Äntligen...

Pensé

Jag misströstade i lördags. Så gjorde även mina frittilarior. Så de lade sig ner, om så för en kort stund, och jag tänkte i mitt stilla sinne att " jag undrar om något kommer att överleva dessa eviga bakslag". Men naturen är ju så fantastisk, växterna har en motståndskraft utan dess like, och framför allt måste jag beundra de växter som lever här, i zon 5 och uppåt. Visst, avsaknaden av Magnolia och Blåregn gör iblandt ont i hjärtat, men överlevnadsinstinkten hos våra nordliga växter är makalös.


Idag har jag iallafall i all hast inhandlat och planterat penséer. Hur underbar är inte känslan av att stå och balansera på en trästock med de skitigaste trädgårdshandskarna och en skottkärra full med jord och nyinförskaffade plantor och bara få dra in doften av plastkruka, mull och blomma medan aftonsolen fortfarande värmer en aning? Jag älskar det. 

Tulpaner och Allium på uppgång

Jag älskar också att jag ser knopparna av tulpanerna, att de vågar sticka fram huvudet ur det gröna bladverket. Mina Allium är också på väg upp, en fröjd för ögat nu, vänta bara till de blommar. Här blir det violett, blått och vitt i en salig blandning!

Tulpan "Blue Diamond"

Trollius

Det kliar i fingrarna, jag har börjat fylla lite jord i pallkragarna, men jag tror inte jag förstår hur mycket jord det kommer att krävas, och hur lång tid det egentligen är kvar till jag kan börja plantera i dem. Jorden ska ju gärna vara ca 10-12 grader innan det är aktuellt att börja sätta ut något, och det lär nog dröja en månad till.

Jag har ju satt fröer av Tobaksblomma och Orientvallmo, som börjar ta sig, och av mammas väninna Gun fick jag några små sticklingar av Känguruäpple och Nemesia, som jag inte har en aning om hur de ser ut i "vuxet" tillstånd, det ska bli så spännande!

Nu är jag igång!!!