå kännas som om livet återvänder, så jag hoppas att jag får sova i natt. Sjukskriven imorgon också och ledig på måndag, så jag hoppas jag är fit for fight på tisdag.

Har sett "Järnets Änglar "ikväll, underbar film! Så nu ska jag mysa lite med gubben innan det är dags att förhoppningsvis få några timmars sömn :-)

Framsteg!

Imorgon kommer rörmokaren, änteligen! Nya bänkskivan, diskhon och blandaren ska förhoppningsvis på plats, sen är det bara att sätta upp kaklet och måla färdigt taklisterna :-) Så skönt det ska bli när det är klart! Är lite i valet och kvalet om att byta beslag på skåp och lådor, har hittat snygga, men de passar liksom inte riktigt till utseendet på skåparna, och egentligen skulle de behöva bytas ut också och det finns det inte ekonomiskt utrymme för just nu. Så vi får se. Vi ska ju bo i huset några år till, är tanken ;-)

Peugeoten står i garaget med isärplockad vevhusventil, ska byta olja och filter då jag ändå håller på. Så skönt det är att kunna göra saker själv ibland, men skitig blir man. Särskilt då man har en bil som läcker olja lite här och var :-P Hoppas jag hinner klart innan måndag.

14 dagar utan socker. Det börjar faktiskt bli en vana att välja andra alternativ. Och vågen visar -2 kilo sedan 1/1. Längtar allra mest efter Hemmakvälls lösviktsgodis. Allt annat kan jag vara utan, men just det är verkligen min stora last. Jag kanske skulle ta fasta på det i fortsättningen. Att endast få äta Hemmakvälls godis, eftersom det är det jag uppskattar mest. Och bara få äta det en gång i veckan. Troligen kommer jag inte idas köra in till stan bara för det, så då blir det kanske mer sällan? Haha, trodde jag, ja. :-P

Nu ropar sängen på mig, blir fullt ös medvetslös imorgon på min lediga dag :-)

Sockerfri dag 13

Ibland är jag så sötsugen att jag nästan dör litegrann. Samtidigt är jag så envis, och jag talar om för alla i min närhet att jag har förbud, så det är svårt att fuska ;-)
Tycker ändå att jag varit ståndaktig, kanske kan jag efter en månad utan socker börja begränsa mig till en gång i veckan. För totalförbud en längre tid tror jag inte på. Det blir bara jobbigt.

Har sökt nytt jobb idag. På resursteamet som ska starta upp här i vår. Blir spännande att se om jag blir kallad till intervju 😃 Hoppas kan man ju.

Nu är jag sjukt trött efter att ha jobbat från 12 till 21:45, så jag sjĺkkk

Tankar om omsorg.

Har just påstått i en kommentar till en arbetskamrats inlägg på FB att jag inte har dåligt samvete då jag är hemma med Alice då hon är sjuk. Det var ren och skär lögn. Självklart går Alice före allt annat, men visst dröjde det innan jag bestämde mig för att vara hemma med henne även imorgon. Jag vet att situationen är ohållbar på min arbetsplats just nu. Många är sjuka/VAB-ar och inga vikarier finns att tillgå. Det pågår en flykt från vården och jag klandrar ingen.

Jag har ett otroligt värdefullt, viktigt och roligt arbete. Jag önskar bara att vi fick förutsättningarna för att orka finnas där till 100% för de gamla då vi är på jobbet. Och till 100% för våra familjer när vi är lediga. Jag tillhör de lyckligt lottade som har möjlighet att vara hemma då jag eller barnen är sjuka. Och att ibland kunna ställa upp då det krisar på jobbet. Att själv välja min procentuella tjänstgöringsgrad utifrån min livssituation. Jag tänker på de som inte har det. Som är ensamstående, som har respektive som arbetar OB-tid, som rent ekonomiskt eller ur hälsoaspekt inte kan. Mitt dåliga samvete ligger i lä.

Vad är det som gör vårt yrke så oattraktivt? Arbetstiderna? Arbetsuppgifterna? Arbetstyngden? Lönen? Jag gissar att det är en kombination. Personligen trivs jag bra med att Alice inte behöver vara på förskolan varje dag, och att få sovmorgon ibland mitt i veckan. Jag älskar mina arbetsuppgifter, att få finnas till för andra människor i deras vardag. Just nu har vi inte så stor arbetstyngd i just vår grupp, men det är ju ett arbete i ständig förändring. Och när det är tungt finns vi arbetskamrater där för varandra. Och lönen. Jag tjänar efter 10 år i yrket det jag behöver och lite till.

Jag önskar att viljan (för det handlar inte om pengar, vi är en av Sveriges rikaste kommuner) fanns hos politikerna att satsa helhjärtat på att göra vårt yrke attraktivt. Få ungdomar att vilja arbeta inom vården. Alla ska vi tas omhand en dag. Och när jag blir gammal vill jag gärna bli omhändertagen av någon som jag vet har valt sitt yrke av den enkla anledningen att det är bland de finaste yrken man kan välja.

Men ta dig i kragen, kvinna!

Ibland blir jag så trött på mig själv och min lathet! Jag är så galet bekväm ibland att jag nästan får lite panik. Jag har inte ens en hel ungskock att skylla på.

Ikväll hade jag tänkt plugga till högskoleprovet. Eller träna. Eller måla i köket. Eller stöka bort julen. Eller nätshoppa. Kanske tillockmed två av sakerna. Planen var ju att Alice skulle somna typ 19:30. Hon somnade 20:10. Jag hann göra två avsnitt av högskoleprovet. Sen var det host och snörvel och "mamma tåmma". Älskade sötunge. Hon somnade igen ca 21:15. Jag hängde tvätt, tog lite kvällsfika och vips, här sitter jag i soffan och slösar bort flera minuter på att göra...
Ingenting.

Samtidigt blir jag lite arg på mig själv för att jag hela tiden kräver av mig själv att det ska göras saker. Det går väl an att låta saker förfalla då jag är ensam med Alice. Men då hon sover. Och jag har minst 2 timmar per kväll (då jag inte jobbar) att göra precis det som faller mig in. Jag tror väl att jag måste göra allt på samma gång. Om jag kunde göra nån grej och vara nöjd med att jag gjort den grejen.

Fritiden blir så sjukt viktig när man jobbar. Så viktig att jag blir stressad av att göra ingenting. Så nu ska jag vattna blommorna och klippa mina hibiskusar.

Sockerfri dag 3

Det här går ju faktiskt riktigt bra! Var nog inte så gravt sockerberoende som jag trodde. Det råkade dock slinka ner två digestivekex igår, de är ju rätt söta :-/ Frukt och bär är bra ersättning, älskar just nu mango och blodapelsiner 😍 Det är skönt att fokusera på en enda sak, kanske jag kan få ett sundare förhållande till socker.

Idag ska jag på stan och fixa presenter till tvillingarna, tvättmaskinen rullar och Alle har ont i håret efter att han blev kidnappad av sina kompisar igår 😂
Tänk, jag minns när vi firade hans 20-årsdag, när blev vi såhär gamla?!
I afton blir det suring hos Mariann och Peter med Isabelle och Chrisse innan de åker hem till Katrineholm igen. Önskar de bodde lite närmare :-(

Snart får man stöka bort julen, så skönt! Och köksrenoveringen går framåt om än långsamt. Nu har vi iallafall spacklat klart och rörmokaren kommer förhoppningsvis till veckan. Vore underbart om vi kunde slipa klart och börja måla imorgon!

Peace out!