Sen jag fick veta var jag skulle hamna, har tiden verkligen sniiiiglat sig fram. Just nu känns det bara plågsamt för både oss och pensionärerna att dra ut på det, helst ville jag springa ut från en av mina tanter för att slippa säga hejdå idag. Och jag vet att jag har en tant och en gubbe till som jag kommer att gråta floder med när jag gör min sista dag på Norrböle. Vill bara sjukskriva mig sista veckan och slippa skiten.
Och nu har jag så sjukt mycket separationsångest. Ibland dyker det upp hemska tankar om att jag ska förlora Alice på ett eller annat sätt, och ångesten kommer över mig som en tsunamivåg. Jag försöker intala mig själv att jag vet att det bara är en fullständigt naturlig reaktion på att hon börjar på förskolan och att jag tycker att det är pissjobbigt fast jag vet, jag ser och förstår att hon trivs jättebra där. Men det är inte utan att jag får lite panikkänslor ibland över att lämna min lilla bäbis med än så länge ganska främmande människor.
Nu kommer tröttheten över mig och det kryper i kroppen, så nu tror jag att det blir sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar