Varje år får jag alltid ångest över de julklappar jag köpt. Att den som får den hellre velat ha något annat. Att det är för lite, för billigt eller bara helt fel.
Men å andra sidan är det för det första tanken som räknas. Att jag på något vis visat att jag bryr mig om personen. Och sedan är det ju så, och särskilt tydligt blir det i juletid, att det finns de som inte ens har en familj att umgås med. Och föräldrar som inte har råd med julklappar till sina barn.
Då känner jag att det inte är så viktigt ändå. Med julklappar. Våra barn får det de behöver och oftast det de vill ha. Vi har julmat i överflöd varje år, men framförallt; vi får vara tillsammans.
Det är ju ändå det julen handlar om. Gemenskap. Tro, hopp och kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar