Äntligen helg!

Efter fyra dagars jobb och sammanlagt nästan två timmars övertid är det skönt att få vara lite ledig.
Igår grät jag floder när jag kom hem, då hade jag inte träffat Alice på över ett dygn. Fy fan, rent ut sagt. Jag trodde inte det skulle bli SÅ jobbigt.

Det känns nästan som om jag aldrig varit ifrån jobbet. En del vårdtagare och personal har bytts ut, men det är samma stress och samma ångest då matlådor inte räcker till och matvaror inte beställts. Jag försöker verkligen säga nej och inte bara vara glad och snäll och hjälpsam tills jag stupar. Men det är så svårt! Gentemot kollegorna går det hyfsat bra, men pensionärerna.
Jag antar att det bara är att försöka ännu mer.

Imorgon drar jag och Mariann till Piteå och shoppar lite :-) Så nu bör jag nog krypa isäng :-)