Hemmaträning

Är verkligen inget för mig. Jag behöver någon/något som talar om för mig handgripligen vad jag ska göra. När jag cyklar talar ju vägen om för mig vad som gäller. I uppförsbacke är det bara att trampa som en sårad, i nedförsbacke får man vila en skvätt. Vare sig man vill eller ej. Vill man ta sig så trampar man. Simple as that.

Provade ta fram pilatesbollen i kväll, då regnet vräkte ner och Alle ska gå till grannen typ nu så jag skulle inte hinna cykla rundan jag tänkt efter det slutat regna.
Några situps och lite halvhjärtade balansövningar blev det, men det är såå himla tråkigt!

Vill verkligen forma kroppen också, inte bara gå ner i vikt, men jag behöver en PT. Eller åtminstone ett gym. Det får bli sen, helt enkelt. Så länge Alice är liten vill jag ju vara hemma så mycket som möjligt. Inte slava timtals i ett gym. Sen har man ju ett jobb att sköta också.

På tal om jobb.

Tyvärr fick jag inte omplaceras i Ursviken eller Hamn. Det blev Moröns hemtjänst. Men jag får jobba med Mariann iallafall, det känns underbart skönt! Fast det känns konstigt att jag om mindre än två månader kommer att jobba på en ny arbetsplats. Huvva. Det blir i vilket fall som helst inte mer än 80%. So not worth it. Speciellt om jag skulle otrivas. Fast det hoppas jag att jag inte gör. Ska verkligen försöka få in med en sund och positiv inställning, men just nu vill jag bara gråta. Jag kommer att sakna alla så vansinnigt, jag hatar att lämna en trygghet.

Nä, nu tar jag ett glas vin, poppar lite porre och hoppas på att somna i soffan ;-)