Jag kan inte förstå att samhället tillåter nyblivna mammor att känna sig så hjälplösa och så utelämnade. Hur det kan läggas så stor fokus vid att få det att fungera till varje pris, och mer eller mindre utesluta information om vilken hjälp som finns att tillgå när det faktiskt inte fungerar. Jag talar förstås om varje mammas dröm eller mardröm. Amning.
När jag födde min dotter för tre veckor sedan, fanns inget alternativ för mig. Självklart skulle jag amma! Och det gjorde jag. Gråtandes, ångestfylld och med enorma känslor av otillräcklighet satt jag i sängen på BB och tyckte att "nu kanske hon fick ett bra grepp ändå" trots smärta och blödande bröstvårtor. Barnmorskorna kom in med jämna mellanrum och kollade greppet. Tyckte att "det såg bra ut" och vi åkte hem efter två dygn.
Väl hemma fortsatte jag amma Alice, dygnet runt, fortfarande gråtandes och med blödande bröstvårtor och trodde i min enfald att "det är såhär det måste vara, det ska ju vara jobbigt i början". När jag fullkomligt bröt samman några nätter senare av sömnbrist, smärta, ångest och känsla av otillräcklighet för att Alice bara skrek och jag hade för ont för att kunna ge henne mat, fanns fortfarande ingen tanke på att sluta amma, bara att kontakta BB Hemvård för att få hjälp med greppet.
Vi kom dit klockan elva på förmiddagen, totalt slutkörda alla tre, och tio minuter senare kände jag en sådan enorm lättnad över att någon tog beslutet åt mig. Syster Anita ifrågasatte direkt om jag verkligen skulle amma. För mig var det aldrig en tanke jag tänkt själv. För ingen hade talat om för mig hur jobbigt det kunde bli. Och att det fanns alternativ till amning. Och att det var helt okej att välja bort amning. Anita gav mig inga skuldkänslor, utan framhöll att det ju faktiskt är viktigare att vi mår bra alla tre.
Jag vill med detta inlägg inte på något sätt förespråka flaskmatning före amning. Det finns belägg för att framhålla att amning är det bästa alternativet för både mor och barn. Men inte till vilket pris som helst. Och det finns ingen skam i att inte kunna/vilja amma. Och det måste alla blivande mammor få veta!
Jag är ledsen över att den första veckan med vårt älskade barn blev en så jobbig upplevelse. Men otroligt tacksam för att vi fick så bra hjälp till slut.
Nu är vi en lycklig liten familj ♥
Amning/flaskmatning är verkligen ett laddat ämne för många. För mig är det inte det, alls. Men så har jag också långt innan barnen föddes bestämt mig för att inte amma, det är liksom inte för mig. Och det har gått hur bra som helst, och även om Lasse var skeptisk till en början så tror jag inte att han skulle velat haft det på något annat sätt - nu har han ju kunnat vara så mycket mer delaktig redan från början.
SvaraRaderaSkönt och bra att du tog beslutet - det viktigaste är att ni alla mår bra!