Tar det aldrig slut?

Att inte få sova mer än två timmar i stöten i en vecka, tar rätt bra på krafterna. Och för varje natt känns det bara mer och mer tröstlöst. I morse gav jag upp vid 05:30, efter att ha varit vaken sedan 01:30 och försökt få Alice att sova. Satt bara och grät på sängen av ren utmattning. Ingenting funkade i mer än 5 min, hon bara grinade eller skruvade på sig. Och igår kväll tog det 2,5 timmar innan hon äntligen somnade. För att sova i 2 timmar. Hon har kräkts nu tre kvällar i rad och haft mycket gaser, så vi ska skippa vällingen ikväll och bara ge ersättning. Men det blir ett samtal till BVC också, hoppas Lena jobbar och har något bra tips.
Jag bryter fan ihop snart.