Vissa dagar önskar man bara att de flög förbi obemärkta. Idag var en sån dag. Efter klockan 11:30, iallafall. Räknade timmarna tills arbetsdagen skulle ta slut. Sitter nu här i soffan hemma och tårarna bränner bakom ögonlocken. Jag vill inte vara borta från Alice såhär mycket. Fy fan för heltid.
Jag vet inte om jag vill jobba inom det här längre. Eller jobba alls. Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna lämna henne på förskolan. Jag har sån ångest ibland, över att vara ifrån henne så mycket. I höst blir det inte en minut mer än 80% i vilket fall som helst.
Imorgon är det invägning. Det känns som om jag är på rätt väg nu. Jag köpte en ny jacka igår, i strl medium :-) Och har jag lyckats gå ner 1 kilo till imorgon från förra veckan, får jag unna mig något fint. I så fall blir nästa delmål -2,5 kilo till. Och då ska jag hitta på något riktigt fint att ge mig själv! Men jag räknar med att det är minst 3 veckor bort.
Nä, nu ska jag sova. Natti natti!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar