Det där med att vila har jag aldrig varit bra på. Tur för mig att blodtrycket hade gått ner igår, så jag med gott samvete kunde lufsa runt på Solbacken ett par timmar med mor min.
Men det kändes efteråt. En timmas flänn och en dryg timmas sömn senare var jag någorlunda mig själv och kunde förmå mig till att förära min bästa vän med ett besök. Man känner sig som ett stort barn. Och det enda som faktiskt hjälper är just att grina, sova och äta.
Jag försöker faktiskt vila, men har ingen ro i kroppen (eller hjärnan, för den delen), så jag pysslar om mina för tillfället 15 pelargoner som om de vore mina barn och inbillar mig att den sysselsättningen iallafall inte kan höja blodtrycket.
Snart får jag ju träffa den lill* som orsakar åkomman, och då får ju pellisarna stå tillbaka :-)
Idag är det 15 dagar till bf, och vi väntar och väntar... ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar