Det är dags.

Jag har insett att jag behöver komma ut ur min comfort zone. Det känns som att jag hela tiden i tanken strävar efter mål jag inte riktigt identifierat och inte har någon strategi för att nå.

Bli starkare
Ha ett jobb jag trivs med
Ta hand om mina vänskaper

För att nå dessa mål, duger det inte att sitta i soffan och tycka synd om mig själv. Jag styrs mycket av min egen lathet och bekvämlighet. Det är dags att jag börjar styras av vilja och beslutsamhet.

För att nå mål 1, att bli starkare, måste jag först och främst bli frisk. Än är näsan täppt och halsen slemmig, men räknar med att det ska vara bra på måndag. Då ska jag börja cykla igen till att börja med. Tills jag hittar motivationen och tidsluckorna att börja styrketräna.

För att nå mål 2, som kanske är det knepigaste, behöver jag först och främst få klart för mig vad jag vill göra 40 timmar i veckan. Jag ska kontakta CV här i stan och boka in ett möte med en studievägledare, som kanske kan hjälpa mig att komma på vad jag vill. Och vad som skulle passa mig. Jag börjar där.

För att nå mål 3, behöver jag inget annat än att lyfta upp telefonen, ringa en vän och bestämma att vi träffas. Över en latte på stan, med en popcornskål till Idol, eller bara surra en stund i telefonen. Punkt.

Jag tror att det är jobbigt att sträva hela livet utan att känna att man någonsin når sina mål. En känsla av hopplöshet. Och jag strävar inte ens, jag bara drömmer. Det är dags att ta tag i saker och göra det JAG vill.