Under min sockerfria månad har jag ätit följande: En semla, ett antal matskedar drottningsylt, en 100-grams chokladkaka, ett halvt pepparkakshus, två kokosbollar, tre kardemummaskorpor och ungefär ett halvkilo lösviktsgodis.
Det som gör mig mest besviken är inte att jag inte klarade en månad utan socker. Det som känns absolut värst, är att jag tänkt att det här är LITE fusk. Jag vill inte ens föreställa mig hur mycket socker jag vräker i mig under en månad i vanliga fall. Det här känns ganska skrämmande. Jag vill skylla på förkylningen. Men jag vet ju innerst inne att det knappast hade funkat ändå.
Jag skulle nog behöva skriva kostdagbok ett tag. Bara för att se hur mycket som slinker ner under en månad. Jag borde kunna göra smartare val. Kunna tacka nej, avstå, tänka om, tänka rätt.
Jag behöver lägga upp en strategi, ha en plan B, plan C och en plan D. Få in rätt tankemönster och se fördelarna med att välja bort socker. För det är ett gift. Det är min drog. Det är orsaken till mitt ibland svajiga humör och min övervikt. Jag vill kunna njuta av något gott ibland. Men inte ett halvkilo. Inte våldäta för att suget funnits där i flera timmar. Inte automatiskt sammankoppla helg med godis. Eller tycka synd om mig själv/belöna mig själv med en massa socker.
Detta tål att tänkas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar