så visade proverna att allt var som det skulle. Inget fel på vare sig ämnesomsättning eller järnhalter. Det bekräftade egentligen bara mina misstankar; att jag helt enkelt har en tuff period i livet just nu. Jobbigt med denna kvällsångest, jag har ju mått bra nu i två dagar. Så vad att skylla på annat än mörkret? Kanske omställningen med att byta jobb. Att börja jobba efter en lång ledighet. Att Alice varit så ledsen när jag lämnat henne på dagis. Slentrian.
Och kanske framför allt. Att jag sätter mig själv i sista hand. Alltsomoftast. Trädgården har fått stå tillbaka och jag har varit riktigt jävla dålig, rent ut sagt, på att höra av mig till mina vänner. Jag har inte varit "bara Nena" på väldigt länge.
Men nu vankas det trevligheter två helger i rad, och jag ser faktiskt fram emot dem!
Nu har Ataraxen gjort sin verkan, världens bästa piller! Akut ångestdämpande och lätt lugnande, hoppas jag nu sover gott i natt.
Jag är så tacksam för att jag har en snäll och lugn man, min trygghet, min klippa och min stora kärlek. För vår underbara dotter som får oss att le hundra gånger om dagen. För mina vänner som jag kan prata om allt och inget med. För min stora familj. För att jag har ett jobb. För vårt fina hus. För alla möjligheter.
Jag har det rent förjävla bra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar