Tankar om omsorg.

Har just påstått i en kommentar till en arbetskamrats inlägg på FB att jag inte har dåligt samvete då jag är hemma med Alice då hon är sjuk. Det var ren och skär lögn. Självklart går Alice före allt annat, men visst dröjde det innan jag bestämde mig för att vara hemma med henne även imorgon. Jag vet att situationen är ohållbar på min arbetsplats just nu. Många är sjuka/VAB-ar och inga vikarier finns att tillgå. Det pågår en flykt från vården och jag klandrar ingen.

Jag har ett otroligt värdefullt, viktigt och roligt arbete. Jag önskar bara att vi fick förutsättningarna för att orka finnas där till 100% för de gamla då vi är på jobbet. Och till 100% för våra familjer när vi är lediga. Jag tillhör de lyckligt lottade som har möjlighet att vara hemma då jag eller barnen är sjuka. Och att ibland kunna ställa upp då det krisar på jobbet. Att själv välja min procentuella tjänstgöringsgrad utifrån min livssituation. Jag tänker på de som inte har det. Som är ensamstående, som har respektive som arbetar OB-tid, som rent ekonomiskt eller ur hälsoaspekt inte kan. Mitt dåliga samvete ligger i lä.

Vad är det som gör vårt yrke så oattraktivt? Arbetstiderna? Arbetsuppgifterna? Arbetstyngden? Lönen? Jag gissar att det är en kombination. Personligen trivs jag bra med att Alice inte behöver vara på förskolan varje dag, och att få sovmorgon ibland mitt i veckan. Jag älskar mina arbetsuppgifter, att få finnas till för andra människor i deras vardag. Just nu har vi inte så stor arbetstyngd i just vår grupp, men det är ju ett arbete i ständig förändring. Och när det är tungt finns vi arbetskamrater där för varandra. Och lönen. Jag tjänar efter 10 år i yrket det jag behöver och lite till.

Jag önskar att viljan (för det handlar inte om pengar, vi är en av Sveriges rikaste kommuner) fanns hos politikerna att satsa helhjärtat på att göra vårt yrke attraktivt. Få ungdomar att vilja arbeta inom vården. Alla ska vi tas omhand en dag. Och när jag blir gammal vill jag gärna bli omhändertagen av någon som jag vet har valt sitt yrke av den enkla anledningen att det är bland de finaste yrken man kan välja.