Jag har de senaste dagarna roat/plågat mig själv med att lusläsa alla vårnummer jag har av Allt om Trädgård. Och idag smög jag mig in på ett juni/julinummer från 2010. Det skulle jag inte ha gjort. Det är underbart att solen värmer så mycket idag att jag kunnat sitta ute och läsa i ett par timmar, men solen luras lite.
Medan jag sitter försjunken i artiklar om fantastiskt doftande blå luktärt, att så rosenböna och hur man bäst döljer en ful, torr sluttning (jag har en sån), värmer solen så skönt att jag i ett otänkt ögonblick i tanken lägger ifrån mig tidningen för att genast traska iväg till den där sluttningen och räkna ut ungefär hur mycket jord som skulle behövas och vilken kantsten som skulle passa bäst och ska jag så vit mjölkört eller bara ett virrvarr av ängsblommor...
Och jag slår upp blicken och inser att det ligger en dryg meter snö hela vägen fram till den där sluttningen.
Suck. Det är nästan så man vill gråta en liten skvätt. Jag behöver jord på mina fingrar, grönt i min trädgård och utedoft i mina näsborrar!
Om det bara kunde gå lite fortare.
Ja, nog är det lätt hänt att man blir lite förvirrad av solen och solens värme. Men ju mer och varmare den strålar desto närmare vår och sommar kommer vi ju :-) Och nu låter jag mycket mer positiv än vad jag är, det känns som att det aldrig kommer bli sommar egentligen ;-)
SvaraRadera