Även om jag tycker att mitt jobb är trevligt, och att jag faktiskt hamnat på en riktigt bra hemtjänst med trevlig personal och gulliga pensionärer, så känner jag mig just idag så vansinnigt less. Och jag är inte ens på jobbet. Jag känner mer och mer att jag vill göra något helt annat, vill inte vara inom vården. Jag ångrar så fruktansvärt att jag inte valde turism eller natur eller samhälls på gymnasiet, att jag inte ansträngde mig lite till. Å andra sidan, då hade jag inte träffat Alexander på Solvik.
Men jag önskar att jag hade haft intresset och motivationen att plugga vidare innan vi hade hus och barn. Jag vet inte om motivationen finns nu. Sen är det ju en ekonomisk fråga också. Skulle vi ha råd att jag pluggar på heltid?
Och vad vill jag bli? Jag har en önskan om att få jobba med mat, med kost, näringslära, kanske dietist eller nutritionist. Samtidigt skulle jag gilla att jobba i en klädbutik, på apotek, på café, egentligen vilken butik som helst. Få vara serviceinriktad men inte omhändertagande, inte ansvara över människors liv.
Om jag bara hade modet. Jag tror tyvärr inte att jag skulle fixa att plugga i tre år eller mer. Eller ta mig för att söka jobb jag kanske inte är kvalificerad för. Jag tror inte att jag kan något annat än just det jag gör. Och det gör mig ganska ledsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar