Första dagen på nya jobbet blev till en början en grym besvikelse. En enda ur personalen som hälsade och presenterade sig, resten tittade knappt åt mig när jag sa vem jag var. Jag fick själv haka på en kvinna och följa henne till vårdtagarna, hon gjorde dock inte en ansats till att se till att jag hängde på henne efter förmiddagafikat eller så, hon bara gick och jag fick springa i kapp henne. På lunchen var det ingen som pratade med varann, alla satt för sig själva och pillade med telefoner eller läste. Jag gick en promenad. Fy fan. På Norrböle tog vi iallafall hand om de nya och umgicks på lunchen. Inbillar jag mig iallafall.
Eftermiddagen blev något bättre, alla pensionärer jag träffade var jättefina och arbetet som sådant verkar flyta på bra. Planerarna/saggarna är jättebra att ha att göra med. Så det här blir nog bra till slut.
Drog på mig en halvjobbig förkylning i lördags, förmodligen, som bröt ut igår. Jag hoppas det känns bättre imorgon, men annars får jag kanske sitta på lokalen och läsa på om vårdtagarna när de andra är ute och jobbar kväll. Till veckan börjar ju allvaret, så det kan vara bra att ha lite koll tills dess.
Och på torsdag ska jag göra ett nytt försök att lämna Alice på föris. Det känns som att det kommer att gå bättre nu. Jag får stålsätta mig då vi kommer in, lämna fort, grina en skvätt, ringa efter en stund, sätta mig i bilen och köra till jobbet. Det måste ju bara funka.
Så just nu känns allt lite dassigt, jag vill bara stöka i trädgården, träna, mysa och skratta med Alle (känns som om det är flera veckor sedan vi umgicks på riktigt), vara pigg och glad och energisk och få vardagen att kännas stabil. Hoppas att det kommer snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar