Nytt år nalkas.

Här var det inte väluppdaterat. Jag tänkte göra en lista. Eller två, närmare bestämt. Saker, händelser och personer som påverkat mig under 2014. Och hur jag skulle vilja att mitt 2015 blir.
Here it goes :

Jag har fyllt 30 år. Inte för att åldern har betydelse. Men jag tror att jag växt lite mentalt. Insett att jag har det så oförskämt bra. Tak över huvudet, mat på bordet, familj, vänner, ett jobb. Och att världsliga saker är just det. Världsliga. Hellre lite skit i hörnen än ett rent helvete, det innefattar allt här i livet.

Jag har bytt arbetsplats. Fått en ny roll i ett nytt arbetslag. Jag trivs bra, provat på att göra bort mig, göra om, göra rätt och få förlåtelse. Blivit uppskattad och lärt mig ta cred för min yrkesskicklighet.

Jag har fått uppleva ett år som mamma. Det mest fantastiska jag gjort. Varje leende, varje kram, varje "mamma" gör mig till en bättre människa. En mer empatisk, kärleksfull, lyhörd och tålmodig människa.

Mitt 2015:

Jag längtar så oerhört mycket efter att få se min älskade sambos min då han öppnar sin 30-årspresent. Min stora kärlek, jag vill ge honom allt och lite till.

Jag hoppas att jag snart ska få bli mamma igen. Längtan blir större för varje dag.

Jag vill ha en tidig vår, en varm sommar, en lång höst och en snörik vinter.

Jag önskar att alla röstar i mars, för ett solidariskt, jämställt och människovänligt Sverige.

Och till sist vill jag be om att alla jag bryr mig om ska få ett underbart år, fyllt med värme, kärlek, glädje och omtanke.

Gott nytt år!

Snart julafton!

Nästan alla klappar klara, fattas bara till mamma, pappa och Alle :-) Jag är ledig på fredag, så då kanske jag och Alice tar en liten stadsrunda. Jag vet vad Alle ska få, men till mamma och pappa blir det knepigare...som alltid.

Jobbade ett par timmar extra idag, men harremin så slut jag är nu! Orkar på allvar knappt resa mig ur soffan! Och jag som tänkte cykla ikväll också. Men jag får nog lyssna på kroppen och intala mig själv att vila är lika viktigt som träning. Motivationen återvände i lördags, hoppas den stannar ett tag så jag kan lägga upp en strategi för hur jag ska bli stark och snygg med hemmaträning ;-)

Julafton närmar sig med stormsteg, jag längtar efter glöggkväll, julbord, uppesittarkväll och snö, men just nu längtar jag faktiskt mest till Alles 30-årsdag den 10:e januari ;-) Ska bli så roligt att se hans min då han öppnar sitt paket!

Men just nu ska jag bara låta arslet växa fast i soffan lite till ;-)

Barn för utlåning på obestämd tid.

Hon kan inte vara i ett annat rum än jag, ska springa runt fötterna vad jag än gör, slänger sig på golvet och storflännar så fort hon inte får som hon vill, ska pilla på allt, tjatar om "baba" (se babblarna på min mobil) och är allmänt jobbig. Det är så trist att det ska vara såhär då vi för en gångs skull får vara hemma och pyssla på.

Trolldeg och rita löns inte, efter fem minuter är hon less och klättrar bara upp och ner från stolen och kletar/ritar överallt. Ute är det blött, mulet och äckligt och vi har ingen bil idag så vi kan åka och gangstra hos mormor heller. Idag funkar inte ens tv:n för att underhålla henne.

Suck. Till råga på allt är det den jobbigaste veckan i månaden, eller så är det just därför jag upplever den här dagen så hopplös.

Nåja, mamma kommer en sväng efter lunch, får se om det blir pepparkaksbak eller utevistelse. Jag ska iallafall passa på att sova när Alice sover, så jag kanske orkar jobba ikväll.

Rullar på

Jag har egentligen inte så mycket att skriva om, men känner att jag ändå vill upprätthålla bloggen lite.

Just nu har jag en svacka i träningen igen. Jag känner mig otymplig och plufsig, och jag längtar så mycket efter att börja styrketräna. Är tämligen less på att motionscykla inomhus, det där med variation, det känns som min grej. Jag skulle behöva planera och lägga upp träningen på ett hållbart sätt, så jag inte tappar motivationen direkt.

3 dagar i veckan; en dag armar och axlar, en dag ben och rumpa och en dag mage och rygg. Mäta mig istället för att väga. Inte målvikt - målkänsla. Drömmen vore att komma under 80 cm i midjan. Och känna mig stark!
Jag har önskat mig Olgas bok "Styrka för kvinnor " i julklapp, och fram tills dess kanske jag motiverat mig själv nog att köra igång.

På jobbet flyter det på, har fått lite mer utmaningar, vilket jag känner både stimulerar och utvecklar mig. Jag borde börja plugga till högskoleprovet snart. Men den motivationen finns inte riktigt heller där. We'll see.

Alice hon pratar och pratar, vi fattar inte en tredjedel, men hon verkar nöjd ändå ;-) Hon lär sig något nytt varje dag, det senaste är att slänga sig på golvet när hon inte får som hon vill :-) Älskar att få vara hemma med henne då jag jobbat flera dagar i sträck. Hon är verkligen det mest fantastiska vi gjort <3

Nu är det nog läggdags, imorgon har vi en hel dag att fördriva ihop, jag och lillhjärtat :-) Får se vad vi hittar på för bus ;-)

En sån där dag.

Går omkring med en sån där klump i magen idag. Saknar mitt lilla hjärta så vansinnigt ibland när hon är på förskolan. Hatar att jobba kväll. Jag får katastroftankar för minsta lilla idag. Det är jobbigt då jag har sådana dagar då jag inte ens kan se nyheterna utan att det känns som om att jag bara vill gråta hysteriskt över allt elände, alla barn som far illa i världen.
Skyller på ägglossning, då är jag känsligare än vanligt.

Men det är skönt att tillåta mig själv att känns såhär. Att jag vet att det är helt okej, att det går över. Första gången trodde jag att jag tappat förståndet. Men jag behövde bara få prata, känna och gråta. Så det gör jag nu. Och vet att det känns bättre snart.

Har iallafall en hel del att se fram emot; imorgon ska Alle få åka och hämta en ny åkpåse åt Alice. Och inte vilken som helst, utan en Elodie Details Apple of My Eye 😍
Fyndade på Facebook för 600 spänn :-) Kan tyvärr inte lägga upp någon bild, för Blogger laggar.
Fredagkväll vankas det afterwork med jobbet, och på lördag ska jag och Alle på tu man hand åka och få köksinspiration :-)
Hoppas bara att Peugeoten går igenom besiktningen imorgon, då är helgen fulländad ;-)

Jag hoppas

Att någon talar om för mig när jag uppför mig som ett miffo. När jag inte är mig själv eller av någon anledning är elak, orättvis eller yttrar mig om personer och deras förehavanden jag inte har att göra med.
Jag kan i ärlighetens namn säga att jag bryr mig för mycket om vad folk tycker om mig. Men bara om det är befogat.

Pratas det om mig för min personlighet, så fine, prata på.
Jag är jag och inte mycket jag kan göra åt det. Tyck att jag är korkad, socialt inkompetent och tar mitt jobb på för stort allvar. Gör det. Men gäller det hur jag sköter mitt jobb, att jag inte kan stå emot att haka på ibland, att jag slarvar ibland och tar för lång tid på mig. Så säg det till mig då. Så jag kan ändra det.

Det finns allt för många som pratar och som det pratas om. Hur vore det om vi istället pratar MED varandra? Respekterar, accepterar och tar vara på varandras olikheter och egenskaper.

Jag tycker att det är något alla skulle ta sig en funderare på. Även jag.

Träningsglädje

Den är som bortblåst. Vet inte om jag bara är trött eller om det är brist på motivation. Idag tänkte jag träna då lillan sover, men jag är så trött. Och jag vet att jag måste hålla igång för att bibehålla vikten och för att må bra. Men just nu har jag inget klart mål med träningen. Förutom att jag ska ha cyklat 360 mil till nyår. Och jag vet inte ens vad jag ville uppnå med det målet. Det är ju bara en siffra.

Jag ska nog sätta mig ner och ta en ordentlig funderare på vad jag vill uppnå, hur jag ska uppnå det, och hur jag ska tänka då jag hamnar i de här svackorna. Kan ha att göra med de tidiga morgnarna också. Att aldrig få sova längre än till 06. Förutom de veckor då jag har ledig helg och vi turas om med att stiga upp med Alice. Sen behöver jag se över mina matvanor också.

Men när fasen ska jag hinna det?

Såhär två veckor senare...

...så har jag landat. Har fortfarande ingen förklaring till varför jag mådde så dåligt. Men nu känns det bättre än på länge, så det går åt rätt håll. Käkar vitaminer och försöker träna tre gånger i veckan. Så kanske jag slipper hamna där igen.
Jag trodde jag hade förklaringen igår. Nästintill stensäker på att det var en liten lillasyster på tillväxt ;-)
Så var inte fallet, visade det sig imorse. Vet inte om jag är besviken eller lättad. Kanske lite både och.

Men visst väckte misstanken lite längtan i mig. 💕

Som väntat

så visade proverna att allt var som det skulle. Inget fel på vare sig ämnesomsättning eller järnhalter. Det bekräftade egentligen bara mina misstankar; att jag helt enkelt har en tuff period i livet just nu. Jobbigt med denna kvällsångest, jag har ju mått bra nu i två dagar. Så vad att skylla på annat än mörkret? Kanske omställningen med att byta jobb. Att börja jobba efter en lång ledighet. Att Alice varit så ledsen när jag lämnat henne på dagis. Slentrian.

Och kanske framför allt. Att jag sätter mig själv i sista hand. Alltsomoftast. Trädgården har fått stå tillbaka och jag har varit riktigt jävla dålig, rent ut sagt, på att höra av mig till mina vänner. Jag har inte varit "bara Nena" på väldigt länge.
Men nu vankas det trevligheter två helger i rad, och jag ser faktiskt fram emot dem!

Nu har Ataraxen gjort sin verkan, världens bästa piller! Akut ångestdämpande och lätt lugnande, hoppas jag nu sover gott i natt.

Jag är så tacksam för att jag har en snäll och lugn man, min trygghet, min klippa och min stora kärlek. För vår underbara dotter som får oss att le hundra gånger om dagen. För mina vänner som jag kan prata om allt och inget med. För min stora familj. För att jag har ett jobb. För vårt fina hus. För alla möjligheter.

Jag har det rent förjävla bra!

On it goes.

Igår grinade jag mer eller mindre hela dagen. Så jag är otroligt tacksam över att jag fick spendera dagen med Mariann och Louise och barnen. Det var skönt att få prata med någon annan än Alle och mamma. Och säga saker jag aldrig skulle kunna berätta för dem. Nu ser jag verkligen fram emot en hel utekväll med tjejjerna den 25/10 :-)

Idag har det varit bättre. Ganska bra, faktiskt. Trött är jag ju jämt, men har inte gråtit eller haft ångest alls idag. Planterat lite vintergröna, kalasat hos pappa, handlat och ätit god mat.
Fixade 15 km på motionscykeln och resten av kvällen pysslat på med pelargonerna.
Jag behöver nog hålla mig sysselsatt.

Imorgon blir det läkarbesök. Spännande att höra vad proverna visar...

Märkligt...

...att jag blivit så duktig på att ta tag i saker trots att jag är mer knäckt än någonsin. Eller kanske just därför. För att jag känner att jag inte mår bra och att jag behöver göra något åt det.
Jag har fått tid för provtagning på onsdag 9:45 och en läkartid nästa måndag kl. 14. Jag hoppas nästan att det är hypotyreos eller motsatsen, så jag har svart på vitt att något är fel. Tänk om det inte visar någonting? Vad gör jag då? Ska jag måsta börja äta stämningshöjande igen eller bara leva med att må såhär? Höstdepp kan det ju vara förstås, men jag tycker att jag har lite för många fysiska symtom för det. Fast vad vet jag. Jag är ju ingen läkare.

Att jag är arbetsless, det vet jag iallafall. Nytt möte med yrkesvägledaren den 17:e, och tills dess läsa på lite om yrken, fundera vilka krav jag har på en utbildning osv. Yrkeskompassen visade att jag skulle arbeta med hälsa och friskvård, data och it, natur och miljövård. Jag instämmer.

Idag får jag iallafall vara hemma med min lilla älskling, men det är klart att jag skulle önska att jag fick vara ledig två dagar efter en sjukt jobbig tredagars arbetshelg. Jag gäspade hela dagen igår! Aldrig varit så trött någonsin på jobbet!
Tack och lov ledig nästa helg och inte så många jobbarkvällar framför mig.

Ska ta och väcka den lilla damen nu :-)

Mår skit.

Ja. Den här inre oron vill inte släppa. Jag kan inte sätta fingret på vad som händer inom mig, men det är någonting som är tokigt. Jag mår skit på jobbet, jag är så arbetsless så jag håller på att få panikångest bara av tanken på att fara dit. Jag är så sjukt trött, sockerberoende som aldrig förr, tappar en massa hår och mina exsem är värre än någonsin.

Kanske ett samtal till vårdcentralen vore en idé?

Shopping!

Gjorde stan idag med min två favoritmänniskor :-) Jag åker sällan från stan helt nöjd, men idag hände det! Unnade mig själv två par nya Jegging Jane på Cubus; ett par svarta och ett par mörkblå. Älskar dessa byxor, supermjuka och superstretchiga! Sen fyndade jag en jacka på KappAhl, 25% off, och ja, det blev en svart såndäringa ultralätt dunjacka som alla har, men den är då varmare än sommarjackan jag har. Och med en snygg scharfs till blir den riktigt trevlig! Två par fingervantar slank med också, och allt detta för under 800 spänn!

Lillan behöver nya skor, tror hennes fötter växt över natten! Nu behöver hon plötsligt strl 22 på fossingarna, så mamman har klickat hem de här raringarna från Footway :-)

Satt och kollade lite smått på skor åt mig också, men inser att jag nog har allt i skoväg jag behöver. Mina favoritstövlar har däremot sett sina bästa dagar, de läcker in vatten och dragkedjorna börjar vara dåliga. Eller ja, den ena är relativt trasig. Så jag tror jag ska unna dem ett besök hos skomakaren, för jag slänger dem inte utan att ha gett dem en chans ;-)

Dagen har varit helt underbar på alla sätt, nu har sambon däckat i soffan, så jag tror att det är dags att göra kväll!

Framsteg!

Ja, det händer ju väldigt lite om man inte gör något. Så nu har jag bokat ett möte med en studie-och yrkesvägledare på CV den 2/10 kl. 14. Det är med blandade känslor, jag är lite rädd att börja plugga, det är ju 10 år sedan sist, och jag har alltid sett mig själv som allmänbildad och lättlärd, men tänk om jag inte är det längre?
Att ha ett arbete där man oftare går på känsla och sunt förnuft istället för att använda hjärnan, kanske är fördummande?

Jag hoppas att jag inte tar mig vatten över huvudet om jag bestämmer mig för att plugga. Att jag inte tar en utbildning som är för svår eller för tidskrävande. Jag behöver inte nödvändigtvis bli något de närmaste åren, bara ändra min nuvarande känsla; att jag inte duger till något annat än det jag gör. Och känner jag att jag bara vill läsa matematik ett halvår till att börja med, så känns det okej.

Motionscykeln fick arbeta igår, om än bara 20 minuter. Det var skönt att svettas igen! Ikväll ska jag unna mig lite gott!

Det är dags.

Jag har insett att jag behöver komma ut ur min comfort zone. Det känns som att jag hela tiden i tanken strävar efter mål jag inte riktigt identifierat och inte har någon strategi för att nå.

Bli starkare
Ha ett jobb jag trivs med
Ta hand om mina vänskaper

För att nå dessa mål, duger det inte att sitta i soffan och tycka synd om mig själv. Jag styrs mycket av min egen lathet och bekvämlighet. Det är dags att jag börjar styras av vilja och beslutsamhet.

För att nå mål 1, att bli starkare, måste jag först och främst bli frisk. Än är näsan täppt och halsen slemmig, men räknar med att det ska vara bra på måndag. Då ska jag börja cykla igen till att börja med. Tills jag hittar motivationen och tidsluckorna att börja styrketräna.

För att nå mål 2, som kanske är det knepigaste, behöver jag först och främst få klart för mig vad jag vill göra 40 timmar i veckan. Jag ska kontakta CV här i stan och boka in ett möte med en studievägledare, som kanske kan hjälpa mig att komma på vad jag vill. Och vad som skulle passa mig. Jag börjar där.

För att nå mål 3, behöver jag inget annat än att lyfta upp telefonen, ringa en vän och bestämma att vi träffas. Över en latte på stan, med en popcornskål till Idol, eller bara surra en stund i telefonen. Punkt.

Jag tror att det är jobbigt att sträva hela livet utan att känna att man någonsin når sina mål. En känsla av hopplöshet. Och jag strävar inte ens, jag bara drömmer. Det är dags att ta tag i saker och göra det JAG vill.

Känns som sirap.

Så seg idag. Igår var det sol och jag hade typ all energi i världen. Blev promenad och bullbak och bus med lillhjärtat, trots snor och hosta. Idag är vår hosta mycket bättre, jag ska jobba ikväll.

Tyvärt har vi hamnat lite ur fas vad gäller sovning och lunch. Eftersom Alice alltid vaknar strax efter kl 05 så är hon trött redan 10-10:30. Jag vill verkligen inte att hon ska vara supertrött vid lunchen, så jag låter henne sova då. Då äter vi alltså lunch ca. 11:30-12, när hon vaknat. Och så gör de ju inte på föris. Kanske hon kan sova mellan 10-11 då? Eftermiddagen blir så himla lång då hon är hemma, men det går säkert bättre på föris :-) Sen är hon ju hostig och snorig och säkert mer trött än hon är då hon är frisk.

Har sökt jobb igen. Ett jobb jag med all säkerhet inte kommer att få eller ens bli kallad på intervju till. Men bara för att känna att jag gör något annat än att bara gnälla över hur less jag är.

Nu ska jag försöka sova en liten stund, sen får vi se vad eftermiddagen har att bjuda på :-)

Otillfredsställd.

Även om jag tycker att mitt jobb är trevligt, och att jag faktiskt hamnat på en riktigt bra hemtjänst med trevlig personal och gulliga pensionärer, så känner jag mig just idag så vansinnigt less. Och jag är inte ens på jobbet. Jag känner mer och mer att jag vill göra något helt annat, vill inte vara inom vården. Jag ångrar så fruktansvärt att jag inte valde turism eller natur eller samhälls på gymnasiet, att jag inte ansträngde mig lite till. Å andra sidan, då hade jag inte träffat Alexander på Solvik.
Men jag önskar att jag hade haft intresset och motivationen att plugga vidare innan vi hade hus och barn. Jag vet inte om motivationen finns nu. Sen är det ju en ekonomisk fråga också. Skulle vi ha råd att jag pluggar på heltid?

Och vad vill jag bli? Jag har en önskan om att få jobba med mat, med kost, näringslära, kanske dietist eller nutritionist. Samtidigt skulle jag gilla att jobba i en klädbutik, på apotek, på café,  egentligen vilken butik som helst. Få vara serviceinriktad men inte omhändertagande, inte ansvara över människors liv. 

Om jag bara hade modet. Jag tror tyvärr inte att jag skulle fixa att plugga i tre år eller mer. Eller ta mig för att söka jobb jag kanske inte är kvalificerad för. Jag tror inte att jag kan något annat än just det jag gör. Och det gör mig ganska ledsen.

Bättre idag

Det kanske hjälper att gurgla Ramlösa, för det känns bättre i munnen idag. Är ändå nyfiken, vill ju veta vad det beror på!
Alice snorar och hostar, så jag har bestämt att hon får vara hemma imorgon. Tycker det är svårt att avgöra när hon är för sjuk för att vara på förskolan. Men hon hostar så hemskt när hon ska sova och på morgonen, och snoret är härligt tjockt och gult, så det känns lite oschysst att skicka henne på förskolan.
Vi skulle ha dejtat Mariann och Louise och barnen idag, men det får vi skjuta på ett par veckor. Jäkla förkylning!
Hoppas Alice är bättre på tisdag, vill ju få vardagen att rulla igång!

Vi ska snart gå och rösta, så fort lillan har vaknat. Sen blir det en liten sväng på Rusta, Blomsterlandet och Hemmakväll, lasagne blir det till middag och sen söndagsmys :-)

Nu ska jag gå ut och sätta ner en ljungplanta i en kruka. 

Lite funderingar.

Har troligen fått munsvamp. Vita beläggningar på insidan av läpparna, längst bak på tungan och i svalget. Tydligen är det ovanligt att man som frisk vuxen får detta. Viktigt med läkarbesök och utreda varför man fått det. Orsaker kan bland annat vara diabetes, ämnesomsättningsproblem och näringsbrist. Klart man funderar. Kan ju vara så att jag bara har nedsatt immunförsvar pga av stress också, och med förkylningen och det.
Ska ringa vårdcentralen på måndag...

Jag har insett.

Att jag på sista tiden inte mått så bra. Ikväll har jag en riktig gråtkväll. Känner mig liksom urlakad. Jag trivs inte med mig själv, vet inte riktigt vad som är fel. Jag känner mig konstant trött, alternativt rastlös, längtar oftast efter att få sova när jag är hemma och längtar bara hem när jag jobbar. Har ingen lust med just nånting. Höstdepp, kanske? I ärlighetens namn var inte ens körövningen rolig i söndags.
Kan vara dags för vitamintillskott. Kan kanske hjälpa en smula.  Snoret rinner än, och Alice somnade sent, så någon cykling blev det inte ikväll. Kanske imorgon. Jag måste försöka hitta tillbaka till träningsglädjen. Annars kommer jag att må som en skurtrasa hela hösten.
Trots att jag sovit 2,5 timmar idag på dagen, är jag svintrött nu. Så nu säger jag godnatt.

Det tar sig.

Mitt första intryck av min nya arbetsplats visade sig vara inte fullt så bedrövligt som det verkade. De flesta är riktigt trevliga, men det är nog tur att jag är en sån som tar lite plats och vågar ta för mig. Och att jag inte är rädd för nya situationer.
Idag har jag jobbat på riktigt hela dagen, och det har gått över förväntan. Pensionärerna är verkligen fina, några är lite speciella, men inte så man gruvar sig för att gå dit. Och hittills har jag inte gått vilse en enda gång!

Sen verkar jag ha fått en chef som passar mig, som jag får klara direktiv av och som tar sitt ansvar. Även om det innebär att det är hon som får skiten i slutändan. Tycker uppriktigt sagt om henne!

Lämningarna på föris har gått jättebra de sista dagarna; Alice har varit ledsen men inte panikslagen och hysterisk. Och jag grinar inte heller, jag vet ju att hon trivs!

Så nu när allt annat börjar komna på plats, börjar det vara dags att ta tag i mig själv igen. Sockersuget är helt out of control, jag har inte orkat cykla som jag velat, och den här äckliga förkylningen var inte kul. Nu är det bara lite snor kvar, så jag räknar med att kunna träningscykla på torsdag, ska jobba två kvällar på raken först. Och jag hoppas att de bra matvanorna följer med träningen. Jag vet ju hur jag funkar.
Nu ska jag sova Zlatan, så sjukt tråkig sport!

Det är mycket nu.

Första dagen på nya jobbet blev till en början en grym besvikelse. En enda ur personalen som hälsade och presenterade sig, resten tittade knappt åt mig när jag sa vem jag var. Jag fick själv haka på en kvinna och följa henne till vårdtagarna, hon gjorde dock inte en ansats till att se till att jag hängde på henne efter förmiddagafikat eller så, hon bara gick och jag fick springa i kapp henne. På lunchen var det ingen som pratade med varann, alla satt för sig själva och pillade med telefoner eller läste. Jag gick en promenad. Fy fan. På Norrböle tog vi iallafall hand om de nya och umgicks på lunchen. Inbillar jag mig iallafall.
Eftermiddagen blev något bättre, alla pensionärer jag träffade var jättefina och arbetet som sådant verkar flyta på bra. Planerarna/saggarna är jättebra att ha att göra med. Så det här blir nog bra till slut.

Drog på mig en halvjobbig förkylning i lördags, förmodligen, som bröt ut igår. Jag hoppas det känns bättre imorgon, men annars får jag kanske sitta på lokalen och läsa på om vårdtagarna när de andra är ute och jobbar kväll. Till veckan börjar ju allvaret, så det kan vara bra att ha lite koll tills dess.

Och på torsdag ska jag göra ett nytt försök att lämna Alice på föris. Det känns som att det kommer att gå bättre nu. Jag får stålsätta mig då vi kommer in, lämna fort, grina en skvätt, ringa efter en stund, sätta mig i bilen och köra till jobbet. Det måste ju bara funka.

Så just nu känns allt lite dassigt, jag vill bara stöka i trädgården, träna, mysa och skratta med Alle (känns som om det är flera veckor sedan vi umgicks på riktigt), vara pigg och glad och energisk och få vardagen att kännas stabil. Hoppas att det kommer snart.

En riktig jävla skitdag.

Ja, den här dagen går till historien som en av de absolut jävligaste någonsin.

Alice och jag sov på soffan inatt=helt värdelös nattsömn. Vi vaknade 05:20. Morgonen var förvisso mysig, efter att jag hinkat 4 koppar kaffe. Tänkte att hon skulle få sova lite på förmiddagen för att inte vara supertrött vid lämning 10:30. Resulterade i att hon sov från 09:30-10:20 och var trött och nyvaken vid lämnandet. Jag stod inte ut med hennes panikslagna gråtande, så jag slet henne ur famnen på fröken Kajsa och bara grät och kramade och höll om min gråtande lilla bebis i säkert 10 minuter.

När jag så lugnat ner mig såpass att jag kunde lämna över en hysterisk Alice till Kajsa och gå ut genom dörren, så bara grät jag. Helt okontrollerat hela vägen hem och väl hemma ringde jag till Skogsbrynet och Erika sa att Alice var så nöjd och glad, en halv minut efter jag gått. Och jag fortsätter gråta. Klumpen i bröstet vill inte ge med sig, den följer med på macken och Solbacken och hela vägen till jobbet.

Där brister det igen. Jag vill bara kräkas. Ångesten är så stark att bara tanken på att gå ut och jobba hos vårdtagarna får mitt hjärta att slå 360 slag per minut. Ringer chefen och sjukanmäler mig, sätter mig i bilen, ringer Alle och mamma och kör hem. Hemma inser jag att jag inte kommer att fixa att hämta Alice utan att bryta ihop, så jag tar mitt förnuft till fånga och tar en ångestdämpande tablett.

Lite lättare i bröstet möter jag en superglad Alice full av energi. Pratar lite med fröken Kajsa om situationen och vi kommer överens om att höras imorgon. Jag hoppas att det här var en engångsföreteelse, att det inte kommer att vara såhär jobbigt varje gång. Till en början är det väl superjobbigt, men det känns kanske lättare om några veckor. Det är hjärtslitande att se sitt barn så panikslaget. Men man vänjer sig kanske? Känns som om jag aldrig kommer göra det. 

Nu ska jag försöka få lite sömn, tröttheten efter en dag fylld av ångest är förlamande.

Vilken jäkla plåga.

Alice är helt hysteriskt ledsen när jag lämnar henne på föris på morgonen. Det gör så ont i hjärtat när jag går därifrån att det känns som det ska explodera. Idag kunde jag inte hålla tårarna borta, jag grät hela vägen därifrån till jobbet. Ändå vet jag att hon är så nöjd ett par minuter efter att jag gått, hon tycker om fröknarna och trivs hur bra som helst, de säger att hon är som en solstråle :-) Men det där lämnandet är en jävla plåga, rent ut sagt. Och jag känner mig bara stressad och har dåligt samvete för att jag utsätter henne för det.

Sen är ju Alice så sjukt trött på morgonen, inte kul att stiga upp 05:40 jämfört med ca 07...dessutom blir hon säkert extra trött av att vara på föris, idag var de tvungna att lägga henne en stund före lunch för att hon var så galet trött. Så vi får försöka hitta lite nya sovrutiner som funkar för henne. Nu har hon precis somnat, kl. 18:45. Har inte hänt på flera månader!

Hoppas att det blir bättre snart, det är ju trots allt bara andra dagen. Imorgon ska jag lämna henne kl. 10:30, eftersom jag börjar kl. 13. Vi får då se hur morgondagen blir, hoppas hon kan sova lite längre imorgon bitti så jag inte behöver lämna henne sovandes på föris...

Nu ska jag ta en cykeltur i snålblåsten, blir nog både extratröja och vindbyxor på, inte varmt!

Tiden går så sakta men så fort.

Sen jag fick veta var jag skulle hamna, har tiden verkligen sniiiiglat sig fram. Just nu känns det bara plågsamt för både oss och pensionärerna att dra ut på det, helst ville jag springa ut från en av mina tanter för att slippa säga hejdå idag. Och jag vet att jag har en tant och en gubbe till som jag kommer att gråta floder med när jag gör min sista dag på Norrböle. Vill bara sjukskriva mig sista veckan och slippa skiten.

Och nu har jag så sjukt mycket separationsångest. Ibland dyker det upp hemska tankar om att jag ska förlora Alice på ett eller annat sätt, och ångesten kommer över mig som en tsunamivåg. Jag försöker intala mig själv att jag vet att det bara är en fullständigt naturlig reaktion på att hon börjar på förskolan och att jag tycker att det är pissjobbigt fast jag vet, jag ser och förstår att hon trivs jättebra där. Men det är inte utan att jag får lite panikkänslor ibland över att lämna min lilla bäbis med än så länge ganska främmande människor.

Nu kommer tröttheten över mig och det kryper i kroppen, så nu tror jag att det blir sängen.

Hon som pratar och pratar ;-)

Alice förstår och pratar så otroligt mycket nu! Det känns som om hon vuxit flera månader på bara två veckor!
De ord hon nog använder mest är "titta dä!" och "botta dä". (Dvs "titta där" och att något är borta :-))
Skor är "goketigoke" och flicka är "kikka". Hon kan även fröken Kajsas namn; "tata". Bubbleguppies, hennes favoritprogram, heter "ptopte" och proppen är "popo".
Ibland har hon långa utläggningar och skrynklar ihop hela ansiktet, skulle lätt ge några tusen för att få förstå vad hon säger alla gånger :-)

Jag är så glad att hon verkar trivas på Skogsbrynet; hon tar verkligen för sig och är framåt. Idag var det nästan så hon skulle ge Kajsa en puss, men hon ångrade sig i sista stund ;-)

Imorgon är Kajsa ledig, så det blir en annan fröken, Jenny, som tar emot Alice när jag lämnar henne ett par timmar imorgon. Hoppas det går lika bra imorgon som det gjorde idag.

Nu ska jag krypa isäng, morgonen började 05:30 imorse, hoppas jag får sova lite längre imorgon...

Härlig dag!

Idag gick det hur bra som helst på förskolan. Alice var sitt vanliga jag; gick omkring och pratade, lekte för sig själv och med de andra barnen, busade med fröken och var allmänt nöjd :-)
Det känns bra i mammahjärtat att hon börjar känna sig trygg där. Imorgon ska jag lämna henne där kl. 9:30 och hon ska vara där till 11. Jag är övertygad om att det blir a piece of cake ;-)

Själv ska jag passa på att klippa till och nåla gardinerna till uterummet. Jag hade ju tänkt sy kappor först, men ångrade mig i sista stund och klippte mig ett par längder istället. Kan bli fyra längder i slutändan, tänkte varva dem och de gardiner i typ tyll som hängt där innan. Åh, jag hoppas att jag inte ångrar mig...

Ikväll var jag, mamma och Mia iväg till Söderbodan och Georg och Ainos fina trädgård. Jag fick mig äntligen en bronsrhodgersia och tråna efter deras fantastiska hostor och häftiga barrväxter! Jag måste nog inhandla några hostor till ;-) Sen är jag vansinnigt sugen på en violruta, skulle passa bra att ersätta malvan i stora rabatten med.

Nä, nu tror jag det blir sängen, är så sjukt trött och har lite småont i halsen, hoppas det inte blir värre, jag ska ju orka jobba hela helgen...

Äntligen lite besked!

Har fått veta att jag, Mariann pch Liselott ska börja jobba i Norrbackas arbetslag, alltså typ Torsgatan, Kågevägen och mot E4:an till. Vi börjar officiellt den 8/9, ett par inskolningsdagar ska vi få veckan före, då har vi ändå inga vårdtagare kvar. Sista gänget flyttas över till Erikslid den 1/9.
Det ska bli skönt att äntligen få lite stabilitet i arbetslivet och gå ner till 90%, men jag gruvar mig för att säga hejdå till vissa tanter och farbröder. Försöker intala mig att "det är ju bara ett jobb".

Nu sover mitt lilla hjärta, lyckligt ovetandes om att de närmaste dagarna kommer bli ganska tuffa. Imorgon ska jag lämna henne på föris då hon sover, torsdag och fredag ska hon vara där mellan 9-11. Själv. Fast jag tror att det känns lite bättre för mig nu iallafall. Och då blir det såklart lättare för lillhjärtat också. Mamma och Kajsa-Karin var förbi en sväng i afton, och när "mommo" skulle åka blev Alice superledsen! Så en släng av separationsångest har hon nog utvecklat...

Nu ska jag bota lite huvudvärk och se lite Idol :-)

Hur behåller man motivationen?

Jag var jätteduktig från 1:a april till någon gång i juli. Skrev in minsta lilla grej på VV och räknade points ordentligt. Nu räknar jag också points. Men skiter fullständigt i att det är på tok för många per dag! Njuter av glass, godis, gott bröd och god mat utan att ens reflektera över hur det påverkar mig. När jag är stressad och trött blir det extra många kalorier. Och jag hinner/orkar inte träna som jag vill heller. Jag vill hitta en början igen, kanske inte starta om, men starta upp igen. Kanske nya arbetsplatsen kan bidra till ett annat lugn i kropp och själ.

Fick idag veta att en av mina tanter på jobbet avlidit under natten, och i ärlighetens namn har jag vänt ut och in på mig själv och gått på knäna både fysiskt och mentalt för att hon och hennes make ska ha det så drägligt som möjligt trots att det varit riktigt jobbigt. Nästan så jag inte orkat med min egen familj. Så jag känner en lättnad för hennes skull, men även för min egen. Känner mig hemsk, men så är det faktiskt.

Nu ska jag klä om och ta en promenad till loppisen på Tjärnvägen.

Känner jag efter för mycket?

Just nu känns hela den här förskolegrejen helt oöverkomlig. Igår började Alice gråta så fort vi kom in på föris, och jag fick stålsätta mig för att inte börja storböla jag med. Jag förstår inte hur jag ska orka lämna Alice på föris kl 06:15-06:30 och veta att hon inte ska vara med sin pappa hela dagen. Att hon ska vara där i mer än 9 timmar vissa dagar. Jag förstår inte hur jag ska fixa det.

Jag har begärt att få gå ner till 90%, men det känns ändå som att jag aldrig kommer hinna se min lilla tös, med alla kvällar och helger jag jobbar. Och snart är det höst och mörkt och kallt och egentligen kanske jag bara sitter här och storgrinar för att jag ska ha mens om en vecka och för att jag egentligen både längtar och inte till att byta arbetsplats och det suger att inte veta ett skit än.

Jag måste nog sänka kraven lite också, jag kommer inte att kunna träna som jag vill, vara i trädgården som jag vill (inget problem i vinter iofs) och hemma kommer det att se ut som om någon kastat in en handgranat. Fast det har jag ju som lärt mig att strunta högaktningsfullt i.

I afton kommer våra föräldrar och äter surströmming med oss, hoppas det blir trevligt, vi har nog aldrig på 10 år bjudit hem dem på middag samtidigt! Nästan så man skäms lite. Men de är ganska olika varandra, och skulle aldrig ta initiativet själva att träffas. Det är knappast jättevanligt heller. Att svärisar träffas sådär utan barn och barnbarn.

Och nu drar snart alla klädbytardagar igång, jag vill fara på alla, men inser att jag missar iallafall den bästa, Drängsmark. Men Kåge, Byske, Bureå, Örviken och Skelleftehamn finns ju kvar :-P Märka kläder måste jag också göra.

Mycket att tänka på och lite att tänka med, som pappa brukar säga ;-)

Trädgårdstokig!

Ja, det är man ju hela livet, men i perioder räcker inte tiden och orken till. Ikväll har jag återupplivat trädgårdsavdelningen i hjärnkontoret; växtmarknad och trädgårdsvisning hos Ulrika Bohman, nördsurr med Berit, Georg och Aino, alltså jag älskar't!
Med hem följde en rosenflockel, backsippa, hosta, berberis och annat smått och gott :-)

Så nu har jag inspirationen till att gräva en ny rabatt mot norrväggen, bredvid den blivande uteplatsen. Det blir hostor och bronsrhodgersia bland annat, kanhända något klättrande också :-)

I övrigt ska silverarven under pilen bytas ut mot vintergröna, malvan bytas ut mot vit pion, en vallmo ska få flytta in i stora rabatten, vid soptunnorna ska det grävas ut en mindre rabatt för akleja och rosenflockel...

Åh herregud vad jag har att göra!

Här kommer lite bilder från Ulrikas trädgård :-)

Första inskolningsdagen!

Alice promenerade självsäkert in på förskolan, började leka med alla saker och fröken Kajsa på en gång :-) Hon gick runt och utforskade alla rum och försökte göra sig förstådd med storbarnen, med varierande resultat :-P
Och strax före vi skulle gå hem fick Kajsa en kram och hon fick tillockmed hjälpa Alice med skorna! Bra betyg, med andra ord!

Det blir storshopping på klädbytardagar framöver, Alice behöver både det ena och det andra inför hösten på förskolan. Kan även bli ett besök på KappAhl i veckan, 25% på valfri vara och 3 för 2. Me like :-)

Nu ska jag försöka få lite sömn, sov mellan 12:30-13:30 idag, så det kan dröja innan John Blund behagar dyka upp. Fast det gör inget; kl 16:30 imorgon är jag ledig till måndag morgon igen :-) Ska bli mysigt med några dagar hemma själv med den underbaraste människan i världen :-)

Inskolning imorgon

Imorgon blir Alice officiellt stortjej. Huvvaligen :-(
Jag hoppas verkligen att hon kommer att trivas på förskolan och inte vara så ledsen då vi ska lämna henne själv där om två veckor.
Men det ska säkert gå bra. Bättre för henne än för mig iallfall :-P

Idag blir det en lugn hemmadag, jag och Alice ska åka och handla medan pappa klipper gräset. Sen skulle det visst regna av och till i eftermiddag, så vi får se vad vi då ska hitta på.

Jag har haft en riktig svullarvecka, och knappt cyklat något alls. Övertid två dagar av fyra möjliga tog all min energi, har varken orkat laga bra mat eller röra på mig. Inte har jag antecknat i VV-appen heller. Så imorgon ska jag försöka ta tag i saken igen. Bli mindre engagerad i jobbet och lägga mer energi på mig själv och min fina lilla familj. Men det är fasen inte lätt att inte bli helt uppslukad av jobbet då man arbetar med människor.

Nä, jag hoppas det blir bättre på nya arbetsplatsen. Min nya chef börjar om efter semestern imorgon, så jag får kanske veta något till veckan.

Nu blire frulle :-)

Uppdrag: sövning 8/7

Jaha, då påbörjar vi roliga timmen. Ikväll kör jag gunga-sängen-samtidigt-som-jag-ignorerar-henne-tekniken. Lär ju ta en timma ändå. Det är faktiskt ganska svalt här inne ändå, jämfört med tidigare kvällar. Så nu kan jag sitta här tills hon stökar sig trött. Fast jag blir som less ändå. Mig gör det inget att hon somnar kring 20-tiden, det är att det tar MINST en timma, ibland två, från att vi lagt henne i sängen tills hon somnar. 
Galet frustrerande.

Nu har jag äntligen ledig helg, jobbat övertid två dagar i rad, stress och jäkt och vätskebrist och kanske lågt blodtryck? Höll på att svimma hos en tant igår.
Tanterna är ledsna att vi slutar, så det känns vemodigt att gå till de flesta. Det suger energi. Energi som jag skulle vilja lägga på min familj istället. Att det ska vara så svårt.

Imorgon drar vi på Nolia. Ska bli skönt att komma iväg en dag och vara hemma och softa på söndag. För på måndag börjar ju faktiskt allvaret. Inskolning på förskolan. Jag jobbar bara måndag och tisdag nästa vecka, ska bli skönt att vara ledig en längre sammanhängande period.

Men sov då!

Sitter utanför Alice's rum och hör henne surra och stöka på. Idag vaknade hon kl. 06:45, sov mellan 12:30-14, och nu har hon stökat på i sängen i snart 40 minuter. Jag insåg att hon nog blir mer störd av att jag sitter där inne, så jag gick ut. Hon grinade till tvärt, sen har hon bara surrat. Kanske dags att börja reglera dagsömnen lite. Hon tar ju fasen en timma att söva på kvällen! Särskilt nu då det är varmt. FÖR varmt.
Tänk om vi snart kan ge henne välling, pussa godnatt och gå ut så hon somnar själv. Vore underbart. Istället för att måsta sitta vid hennes säng och lägga ner henne varje gång hon sätter/ställer sig.

....

Ja, en timma tog det, när jag gick in igen så somnade hon nästan direkt. Lite tidigt än för självsomning, kanske. Hon har ju bara somnat i sin egen säng i mindre än två månader. Skynda långsamt, som det heter.

Ikväll har jag en kyl/frys/skafferitömmarkväll. Trötthet heter orsaken. Morgonen började obra, rök ihop med sambon och åkte till Byske sur som en citron. Väl där gick det bättre, syster med make dök upp, tyvärr blåste det och var faktiskt lite kyligt på stranden. Maten på Lanternan var inte riktigt vad jag förväntat mig heller.
Så ikväll hade jag behövt en storjävla godispåse. Fast jag egentligen borde sova istället för att tröttäta.

Så jag tror faktiskt att jag ska gå och betala ett par räkningar, sen marsch i säng.

Helt galna dagar

Det är som om jag aldrig varit borta från jobbet. Efter två heldagar är jag så trött i skallen att jag knappt hittar hem. Jo, det är sant! Missade två avfarter av två möjliga på väg hem från stan.
Jag ska fan inte jobba med det här. Jag är alldeles för omtänksam och mån om våra pensionärer för att det ska vara hälsosamt. För mig, alltså. Kommunledningen och jag har verkligen inte samma syn på den här verksamheten. Fast idag fick jag nog skylla mig själv lite.

Det var iallafall skönt att äta middag på stan med mina hjärtan och sedan strosa runt lite i butiker. Hittade äntligen ett par korta träningsbyxor som passade perfekt, såg sedan jag kommit hem att den var en herrmodell :-P
Tre par nya trosor fick också följa med hem och två linnen jag fyndade på JC. Alltihopa i storlek medium :-)

Jag orkade inte cykla igår, och idag känns det helt oöverkomligt, men jag cyklar iallafall överallt på jobbet och har hållt mig till pointsen, så jag hoppas på en liten viktnedgång på fredag. Imorgon ska jag cykla till mamma och pappa, bara 1,2 mil, men jag kan ta en liten omväg :-) Jag hoppas att jag kommer att ha orken att cykla på kvällarna även de dagar jag jobbar, men såhär i början är det tungt.

Nu ska jag ha lite kvalitetstid med Alle, imorgon är jag ledig, det blir en lugn dag med mys hos mamma på dagen och middag hos Louise och Rickard framåt aftonsidan :-) Det ska bli så trevligt!

Grrrr...

Inte en bra dag. Alice somnade inte om efter hemkomsten från Mariann och Elsa förrän närmare 00:30. Jag vaknade vid 05:30 och skulle gå på toa, då föll hon ur vår säng. Samma sak vid 06. Provade lägga henne i sin säng. Icket. Varmt som fan var det också. Jag lyckades slumra av och till mellan 07-08 medan lillan såg tv och en stund då hon sov förmiddag. Men det känns att man är slut.

Cyklade till och från stugan idag, varmt och äckligt, fy fan för detta väder! Orkar inte ens med mig själv. Än mindre vara ensam med lillgangstern. Att Alle kommer hem lika trött, hjälper föga.

Nu ska jag slumra i soffan.  Pis

Storsjöbadet/stadsrunda!

Jag och Linda började morgonen med en promenad, vi gick till kyrkan och tillbaka, så skönt att kickstarta dagen!

Storsjöbadet var riktigt bra, särskilt inomhus. Många bassänger för alla åldrar och Alice fick åka vattenrutschkana med både mamma och pappa. Hon tyckte dock att det roligaste var att springa runt, runt; inne var det lagom varmt i vattnet, men det var svårare att hålla reda på henne där. På utebadet tyckte hon vattnet var för kallt, klev upp direkt och sprang runt och plockade kottar, sten,gamla kakor och terroriserade de andra badgästerna.

Tyvärr innehöll innebadet väldigt mycket klor, och för en klorallergiker blir mötet med solen sedan sällan en höjdare. Den klådan var inte att leka med. I kombination med att måsta konstant jaga en galen ettåring blev det för mycket. Jag ville bara hem. Så vid 14-tiden tog jag halvgrinandes en välbehövlig dusch med tillhörande scrub och ordentlig insmörjning med både kortison och mjukgörande, sen drog vi till stan.

Östersund är en himla trevlig stad. Personalen på alla butiker var jättegulliga och hade förstås all tid i världen då resten av befolkningen var på beachen denna varma dag.
Vi åt glass på en galleria (inomhus!) och köpte varsin bok på Akademibokhandeln. Alice fick "Imse Vimse Spindel" som bok och gosedjur. Hennes absoluta favoritsång :-)

Sista kvällen på campingen avslutades med att grabbarna hämtade pizza åt allihop, vi städade stugorna så smått och sammanstrålade för ett par glas viö och öl innan det blev dags för lite välbehövlig sömn. Båee för vuxna och barn :-)

Djurparken!

Alice somnade som en klubbad igårkväll, men natten var lite stökig och hon vaknade tidigt. Så vid halv tio hade vi världens tröttaste lilla tjej. Vi åkte till zoot vid 10, och lillan sov en bra stund.
Det var många fina djur, och det enda djur som inte ville visa sig var fjällräven, men vi fick se en otroligt vacker vit polarvarg, en halvilsk tiger och en pratande alpacka ;-)

Inne i tropikhuset var det äckligt varmt, fuktigt och luktade vidrigt. Och ormar och ödlor och spindlar har jag ju sett förr. Alice hade mest gatlopp i korridorerna :-P
Överpriser på mat får man ju räkna med på ett sånt där ställe, 25 spänn för en kokt korv med bröd är ju inhumant men betalar gör man ju ;-)

I afton blir det grillat och potatissallad här ute vid stugorna, imorgon ska vi på Storsjöbadet, det ska bli underbart! Vädret idag har varit soligt och varmt, och det ska visst hålla i sig imorgon också :-)

Nu ska vi bara slappa en stund innan middagen, benen är aom spaghetti :-)

Framme!

Nu har vi installerat oss i "Deluxe-stugan" på Frösö Camping. Här finns typ...ingenting. Ja, stugan är fin och alla bekvämligheter finns, men utsikten över Storsjön är väl halvtaskig och det finns bara en nedgången, gammal grillplats. Tv:n funkar halvdåligt och ingen lekplats för barnen finns eller nåt. Mycket tråkigt. Å andra sidan ska vi knappast var här på dagarna.

Vi åt en jättegod middag på Restaurang Victoria mitt inne i centrum, mycket serviceinriktad och trevlig personal, inga problem att vi kom med tre barnvagnar, det fanns gott om plats och de gjorde allt för att vi skulle trivas. Mycket trevlig uteservering på taket. Fem stjärnor av fem möjliga!

Nu sover lillan efter en lång dag och många tappra timmar i bil, så vi tar ett glas vin och en öl och traskar snart över till stuggrannarna :-) Jag har faktiskt mes mig träningskläderna, tänkte kanske hinna med en morgonrunda imorgon, alternativt ett kvällspass eller så, ambitionen är hög, men vi får väl se. Trevligare med vin och surr ;-)

Hemmaträning

Är verkligen inget för mig. Jag behöver någon/något som talar om för mig handgripligen vad jag ska göra. När jag cyklar talar ju vägen om för mig vad som gäller. I uppförsbacke är det bara att trampa som en sårad, i nedförsbacke får man vila en skvätt. Vare sig man vill eller ej. Vill man ta sig så trampar man. Simple as that.

Provade ta fram pilatesbollen i kväll, då regnet vräkte ner och Alle ska gå till grannen typ nu så jag skulle inte hinna cykla rundan jag tänkt efter det slutat regna.
Några situps och lite halvhjärtade balansövningar blev det, men det är såå himla tråkigt!

Vill verkligen forma kroppen också, inte bara gå ner i vikt, men jag behöver en PT. Eller åtminstone ett gym. Det får bli sen, helt enkelt. Så länge Alice är liten vill jag ju vara hemma så mycket som möjligt. Inte slava timtals i ett gym. Sen har man ju ett jobb att sköta också.

På tal om jobb.

Tyvärr fick jag inte omplaceras i Ursviken eller Hamn. Det blev Moröns hemtjänst. Men jag får jobba med Mariann iallafall, det känns underbart skönt! Fast det känns konstigt att jag om mindre än två månader kommer att jobba på en ny arbetsplats. Huvva. Det blir i vilket fall som helst inte mer än 80%. So not worth it. Speciellt om jag skulle otrivas. Fast det hoppas jag att jag inte gör. Ska verkligen försöka få in med en sund och positiv inställning, men just nu vill jag bara gråta. Jag kommer att sakna alla så vansinnigt, jag hatar att lämna en trygghet.

Nä, nu tar jag ett glas vin, poppar lite porre och hoppas på att somna i soffan ;-)

Fina stugan ♥

Det är kanske först nu, då man har barn, som man uppskattar vissa saker.
Vi har en mycket fin stuga i Södra Sillskatan, eller ja, det är farmors stuga, men vi använder den allihop :-) Det finns mulltoa, rinnande vatten (även varmt!), spis och kylskåp men varken tv, micro eller diskmaskin. Precis som det ska vara i en stuga. Dessutom havutsikt och ca 1 minuts gångavstånd ner till vattnet.

Det har tagit ett tag för mig att tycka att det är inte så omständigt att åka dit. Jag har nog inte sett enkelheten i att vi cyklar dit på mindre än en kvart, och endast behöver ha med oss lillans nödvändigheter och typ lite mat. Och knappt ens det.

Jag hoppas att vi får många härliga somrar i stugan, med alla våra barn :-)

Har bestämt mig...

...för att inte pressa mig själv att gå ner de sista 3,5 kilona nu under semestern. Kanske hellre försöka hålla vikten. Trots allt vill jag njuta lite, och jag känner att mina points just nu inte riktigt räcker till för det. Jag siktar fortfarande på att cykla 5 mil i veckan, för det mår jag så himla bra av, men jag har bestämt mig för att tillåta mig själv att ta en glass nu och då, några chokladbitar, nått glas vin och lördagsgodis och chips. Utan att slaviskt räkna varje point. Det är fasen bara sommar en gång per år, och jag vet med mig att det är lättare att sköta kosten ordentligt när jag jobbar.
So be it. Utan dåligt samvete.

Underbar dag!

Finaste mamma kom förbi i förmiddags, busade med lillan och fikade med oss :-) Vi gick en sväng till lekparken då Alice ätit lunch, hon somnade i sulkyn på väg hem, sötproppen ♥ Dryga två timmar sov hon i den, det bådar ju gott inför trippen till Östersund, då vi tänkte slippa ha med storvagnen...

Jag rensade lite i rabatten med björkspirea och malva, tog bort en buske som var ganska död, en till buske ska bort, men den ska nog få bo på något annat ställe i trädgården. Jag vill ha något lite högre där, mamma föreslog vippslide. Ska kolla upp den saken.
Jag har vattnat som en dåre ikväll, kan det inte bara få ösregna typ var tredje natt och vara 20 grader och sol varje dag? Tömde nästan vattentunnan plus att vattenspridaren gått varm.

Alle gick till Marklunds för att se fotboll, så jag gör tidig kväll. Imorgon hojar vi till Tuvagården efter lunch, längtar efter en kulglass!

Godnatt!

Rycker i äggstockarna ♥

Ligger i soffan och slötittar på filmen "9 månader" och längtar något vansinnigt tills jag får föda barn igen. Det var det mest fantastiska jag har upplevt i hela mitt liv, och den gränslösa kärlek jag kände från första stund till Alice är helt ofattbar. Tänk att man får vara med om ett sådant mirakel! Och vilken välsignelse det skulle vara att få uppleva det igen. Nå, det återstår att se när det blir dags, inte riktigt än iallafall ;-)

Ikväll är Alle hos Jimmy och dricker öl, vilket innebär att jag har både Alice, soffan och tv:n för mig själv ;-) Såhär i efterhand skulle jag ha tagit med mig lillan och lagt oss båda i storsängen när hon vaknade till för en timma sedan. Men jag var mitt uppe i att göra veckomatsedel, så hon får sova i sin säng inatt.

Tror jag ska börja röra mig mot sängen också, 1,4 mil på cykel halvbakis tog fasen knäcken på mig idag.

Tjuvtitt ;-)

Inte riktigt färdigt än, men här.är en tjuvkik ;-)

Snart färdigt!

Alle har spikat panel runt hela pallsoffan, jag hittade madrasser för ett par hundralappar på Facebook och fina lakan fanns på Jysk för 25 kr styck :-) Nu behövs några kuddar, får se om det blir en IKEA-tripp framöver, eller om tålamodet tryter och jag handlar på Jysk istället :-P

I veckan ska vägghyllorna och tavellisten upp, nu är förkylningen på väg bort, så arbetet med uterummet kan fortgå. Vill bara tokshoppa inredning, men jag vill se exakt hur det kommer att se ut med hyllor och allt först. Eventuellt är jag ute efter en väggvitrin att ha fina färgglada kaffekoppar i, men det kan vänta :-)

Nu ska vi försöka ha myskväll, jag och Alle, efter några stökiga kvällar med förkyld liten tös. Imorgon intar jag Stadsfesten med finaste Mariann :-)

Det verkar inte bättre...

...än att vi också hamnat i lastpallssoffeträsket. Men det är ju en så fantastiskt bra idé, all återvinning är bra återvinning och vi behöver en softish hörna i uterummet :-)
Så idag har Alle hämtat 6 pallar och 2 halvpallar (som ska bli ett litet bord), det ska spikas panel och målas, vi behöver få tag i 2 madrasser, ett gäng kuddar och köpa lite virke att göra ryggstöd av. Madrasserna tänkte vi klä med dra-pålakan, enkelt att ta bort och tvätta. Men det kan ju som alltid dyka upp nya idéer, problem och lösningar efter vägen.

Det ska visst vara skitväder en hel vecka nu, så det passar bra med soffbygge. Bokhyllan anlände ikväll, tillsammans med ett par vägghyllor som ska upp i uterummet, så vi har lite innejobb att fördriva tiden med :-) Konsolerna till vägghyllorna tänkte jag måla turkosa, vi har kvar massor med färg efter att vi målade tvättstugan. Kanske kan någon annan detalj få samma färgbehandling också?! Det återstår att se.

Det kommer bli så himla bra när det är färdigt!

Beställt!

Sulkyn kommer kanske väl till pass när vi åker till Östersund och ska gå på zoo, kan även bli helt oanvänd, då lillan sover efter lunch och vi säkert gör heldagar och lika fullt måste ha med oss storvagnen. Men det återstår att se. Man har ju ingen susning om hur mycket prylar man egentligen behöver med sig under en helgtripp med en ettåring.

Köpte ju en cykelsits på Facebook, det visade sig tyvärr att den dels inte passade pakethållaren på min cykel, och dels var den lite sprucken, upptäckte vi sen. Så vi beställde en ny. Bäst i test var den visst, och en av de billigaste :-)

Så nöjd! Hoppas grejerna kommer snart!

Vilodag.

Idag har vi varit hos min föräldrar, vi behövde hänga någonstans medan bilen var på verkstaden, och Alice älskar ju att vara hos mormor, så det blev perfekt! Tog med och gjorde kyckling och grönsaker i ugn till lunch, mamma lagar alltid mat åt alla andra, men idag fick vi skämma bort henne lite :-) Alice var morfars tjej idag, så roligt att hon äntligen insett att han inte är farlig :-P Vi hade en riktigt mysig dag!

Lite ändrade planer angående stubben; hosta och sockblomma trivs ju inte riktigt i soliga lägen, så vi får tänka om. Mamma har en superfin rosa grusnejlika, den klarar ett torrt och soligt läge. Det är en långsamväxande marktäckare, tror den blir bra runtomkring stubben. Återstår vad som ska stå på stubben. Tål att funderas på lite till.
Nu är det semester, och det märks. Minst 10 points för mycket idag. Jag måste försöka hitta motivationen att fortsätta äta bra, annars kommer motionen att rinna ut i sanden också. Idag har jag gett mig själv en vilodag. Fast jag egentligen hade velat ut och cykla eller jogga. Men det går hand i hand. Eftersom jag slarvat med maten idag, tänker jag liksom att det inte löns att träna heller. Helkorkat, för det är ju precis tvärtom.
Hoppas att jag kan stävja sötsuget hädanefter och hålla mig till mina 28 points per dag. Vill verkligen väga under 80 på fredag...

Sådärja.

Äntligen semester, nu kanske ordningen kan återställas och bloggen återgå till att bli uppdaterad med bättre kontinuitet. Lite mer utrymme för trädgårdstankar utlovas också.

I år har vi full huggning med uterummet som målats och ska fräschas upp med en soffa, lite nya textilier och färgglad inredning. Samt att vi har en fasad i stort behov av ny färg. Så några nya rabatter blir det inte, utan de befintliga ska kantskäras och eventuellt avgränsas från (o)gräsmattan med marksten. Sedan ska jag ta itu med den så kallade köksträdgården, som just nu mer liknar ett virrvarr av pallkragar.

Det blir en liiten, liten plantering runt stubben, men det blir bara några marktäckare och en stor zinkbalja med Hosta i så det räknas inte som rabatt ;-) Är lite inne på sockblomma, den är så vacker i bladen! Det blir nog en cykeltur till Kickan här i Ursviken någon dag.

Nu blommar både rosenpion, syren, allium, tolvgudablomma och spirea, det är underbart när blomningarna avlöser varandra. Snart är det dags för löjtnantshjärta, näva, malva och klematis :-)

Bästa tiden på året är här!

Uppdatering:

På viktfronten: -7 kilo sedan början av april. Sakta men säkert; jag tror på en långsam viktnedgång för ett hållbart resultat.
Jaha då cyklar som en dåre på jobbet, och tänker göra en vanesak av att cykla Ursviken runt, alt. jogga en sväng minst 4 gånger i veckan under semestern. Maten går bra att sköta, sockret är svårare att stå emot. Jag behöver nog lite nystart där, se över varför jag blir så sugen. Hungrig? Uttråkad? Trött? Hursom, jag måste lägga upp en strategi.

På jobbfronten går det trögt, inte ett ljud från FK. Sätter min tilltro till att få jobb här i närheten. Jag
Nä, fy vad trött jag blev!

Natti natti :-)

Vansinne.

Kom till jobbet grinandes idag. Magkatarr troligast orsakad av stress och vaken sedan 03. Kunde inte sjukskriva mig då det inte fanns personal att tillgå. Vi har ett vak vi inte kan genomföra av samma orsak. Det här är fullständigt vansinne. Jag vill bort från vården snarast möjligt, för min egen skull. Det blir bara värre och värre.

Jag skulle vilja spola tillbaka tiden och välja att jobba 80%. Eller ännu längre tillbaka och utbilda mig till hudterapeut eller ingenjör. Det är inte för sent än, jag vet, men det är inte aktuellt just nu.

I övrigt har jag mens och precis upptäckt att jag missfärgat tvätten med bland annat Alles favorittröja och lillans nya kalasklänning. Sätter min tilltro till klorin och ättika.

Det går bra nu. Godnatt.

Sjukt härlig helg!

När de lediga dagarna är få, uppskattar man att fylla dem med trevligheter.
I fredags var jag så slut när jag kom hem, att jag inte kände för att göra någonting. Jag bara grinade.
Men det blev ju en toppenhelg på alla sätt! Unnade mig gott, hembakt fika hos Mikaelssons och ett par öl hos Marklunds på kvällen, vilken kanonfest, förresten, med härliga människor och fullt ös på dansgolvet :-) Söndagen bjöd på en lugn förmiddag, följt av morsdagsfirande hos mor och Benchwarmers på kvällen :-)

Idag har jag påbörjat helvetesveckan, långdag varje dag, endast ledig fredag, sen jobb lördag-tisdag. Fy. Fan.
Men jag älskar att komma hem till mina finaste ♥

Nu ska jag försöka slita mig och lägga isäng hon som somnat i min famn och bege mig ut för att måla i uterummet :-)

So little time...

Att börja jobba heltid direkt efter mammaledigheten är kanske den sämsta idé jag någonsin haft och genomfört. Ser alla härliga bilder på Instagram av folk som njuter av vädret med långa promenader/cykelturer, luncher på stan, mysmiddagar på restaurang med barn och allt och jag känner att jag varken har tid eller ork för något annat än att vara hemma med familjen.

Kvällarna spenderas i soffan framför tv:n (eller i uterummet där det målas friskt) och jag försöker ha lust och ork och inspiration att gå ut i trädgården och klippa bort fjolårets blomställningar och vattna äppelträden eller måla lite småmöbler. Men det känns just nu övermäktigt.

Det ska bli så skönt med semester, och nästa ställe jag placeras på ska inte få ha mig 100%. Om jag inte får jobbet jag sökte i förrgår. Det är ett dagtidsjobb. Så skönt det vore. Måndag-fredag, kvällarna lediga. Fantastiskt.

Nu ska jag ta hand om min febriga lilltjej ♥

Peppar, peppar...

Egentligen ska jag inte ens yttra det högt, än mindre sätta det på pränt. Men Alice har faktiskt sovit fyra hela nätter på raken. FYRA! Det känns helt fantastiskt att få sova igen, det går inte att beskriva.
Nu hoppas vi att det håller i sig. Eller åtminstone att hon gör några sådana här nätter i sträck då och då, så man får återhämta sig. Här har vi inte höga krav, inte :-P

Idag har det varit stora frossardagen, kalorierna har flödat på Bolidengatan, så mycket gott våra fina vänner bjuder på ♥ Jag känner att det inte blev så bra start på den här veckan, matmässigt, men jag tar nya tag imorgon. Hoppas på något hektos viktnedgång på fredag iallafall, då nästa vecka är mensvecka, vilket innebär att jag samlar vätska och därmed ofta får upp. Plus choklad- och saltbegäret, då.
Jag behöver hitta tillbaka till motivationen igen. Jag ska skriva en lista och memorera den.

Minus 6,8 kg till. Jag SKA klara det!

Invägning imorgon

Jag har inte en jättebra magkänsla. Tror inte det försvunnit mer än max 3-4 hekto. Jag har slarvat en del i veckan. Eller snarare vräkt i mig mängder av 0-ProPointslivsmedel. Typ bär och frukt. Blir lätt att man glömmer att det också innehåller kalorier. Sen har det nog blivit lite för stora portioner.
Men jag hoppas på -0,7. Då har jag nått en vikt jag inte haft sedan sommaren 2011. Det vore ju fantastiskt, och en sporre att fortsätta, att inte ge upp.

Jag mår ju bra av den här maten, att ha kontroll över vad jag stoppar i mig. Jag får unna mig gott på helgerna, men med måtta, precis som det ska vara. Visst finns suget att trycka en hel chipspåse eller åka på Hemmakväll och köpa obscena mängder godis. Men jag vet ju hur jag mår sen. Både psykiskt och fysiskt.

Ikväll unnar jag mig faktiskt lite jordgubbar, hallonsorbet och en bit mörk choklad ;-)

Dagarna rullar på

Och jag ser fram emot varje ledig dag, varje kortdag. Aldrig har jag då haft sån ångest inför mitt arbete. Jag måste försöka tänka positivt, annars kommer jag aldrig orka jobba de 5 veckorna som är kvar till semestern. Jag försöker ta vara på varje minut hemma med min familj. Det ger mig energi att stå ut de längsta dagarna.

Usch, så nedstämd jag låter. Så illa är det nog inte. Men det är klart, det vore lättare om jag visste var jag ska jobba i höst. Och om det var varmt och solen sken varje dag :-)

Vi hoppas kunna börja måla uterummet snart. Jag är lite i valet och kvalet hur det ska inredas sen. Har ju haft lite gammaldags stil därute, men nu känner jag att det mest praktiska nu då man har barn, är att hellre ha det färgglatt och lättsamt. Jag har en liten tanke om hur jag vill ha det, men behöver brainstorma, mäta och fundera lite till.

Sen ska vi ju gräva en damm i sommar, är det tänkt. Dammduk och pump har vi, men det återstår grus, sten, torvblock, jord och växter. Ja, vi får se vad vi hinner, orkar och har råd med. Vi har ju en resa att se fram emot också :-)

Nu tittar solen fram, Alice sover så gott i vagnen ute på altanen. Funderar om jag ska lägga mig i en baden-baden och lapa lite sol. När hon vaknar ska det intagas glass utomhus till mellis :-)

Usch.

Vissa dagar önskar man bara att de flög förbi obemärkta. Idag var en sån dag. Efter klockan 11:30, iallafall. Räknade timmarna tills arbetsdagen skulle ta slut. Sitter nu här i soffan hemma och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill inte vara borta från Alice såhär mycket. Fy fan för heltid.

Jag vet inte om jag vill jobba inom det här längre. Eller jobba alls. Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna lämna henne på förskolan. Jag har sån ångest ibland, över att vara ifrån henne så mycket. I höst blir det inte en minut mer än 80% i vilket fall som helst.

Imorgon är det invägning. Det känns som om jag är på rätt väg nu. Jag köpte en ny jacka igår, i strl medium :-) Och har jag lyckats gå ner 1 kilo till imorgon från förra veckan, får jag unna mig något fint. I så fall blir nästa delmål -2,5 kilo till. Och då ska jag hitta på något riktigt fint att ge mig själv! Men jag räknar med att det är minst 3 veckor bort.

Nä, nu ska jag sova. Natti natti!

En vanlig dag

Jag tycker väldigt mycket om mitt jobb. Men just nu väldigt lite om att jobba. Fast känslan kommer inte förrän jag kommit hem och får gokramar, leenden och pussar av mina finaste. Då först inser jag hur mycket jag saknat dem under dagen.

Tåskrället ömmar än, men imorgon ska jag prova ta på mig mina springskor.

Nu ska jag nanna, hoppas Alice sover hela natten, så mamman orkar jobba imorgon ;-)

Underbar och älskad ♥

Det är inte utan att jag är beredd att erkänna att jag faktiskt uppskattar tiden med henne mer nu. Hur mycket jag än älskar henne, fanns det dagar under min mammaledighet då jag önskade att jag fick byta plats med Alexander, om så bara för en dag.

Jag inser ju nu att jag varit vansinnigt dålig på att be om egentid. Och jag har väl inte känt behovet heller. Precis som det var med sömnen. Aldrig trodde jag väl att jag skulle sätta mig själv åsido så mycket.

Å andra sidan är det först nu jag känner att jag kan slappna av. Svår balansgång, det där. Men nu känns det som om jag har hittat den. Och nu när jag äntligen får några tuaenlappar till in på kontot varje månad, kanske jag kan bli bättre på att unna mig små guldkorn i vardagen.

Men den största belöningen, det viktigaste guldkornet i min vardag, är Alice's leende, hennes armar som klamrar sig runt min hals, och att hon pekar och säger "mamma" när jag kommer hem.

Det är värt allt ♥

Jobb, jobb, jobb.

Stress, övertid och ovetskap. Fy vad det är tungt att jobba just nu. Jag har nog en sundare syn på jobbet nu, jag bryr mig inte lika mycket, och tar inte på mig sånt jag inte behöver. Men det går inte att komma ifrån att man ständigt har en pressad arbetssituation. Och att inte veta var man är om fem månader är jobbigt. För hela arbetslaget.

Det är tur att jag får komma hem till världens bästa dotter och världens bästa sambo ♥

Förkylt igen.

I natt var Alice så tät och snorig, stackarn. Hon sov hos oss större delen av natten, så vi sov inte jättebra heller. Jag hade glömt hur ont det gör i mammahjärtat när hon är sjuk. Feber har hon också. Nu ligger hon i sin säng sedan före klockan 19, hostar ibland men sover ändå ganska bra. Nu får hon ju ta riktig nässpray som är avsvällande, vilken skillnad!

Jag är hur trött som helst, sov mellan 10:10-11:10 idag, men nu håller jag på att krypa ur skinnet av trötthet. Hoppas Alle kommer hem från grannarna snart, för jag är i ärlighetens namn lite mörkrädd...

Äntligen helg!

Efter fyra dagars jobb och sammanlagt nästan två timmars övertid är det skönt att få vara lite ledig.
Igår grät jag floder när jag kom hem, då hade jag inte träffat Alice på över ett dygn. Fy fan, rent ut sagt. Jag trodde inte det skulle bli SÅ jobbigt.

Det känns nästan som om jag aldrig varit ifrån jobbet. En del vårdtagare och personal har bytts ut, men det är samma stress och samma ångest då matlådor inte räcker till och matvaror inte beställts. Jag försöker verkligen säga nej och inte bara vara glad och snäll och hjälpsam tills jag stupar. Men det är så svårt! Gentemot kollegorna går det hyfsat bra, men pensionärerna.
Jag antar att det bara är att försöka ännu mer.

Imorgon drar jag och Mariann till Piteå och shoppar lite :-) Så nu bör jag nog krypa isäng :-)

Så var dagen kommen...

Och jag vill typ grina floder. Fast jag tycker att mitt jobb är trevligt och det ibland är skönt att komma hemifrån, så känns det just nu som om jag bara vill ringa och sjukskriva mig.

Bara EN dag till.

Men. Jag får ju en mjukstart iallafall. Fyradagarsledig till helgen. Det känns dock som en ganska klen tröst i bedrövelsen. Om inte dagarna i hemtjänsten vore så vanvettigt långa. 9,5 timmar exklusive färdtid börjar jag med imorgon. Huvva. Så länge har jag bara varit ifrån Alice typ 3 gånger. Hoppas hon vaknar till och vill kramas på kvällarna ;-) Och hoppas att jag kan anamma mitt nya tänk på jobbet.

Jag ska vekligen försöka vara mitt nya jag. Som inte tar på mig alla oväntade händelser själv. Som kan säga "nej, jag hinner inte, jag slutar för dagen/har rast/har en vårdtagare". Som inte automatiskt tror att alla problem är mina att lösa. Som lyssnar på mina signaler och säger ifrån innan det går överstyr.

Och jag börjar med att gå och lägga mig i tid. Så jag får sova ordentligt och vakna utvilad.

God natt!