Projektstartaren

Jag älskar att dra igång nya projekt. Inte lika upphetsad när jag så småningom inser att det var ett hyfsat krävande projekt som tog mer tid och ork än jag har lust med. På dialogutbildningen kom jag ganska snabbt på att jag är en typisk "pådrivare". Drar igång saker med full entusiasm så jag nästan går i väggen av upphetsning innan jag startat projektet, men ser gärna till att någon annan avslutar det. Schysst va'?

Projekt "måla köksbord och stolar" är något jag haft i tankarna i cirka 2 år, och därför kändes det extra kul när jag fick några lediga dagar över och tummen ur arslet. Men som alltid, känns det inte lika kul nu när jag är inne på att slipa den 3.e stolen som har en sjuhelskottas massa vinklar, skrymslen och vrår som jag självklart inte tänkte på när jag köpte en något väl tilltagen pensel. Och att promenera till Beijer endast för att inhandla en 2 cm pensel kändes inte särdeles upphetsande.

Så, jag tar några pauser emellanåt för att inte dö av oupphetsning över detta projekt, och till eftermiddagen ska jag nog vara klar. Ingen lär ju göra det åt mig ändå. Liks.