En hel natts sömn

Det är nästan som om hon förstod att mamma behövde få sova. Jag gick och lade mig 20:40 igår. Lagom trött efter en kort natt och jobb 7-12. Alice somnade 19:40. Och vi sov som två smågrisar till 05:00.

Ikväll är Alle på hockey, så jag hade siktet inställt på defense angående sövningen. 300 ml välling och på med Babblarna direkt efter. 20 minuter tog det. Utan skrik och bråk. Ville typ jubla, men det hade ju varit korkat.

Jag tog en promenad till Mariann idag, hon hade tagit hem lite kläder till tjejerna från sin kompis, så då passade vi på att ha en liten playdejt. Det gäller att passa på, tillfällena blir färre nu.

Så idag blev det nätta 7,4 kilometer, men det botade jag snabbt med en kexchoklad och nu chips till hockeyn. Bra där, Nena! :-P

Imorgon börjar min vän Louise om att jobba. Jag vet att hon läser min blogg slaviskt, så jag önskar dig lycka till och puss och kram vännen! Jag kommer också snart tillbaka på riktigt ;-)

Älskade, underbara unge

Den kommer över mig med sådan kraft ibland. Den där fantastiska känslan som uppenbarar sig då jag ser på mitt barn, hennes perfekta lilla näsa, hennes mjuka kinder, hör hennes andetag då hon sover.
Känslan av fullkomlig, villkorslös kärlek.

Jag älskade henne innan jag visste vem hon var, medan hon fortfarande var hjärtljud och buffar i magen och anledningen till att jag hade den värsta halsbrännan någonsin.
Min lilla bebis har blivit så stor. Hon förstår en hel massa ord, har tagit sitt första steg och växer ur sina kläder snabbare än jag hinner shoppa nya ;-)

Snart fyller hon ett helt år.

Ett helt år sedan jag äntligen fick träffa den jag redan älskat i nio månader.

♥

...och ikväll gick det som en dans.

Det är märkligt hur hon kan vara så olika från kväll till kväll. Tänk att det är så mycket som spelar in för hur kvällen och natten ser ut. Maten, dagssömnen, aktiviteterna.
Idag har vi varit hemma och lekt på förmiddagen, efter att vi sovit bort osamsheten. Efter lunch gick vi ut på en lång promenad, och charmade sen folk på Konsum. Det var länge sedan jag gick så långt; drygt 8,5 kilometer. Riobacken inföll naturligtvis på hemvägen vid ca 8 kilometer, mina benmuskler ville dö en smula.

Jag hade tänkt fota och lägga upp kläderna jag fyndade på klädbytardagen, men de ligger/hänger i garderoben och jag ids inte ta fram dem.
Jag ska ta med mig en vän på bytardagen i Bureå den 5:e april, ser fram emot det! Sen är det nog klart med alla bytardagar, men Alice lär få en nått fint i klädväg i födelsedagspresent också, om jag känner min svägerska rätt ;-)

Nu ska jag börja på "Min mormor hälsar och säger förlåt". Hoppas den är lika bra som Ove :-) Fast den blir svår att bräcka.

Lättsövd...

Ikväll är ungen billig. Det har hon varit de senaste kvällarna. Blev riktigt less och stormade ut ur sovrummet och lämnade henne skrikandes i sängen ikväll för första gången på flera veckor. Åla-krångla-spjärna-vifta. Hon är så speedad och...fan.
Nu kom jag på varför hon är så exceptionellt svårsövd just ikväll. Hon fick nog i sig dubbel dos av astmamedicinen då hon bara tjorvade då hon skulle få den, så jag trodde inte hon fick i sig första dosen...tydligen fick hon det.

Nu hör jag hur Alle kör Babblarnas Stompalångsång på telefonen för henne. Några vändor av den är det enda som verkligen funkar när hon är såhär.

Jag är förberedd på att hon kommer bli mer svårsövd framöver. Hon kommer närsomhelst lära sig att gå, och då brukar barn visst ha en period av benvärk och vilja att gå heeela tiden. Även på natten. Vore ju dock skönt att få en liten paus emellan alla perioder och faser.
Gångerna hon sovit hela natten går att räkna på en hand, visst är det bättre och vi får sova iallfall 4-5 timmar i stöten ibland, men det är i det stora hela fortfarande 3timmarsintervaller som gäller.

Jag har iallafall kommit ur den värsta krisen av sömnbrist, så nu kan jag somna om ganska fort. Känner jag att det kan ta ett tag, stoppar jag i mig en Atarax. Kanske inte den ultimata lösningen, men det funkar. Tar den ju inte varje natt. Huvudsaken är ju att vi får sova någorlunda.
Jag har vigt förmiddagarna de senaste veckorna till att sova med lillan. Nu börjar jag dock känna att det kanske inte behövs lika mycket längre. Det blir ju ljusare och man blir väl piggare, helt enkelt.

Nu sover hon äntligen, Alle ska se en film, så jag gör en kopp te och dyker ner i "Analfabeten som kunde räkna".

Första steget ♥

Nu i kväll tog vår lilla stjärna sitt första steg! Kanske går hon till födelsedagen, kanske väntar hon lite till ;-)
Här kommer ett par suddiga bilder på vår stora lilla tjej in action!

Inte bara mamma

I helgen har jag verkligen bejakat Nena. Eller Magdalena. Eller Magda. Känner mig bekväm med vilket som.
Började med en tjejkväll med surströmming, öl, vin och härliga vänner som jag önskar att jag lärt känna tidigare och inte dömt på förhand för tio år sedan. Det var skönt att prata om livets väsentligheter, förhållanden och gamla minnen. Inte bara om vems unge som lärde sig sitta först eller hur många gånger per dag de äter och skiter.
Kom hem 01.47. Det talar för sig själv.

Fortsatte med ett par timmar på klädbytardag idag på morgonen. Jag fyndade bland annat ett par fina klänningar Alice kan ha i vår och sommar. Effektiv och ekonomisk shopping; allt finns på samma ställe, och till vrakpriser. Tyvärr är det varierande skick på kläderna, men ibland lyckas jag göra riktiga kap!

Avslutningsvis (insåg dock just att det bara är lördag än...) har jag spenderat fem timmar på jobbet, med fina arbetskamrater och pensionärer. Kommer hem hungrig och trött, men nöjdare än på mycket länge.

Nu har min fantastiska sambo somnat i soffan, så jag tror det kan vara dags för oss att uppsöka en säng.

Ingen bra dag.

Lite tråkig kombination av tröttsura föräldrar idag. Barnet är vid gott mod förutom när hon inte får som hon vill, vilket just nu händer ett antal gånger dagligen. Äta småsten, slita ut allt från skafferiet/kylen, klättra på diskmaskinen och pilla på ljuslyktorna på tv-bänken hör till favoritsysselsättningarna. Som hon alltså inte får göra. Och vid tillsägelse är hon inte sen att visa sitt missnöje. Hon har säkert de dummaste föräldrarna i världen.

Idag är jag så trött, så trött. Har vaknat 04 nu två dagar i rad och trots att jag sovit med Alice på förmiddagen, känns det i både kropp och sinne att jag är helt slut. Nu väntar några fullspäckade dagar, så jag hoppas få sova någorlunda i natt. Och Alexander också. Det går väl an när en av oss är zombie. Men båda? Inte roligt.

Nu ska jag gå och kika om mästersövar'n har somnat själv. Risken är överhängande.

Att hitta sig själv

På torsdag är det dags för ett nytt samtal hos psykologen. Vi jobbar på att skapa mig en ny identitet. En där jag inte definierar mig själv som hårt arbetande, aggressiv, självisk och med ett enormt bekräftelsebehov.
Det är sannerligen inte lätt att börja se sig själv ur ett annat perspektiv. Att börja inse att den jag trodde jag var, bara var mina försvar för att döva dålig självkänsla och skuldkänslor. Att börja älska mig själv för den jag är. Med alla mina minus såväl som plus.

Men det är skönt att med gott samvete kunna fokusera på min mentala hälsa. Jag är ganska trött på ständiga dieter och uteblivna resultat. Att ge upp gång på gång. Allt funkar ett tag. Men för någon som inte vågar sätta sig själv först, är det svårt att behålla motivationen.
Jag vill fortfarande bli stark och självklart några centimeter smalare än jag är. Men just nu är det skönt att lägga det åt sidan.

Jag är inte klar med mitt inre än.

En rosa flodhäst.

Alice har aldrig riktigt haft någon favoritsnutte eller något gosedjur hon bara måste ha när hon ska sova. Ibland har det varit en filt, men hon har lika gärna klarat sig utan.
Igår afton när vi hade bytt blöja, pekade hon på den rosa mjukisflodhästen som sitter uppe på översta hyllan i hennes rum.  Jag tog ner den åt henne, och aldrig har jag då sett henne krama och gosa med något så mycket!
Hon satt i min famn efter hon ätit kvällsgröten och höll i flodhästen, och aldrig förr har hon nog varit så nedvarvad före läggdags. Hon som brukar vara tokspeedad och bara åla sig i famnen på kvällen.

Alice fick den av Jimmy och Linda och barnen när hon föddes och den låg länge i leksakslådan tills jag tyckte att den skulle passa bättre på en hylla i Alice's rum. Hon lekte ändå inte så mycket med den. Den prasslar på magen och plingar lite svagt, så inatt lade jag undan den då jag skulle söva om henne. Men hon blev superledsen, så hon fick igen den och somnade ganska snart.

Märkligt hur en sak man inte trodde hade så stor betydelse faktiskt kan vara den käraste ägodelen.

Arg, ledsen och uppgiven.

Har idag fått veta att vårt arbetslag ska splittras. Vårt område ska upphöra och delas upp mellan andra områden. De påstår att det är omstruktureringar i hela verksamheten, men det är bara en ursäkt. Vi har varit ett problemområde länge, med mycket sjukskrivningar och stor omsättning på chefer som går in i väggen på löpande band. För att de inte ges en ärlig chans och bra förutsättningar. Därför raderas vi.

Så dagen efter jag bestämt mig för att stanna kvar, får jag veta att jag ändå måste söka nytt jobb. På en ny arbetsplats med nya arbetskamrater att lära känna och nya vårdtagare. Jag är så ledsen, besviken och förbannad, jag vill verkligen inte förlora mina fina arbetskamrater, och framför allt inte börja om på nytt!
Det känns inte rättvist. Varken mot oss och våra familjer eller mot vårdtagarna.

Känns konstigt att vara "arbetslös".

Många tankar...

...och funderingar har jag idag. Vill inte dela med mig av alla. Men jag har kommit galet långt hos psykologen. Eller snarare hos mig själv. Har fått några konkreta tips av henne. Jag måste lära mig att sätta gränser. Och våga be om saker för min egen skull. För mig själv. För att jag är precis lika mycket värd som alla andra. Jag förtjänar att få göra sådant jag mår bra av och se till mitt eget bästa. Shit, vad svårt det är och kommer att bli. Särskilt på jobbet. Att sätta gränser. Inte min starka sida direkt.

I går natt sov alla tre boende på Sjökortsgatan 6 hela natten. Inte ett pip från fröken Nattvak mellan 20:00 och 06:00. Och vi föräldrar sov lika gott. I natt var det nästan lika bra ;-) Kan det äntligen ha vänt?

Imorgon är det fredag och vi har inga planer. Förutom att hämta ett par blommiga stövlar jag köpt år lillan för 30 spänn på fejjan. Sen får vi se vad dagen har att bju på ;-)

Inte alltid grönare.

Var på arbetsintervju idag. Och insåg ganska snart att jag trivs bra där jag är. Jag har trots allt fantastiskt fina arbetskamrater och härliga vårdtagare, får frisk luft flera gånger om dagen och jag förfogar ganska mycket själv över min tid. Jag vet vad jag har. Och jag tycker egentligen om det.
Och med hjälp av min fantastiska psykolog är jag övertygad om att jag snart hittar mig själv och kan sköta mitt jobb på ett bättre sätt, utan att ta kål på mig själv.

Så jag blir kvar på Norrböle. Nu blir det vår och sommar och allt känns lättare. I höst kan jag dessutom gå ner lite i tid och jobba 80%.

Det känns ganska skönt att jag bestämt mig. Bara att göra det bästa av det som är.

Ny sövningsteknik

Ja, vi kan faktiskt inte i all evighet gunga henne i famnen, alternativt sitta och hoppa upp och ner i sängen för att få henne att sova. Dessutom har hon börjat slingra sig och spjärna mot så det står härliga till så fort man håller i henne då hon ska till att sova.

Så ikväll provade jag att bara lägga ner henne på madrassen, lägga mig bredvid och helt enkelt mer eller mindre hålla fast henne tills hon varvade ner. Låter kanske brutalt, men det funkade; hon lugnade ner sig fort, lade sig tillrätta ett par gånger, sen somnade hon, alldeles själv. Det tog typ 5 minuter. Vore ju fantastiskt om det kunde funka i fortsättningen också. Och att man slipper hålla fast henne; så småningom kanske det räcker med att hålla en hand på henne eller något sådant.

Idag har jag jobbat några timmar, för första gången på typ 13 månader. Det gick över förväntan och var riktigt trevligt att återse både vårdtagare och arbetskamrater :-)

Alle drar snart på bio, jag får ett par timmar helt själv och hoppas att jag kommer att förvalta dem väl, typ kanske INTE somna klockan 21 ;-)

Dålig idé...

...att hoppa över förmiddagsluren för att gå en timslång promenad. Känner att stubinen är kort ikväll, trots att natten till idag har varit en av de bättre.

Eller så är det fru PMS som gör sig tillkänna. Det är faktiskt länge sedan jag kände den här irritationen. Den har gjort sig tillkänna så smått under hela dagen, så det är väl troligast.
Alice ska i vilket fall som helst inte sova senare än 15:00. Definitivt inte till 15:45 som idag. Kanske inte heller 2,5 timmar istället för 1,5-2 som brukligt.

Men ibland blir det så.

Jag har fått en ny kvinnlig förebild. En författare jag kommer att lusläsa vartenda ord av, som ska få bli min ledstjärna.

Mia Skäringer.

Hon som är kanske coolast i hela världen, har samma tankar och funderingar som jag. Hon vågar yttra dem. Och hon gör det på ett naket och avskalat vis, det lockar fram mina innersta känslor och tankar, de jag egentligen inte vill ska komma fram, men som kanske behöver göra det.
Fy fan vad hon är bra, Mia!

Nu har Alle lyckats få Alice att somna, jag hade helt enkelt inte tålamodet att söva en kanske lite för uppvarvad och otrött tjej ikväll. Tur att bästpappa finns ♥

Nästan 1,5 portion gröt och 200ml välling.

Sover inte ungen till minst 01, börjar jag fundera om hon inte har mask eller nåt.
I natt var hon tät och lite hostig, men det har iallafall inte blivit sämre under dagen. Med vår tur är hon dyngförkyld imorgon bitti, bara för att vi ska umgås med familjen Nilsson/Nylén.

Har träffat psykologen idag och blivit ännu lite klokare. Det är ju fullständigt vansinne att jag i så många år gått och trott att det är stress som är mitt problem.
Nu först, då jag snart är 30 år gammal, efter att ha haft psykisk ohälsa av och till sedan jag var i tidig tonår, förstår jag vad det beror på, och för första gången känner jag att jag är på väg åt rätt håll, jag är på rätt spår med att få rätsida på mig själv! Det känns så fantastiskt att äntligen få rätt hjälp!

Jag och Alice tog en liten kvällspromenad till Konsum, så pappan fick sova en stund, då natten som sagt var lite stökig. Så nu sitter jag och Alle här i soffan och trår och hejar på SAIK :-)

Just ja...

Idag har Alice stått utan stöd i flera sekunder alldeles själv för första gången. Flera gånger ;-) Stortjejen ♥

Brist på rutiner

Just nu klaffar ingenting. Mattider och sovtider huller om buller; vaknar hon tidigare än 8, behöver hon sova på fm, men är sällan trött före kl. 11, och försöker man hålla henne vaken är hon så trött att hon nästan dör före lunch och då är vi sällan överens om någonting och det är inte roligt. Somnar hon vid 11, blir nästa sovning mellan typ 15-16, och då blir hon inte trött för kvällen förrän vid 20. Iofs ett mindre problem. Egentligen gör det inte mig så mycket att rutinerna lyser med sin frånvaro på dagtid. Är mest orolig att nätterna blir stökiga. Då dagarna aldrig liknar varandra, gör inte heller nätterna det. Och då får jag svårt att slappna av och sova ordentligt. Och sova behöver jag ju uppenbarligen för att fungera normalt.

Ikväll är hon så sjukt övertrött då det blev knas med sovningen eftersom vi var och lekte hos M&M. Men det var skönt med promenad till och från, gott med kaffe och trevligt med vuxenprat. Och Alice fick leka av sig lite. Eftermiddagarna kan lätt bli långa om vi är hemma själva. På förmiddagen sover jag gärna med henne, bara för att jag kan ;-) Det gäller att passa på; om 1,5 månad börjar ju allvaret.

Väderleken...

Ja, inte är det lätt att klä varken sig själv eller barnet just nu. Jag fyndade ju på klädbytardagen i Kåge och invigde både lurvfleece och fleeceoverall idag. Det var 1 plusgrad och overallen var perfekt tillsammans med skinn och åkpåse. Istället för vinteroverallen som varit på tok för varm.
Det har varit en mycket konstig februari. Eller vinter överhuvudtaget. Har växlat mellan kortärmat med vinterjacka och varm kofta med vindjacka. Skulle haft en "mittemellanjacka", men har prioriterat kläder till lillan nu, och snart är det ju ändå vår :-) Kanske blir en till hösten.

Imorgon verkar vi bli solokvist, jag och lillan. Öppna förskolan är ju stängd då det är sportlov. Onsdag ska vi till Therese och Sigsten, torsdag troligen till mamma innan jag ska träffa pyskologen, om mamma nu är smittfri efter magsjukan. Och på fredag ska vi ÄNTLIGEN träffa Mariann och Elsa ♥♥♥

Så vi kanske ska ta en lugn dag imorgon, en långpromenad ska vi iallfall ta, och kanske om det hinns medan Alice sover eftermiddag, plantera om en pelargon eller två :-)

Men nu är det nog läggdags, pappan har somnat i soffan :-P

Fullt upp!

Nu är lillan äntligen pigg och kry, förhoppningsvis lääänge till. Tyvärr har hon börjat vakna kl. 04 och vara hysteriskt hungrig. Varje natt. Går inte att söva om utan mat. Och skiter massor gör hon. Typ mitt i natten. Tror vi ska plocka bort morgonvällingen igen. För mycket fibrer/spannmål, kanske?

Idag ska jag in på jobbet och lägga schema. Känns sisådär, jag vet ju inte ens om jag kommer tillbaka till Norrböle alls. Jag ska på arbetsintervju den 12/3 och jag vill just nu så sjukt gärna ha det jobbet. Eller det andra jobbet jag sökt. Hur ska jag kunna välja om jag jag blir erbjuden båda? Och hur ska jag kunna gå vidare om jag inte blir erbjuden något av dem?

Hursomhelst, ska få flera timmar för mig själv idag, byxorna jag köpte i fredags var för små, så jag ska ner på stan och byta dem. Sen upp på Willys och handla, alldeles själv. Och in på Blomsterlandet och köpa pelargonjord. Tvätta bilen och dammsuga hade vi tänkt hinna idag också.

Men än sover både Alice och Alle. Mina finaste...♥