Hejdå Höken, Hej Norrböle

Jag är inte alls nervös. Inte det minsta. Iallafall inte för att börja på det nya jobbet. Jag är väldigt bekväm med att säga hej. Inte alls lika bekväm med hejdå.

Jag kommer att gråta (det är jag också bra på). Särskilt när jag ska säga hejdå till min finaste farbror. Arbetskamraterna är en sak, de vet man att de finns kvar. Men farbror. Han är ju trots allt till åren kommen och ja jag vet jag vet jag vet att jag inte ska involvera mig personligen i mina vårdtagare och bla bla bla. Men hur lätt är det?

Det ska iallafall bli enormt spännande och roligt att få jobba i hemtjänsten. Det var ju min stora skräck för ett antal år sedan, var livrädd för ensamjobb, men sedan året på Mobila har jag mer och mer blivit vän med tanken och dessutom insett att jag hade fel. Och nu är jag snart där.

Tack kära Höken, det har varit roligt och lärorikt och jag kommer att sakna alla fina människor fast inte tvättstugan.

Norrböle nästa...