Suck.

Jag är så less. På att aldrig ha lust med någonting längre. Allt fokus ligger på att ha ångest inför kvällarna och nätterna, ska hon skrika hela kvällen, ska jag få sova mer än en timma i stöten i natt? Allt känns så avlägset: vi hade hoppats att kunna gå på bio tillsammans här efter jul, men så länge lillan håller på som hon gör, känns det inte aktuellt. När fan ska vi få leva som ett par igen? Vi firar 10 år tillsammans i februari, och hade tänkt få komma bort ett dygn. Bo på hotell och bara få rå om varandra. Känns också väääldigt avlägset. Inte ens en film hinner vi se på kvällen. Antingen får vi springa som tättingar då hon vaknar stup i kvarten, eller så är hon vaken med oss, klänger och klättrar. Har köpt boken "somna utan gråt", ska se om det står något matnyttigt i den. Idag ska vi bara hålla koll på hur, när och var hon sover. Eller inte sover.

Det här pissvädret gör inte saken bättre.Vill ju kunna vara ute med lillan nu när Alle är hemma också, åka nya pulkan och så. Går ju jävligt bra.
Längtar till nyårs, iallafall. Hoppas det blir trevligt, men det brukar det ju bli. Sen längtar jag fan inte till nånting. Jo, att kören ska börja om den 19:e januari.
Ska bli så skönt.