Den 23:e december fick min mosters sambo en hjärnblödning. 1995 förlorade hon sin man i en hjärtinfarkt. Då var mina kusiner 11 år gamla. Vissa får genomlida allt helvete, rent ut sagt. Har agerat chaufför och försökt vara någon form av stöd idag åt min moster och mina kusiner. Fast jag höll på att svimma idag på IVA när jag såg honom. Han var så olik sig. Man fattar det inte. Någon som varit så levande. De får besked imorgon. Om hur mycket skada hjärnan har tagit. Fy fan. Jag ville bara fly, det är så jobbigt att inse att det kan drabba vem som helst.
Idag är jag mer tacksam än någonsin för alla jag har runt ikring mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar